Min första lediga dag har följande förutsättningar;

- sovmorgon (check, sov till kl 9!)

- två minusgrader

- solsken

- lite dis

Så nu ska jag bara svänga ihop något ätbart och sen dra ut på skidorna.

Ska bli SÅÅ roligt!! :D

Återkommer med rapport, och kanske bilder, om jag får datorn att samarbeta... :)

...än beräknat. Förlåt!

Dagarna på Väddö flög förbi väldigt snabbt. Först mötte jag Lisa och Maria på Arlanda, åt god frukost och tog sedan bussen med en massa välbekanta människor till Väddö.
Väl där fick man kramas, kramas, kramas med alla man saknat, sedan var det lunch, samling i filmsalen, gruppsamtal och hopp-och-lek innan middagen.
Vi boade in oss i ett rum, jag och Stina i vanlig ordning, skönt.
Hann även med en promenad på skjutfältet, ut mot havet där det blåste svinkallt.

Middagen var god, dock fick jag som vanligt ge bort förrätten (toast skagen) men njöt i stora drag av resten av maten.
Sedan bar det av till "Hotellet", en gravt förskönande omnämning på ett mycket risigt ställe där mässen andades gammalt nedlagt ålderdomshem och fasaden flagnade som aldrig förr.
Nåväl. Social hann man vara i alla fall, innan det bar iväg "hem" till baracken igen. En del äventyr på vägen, några favoriter i repris och mycket, mycket skratt förgyllde kvällen.

På fredagen var det inte så mycket som hände mer än morgonpromenad med Stina, varför bryta ett bra mönster, sedan frukost, tvättbyte, packa, fika, titta på bildspel, få minnesbok, lunch och sedan tack och hej. Jag satte mig på bussen in till stan, hann med ett varv på H&M och Lagerhaus innan Lisa sprungit klart och befann sig i stan.
Vi spenderade sedan en effektiv och intensiv eftermiddag tillsammans, åt sallad på Kungshallen och tacklade den regnblandade snön så graciöst som möjligt. (Vi såg ut som två dränkta katter..)

När hon sedan dykt iväg igen gjorde jag en snabb shoppingrunda och satte mig sedan på tåget hem.
Kom hem, trött som en tok och dök i säng så fort jag kunde.

Igår stack jag till mor&far och lämnade Skolådan, tog tåget till stan och åt en fin lunch med storasyster. Fick låna deras Skolåda och for hem, packade, städade, tvättade, duschade, stressade som en dåre och for sen till Söder med Skolåda nr2, lastade ur all packning och fick hjälp till stationen. TACK!
Nattåget var i det närmaste fullt, jag fick först en egen kupé men efter en stund dök det in tre mycket överförfriskade herrar som lyckligtvis skulle av efter en halvtimme. Då kom en betydligt nyktrare och betydligt mer begriplig herre (trots att han var skåning) och gjorde mig sällskap en timme. Han hade några år bakom sig inom järnvägen och det var en intressant timme..!
Efter det kom en rolig tysk som hade slafen under mig, vi bäddade i ordning under ganska knagglig engelsk konversation och mycket fniss, det sista vi gjorde var att slå vad hurvida det skulle dyka upp fler passagerare till kupén. Kunde i morse konstatera att vi faktiskt haft kupén för oss själva. Skönt då vi båda hade mycket packning. Jag sov bort större delen av resan, som tur var då den tog 15 timmar..

Trots tidsomställningen i natt var vi bara 20 minuter sena, jag blev mött vid tåget och fick hjälp att frakta packningen till mitt nya boende, en röd länga strax brevid tågstationen, två kilometer från mitt jobb. 
Väl på jobbet hamnade jag i hetluften direkt, på med arbetsbrallor och sätta fart. Det var en intensiv men otroligt rolig eftermiddag.
Efter jobbet traskade jag hem, packade upp allt, gick för att handla men insåg att affären precis stängt, tillbaka till jobbet för att köpa det nödvändigaste och sen hem och laga kvällsmat.

Nu är jag så trött att jag snart somnar ståendes, så det är väl bäst att jag pallrar mig i säng om jag ska orka jobba kl 6.30 i morgon... ;)

Godnatt! 

Varnar härmed för två dagars tystnad.
Jag ska iväg och vara sergeant för sista gången, åtminstone för den här svängen.
First class sgt. K. Sista natten med gänget, återträff på Väddö skjutfält.

Tåget går kl halv sju i morgon bitti, okristligt tidigt men det är det värt, för när jag kliver av är det bara tjugo minuter kvar tills jag får träffa Lisa, för första gången sen i slutet av oktober...

Ja, ni har väl sett att jag ändra lite färg och titel här. Jag är ju inte liten skitig brevbärare längre.

I morgon är jag sgt K, på lördag är jag lillasystern-som-bara-åker-bort och på söndag är jag den förvirrade nybörjaren...

Vet ni, jag tror boken vände blad och historien tog ny fart.
Jag gillar det här kapitlet bättre.
Ingen hjärtesorg, ingen svartsjuka, ingen trasig fot, ingen ledsen bil, inga nattliga sms, inga minspel i webcam, inga pannkaksrecept, ingen längtan, ingen trötthet och inga idioter på den här sidan.

Bara glädje, förväntningar, förhoppningar, fokus, träning, livet och en himla massa tok.
Lycka!

Vi hörs på fredag kväll.

Over and out.
/Sgt.

Sista arbetsdagen på väldigt länge är över.
Jo, jag ska jobba i norr också, men inte med samma saker.
Så det räknas...nästan inte. :)

Blev bäring i A.berg när jag sladdat klart i gula bilen. Gick det också. Solen sken tillslut på liten skitig brevbärare, trevligt.

Nu, semester och sen tjänstledigt från torsdag. Me LIKE.

I morgon ska det hända saker här som aldrig förr;
- tvätta allt som ska med
- packa för återträff
- packa för Abisko
- klippa mig
- träna
- städa lägenheten
- diska
- handla det sista inför avresa. Tejp till foten, hårsnoddar, en jacka... Phu.

Bäst jag sover nu så jag orkar.

KRAM!

Sa jag igår att jag hellre vill ha "riktig vinter" i stället för blötsnö?


JAG ÅNGRAR MIG!!

För i morse när jag tittade ut var det snöyra och vitt överallt.
Har kört transporter och tvingat runt motsträvig gul buss i snödrivorna. Mindre kul! :(

Minusgrader och 1½ dm nysnö. Hm.

...på alla eventuella sysselsättningsproblem serverades ganska enkelt.

Jag råkade somna på soffan. Dumt.
Men jag hann träna ändå, det var huvudsaken. :)

Näst sista dagen på jobbet avklarad.
Ny dag, ny stadsdel, så klart. Hamnade på andra sidan Staffansbron, på ett distrikt jag aldrig kört. Men med mycket god hjälp från mina kollegor och ett hyfsat lokalsinne (om jag får skryta lite) så tog jag mig runt så pass snabbt att jag bara hade ett par, tre brevbärare före mig in.
Härligt. :)

Ute snöar det och jag vill ju inte ha mer blötsnö som gör gatorna leriga och blöta. Jag vill ha riktig vinter i så fall.

Tyvärr fick jag SMS på eftermiddagen att mitt fina möte med fröken P är inställt på grund av en eventuell magsjuka. Inte kul, stackars!
Men men. Vi tar nya tag efter min resa. Något att se fram emot i maj.
Så nu ska jag hitta på något annat att roa mig med ikväll.

Jag tror det blir ett styrkepass på gymmet och en runda på stan innan jag går hem och börjar packa...

Ja, jag nämnde väl det, eller gjorde jag inte?
Jag har bara en arbetsdag kvar, sen drar äventyret igång. :)

Jag har varit hemmahemma idag, alltså hemma i byn hos mina föräldrar.
Mamma och jag hade storslagna planer på att vi skulle sy, eller, det var nog mest jag som hade planer. Det gick jättebra tills jag insåg på bussen ut att tyget låg kvar hemma. Rackarns.
Men men. Vi kan roa oss ändå. Vi gick in i gästrummet och gjorde en djupdykning i alla högarna med fotografier... Nostalgi!!

Det var inte bara ett kort man undrade "eh, hur ser jag UT?".

Vem är det som sagt att jag passat i kort hår? Jag menar KORT, nästan snaggat? Hua!
Men att se kort på syskonbarnen när de var små, på mamma och pappa när de var riktigt unga, på mig själv när jag var barn, det var roligt. :)

Sen fick jag jättegod mat, pappa fixade ner skidorna i fodralet som passade perfekt, de hittade mina pjäxor strax efter att de skrämt slag på mig och sagt att de inte hade dem och jag såg för min inre syn hur jag skulle behöva vända upp och ner på hela min lägenhet och hela förrådet hemma för att hitta dem innan lördag... Men det löste sig som sagt och nu står skidorna i hallen och inväntar den stora avresedagen.
Jag har bara två arbetsdagar kvar nämligen, sen blir det en återträff med kosovofolket och sen smäller det.
Om en vecka sitter jag i norra Norrland så här dags..! :)

Nu ska jag ladda för morgondagen, som förutom jobb även innehåller ett väldigt kärt och väldigt välkommet möte med en av mina allra bästa vänner från barndomen. Vi har haft mycket roligt ihop, jag och den tjejen.

Det ska bli spännande att höra vad som hänt sen sist. Det var sisodär sju-åtta år sedan jag såg henne senast...

Just ja! Hem till stan åkte jag i Skolådan, så klart. Min egen, söta, fina, underbara Skolåda, jag är SÅ glad att den är frisk igen... :)