Idag är det en extrainsatt inhoppare istället för mamma Ulla-Britt, som hade lite problem med nätet tror jag. Sånt som händer! :) Jag tackar för förtroendet att ersätta henne, men hon visste tyvärr inte vad hon gav sig in i...

Eftersom jag har lite dåligt minne (alzheimer light?) så minns jag inte när jag träffade Lina första gången, men jag tror det var så sent som förra sommaren, på en fest hemma hos hennes storasyster. Jag visste ju redan vad hon var ute på för äventyr, (Kosovo) men fick då oxå chansen att prata med henne om det. Sen började jag följa hennes blogg. Det var en fascinerande/spännande/farlig

värld för en som aldrig skulle våga själv.Nu i efterhand har jag även fått se en film om hur tråkigt dom kunde ha det ibland, å jag skrattar fortfarande när jag tänker på den tristessen... ;)

När hon kom hem till Sverige kändes det lite för privat att läsa den, eftersom jag ju faktiskt inte kände henne, men jag kunde inte låta bli att kika in ibland, särskilt för att titta på hennes bilder. Jag är själv mycket intresserad av fotografering, och Lina har verkligen öga för sånt, så jag tittar och inspireras av hennses fantasifulla och fina bilder av enkla ting. Särskilt naturbilderna från

hennes "små" promenader häromkring (träningslägret inför marschen...) och hennes tripp till Abisko.

Efter hemkomst från A träffades vi av förklarliga skäl ganska ofta, och det var en otroligt jobbig och tung period, men inget ont som inte har nåt gott med sig!

Jag fick i allafall upptäcka att Lina är en kanontjej, men jag är inte förvånad eftersom jag känner båda hennes systrar sen lång tid tillbaks, och dom är ju likadana! Jag skriver gladeligen på syster-adoptionspappren, för då kanske det finns hopp om mig oxå!! :)

Man har nu även fått en inblick i hur posten och dess utdelare fungerar. Det är ju oxå intressant, eftersom man bara ser att posten ligger på hallmattan där hemma annars. Eftersom hon inte kör i mitt kvarter, så kan jag väl inte lasta henne personligen för att jag bara får räkningar och annan tråkig post, men nog borde hon väl kunna göra NÅNTING åt detta? Ska prata med henne om det när hon kommer hem.

Kommer hem ja, hem från det senaste äventyret. Ska bli kul att höra om allt som har hänt, för det har väl knappast varit nån semester! Men det visste hon redan innan hon åkte. Eftersom jag själv är en riktig soffpotatis så är jag galet imponerad av hennes bedrifter. Dom enda skador jag kan dra på mig är väl liggsår då... :) Inga blåsor på fötterna i allafall...

Man ångrar bara sånt man INTE har gjort!

Tack å hej, ser fram emot en utförlig rapport från Holland snart!! Å jag tror det är min tur att fixa käk nån kväll!!

Over and out och trevlig helg!

//Pryon Lena