Jag håller med Lisa, snart kommer någon och berättar för mig att jag är med i dolda kameran. Eller så är det som Beccs säger, att någon gör en realityshow om mitt liv och har bara glömt att berätta det för mig.
Kanske ramlar in en fet lönecheck rätt som det är. Vore trevligt.

Känns som om mitt liv inte är på riktigt just nu nämligen. Den ena käftsmällen efter den andra, jag vet inte längre om jag ska skratta eller gråta.
Jag tror jag skrattar, för jag tänker inte spilla fler tårar över er två. Nänä. 

Det finns inte längre något jag kan göra, jag har gjort mer än nog. Jag har aldrig tvingat dig att göra något mot din vilja, jag har alltid levt efter alla regler och vikt mig för alla förutsättningar du gett mig, jag har aldrig tagit plats eller satt upp egna regler.
Men det är slut på det nu.

"I can't take it no more now
I won't play any part of your wicked game
It's not worth it, oh man you're driving me insane

You're too much for me to handle
Just another day and I break down
I need distance, between me and you and this town

Well I've made up my mind
I'm not backing up this time

I'm gonna jump in a car, step on the gas and go far away
Away from here
And I'm not staying around, looking at you, breaking my heart in two
I'm gonna jump in a car, step on the gas and go far away
Away from here
And I'm not staying around, looking at you, breaking my heart in two"
Jill Johnson - Jump in a car

Så snälla den som satt ihop en show om mitt liv och får personer jag saknat mer än något annat att plötsligt ramla ut ur kulisserna, sluta nu.
Tack.

"Kommer tid, kommer vår. Då kommer kärlek ihåg.
Och allting vi förlorat, kan bli de första stegen tillbaks."

Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag har sovit gott, gott, men inte ostört precis.
Från halv tre till klockan var nästan fyra i morse höll en av mina studentgrannar på andra sidan gården mig vaken.
Han kom inte in i porten, det var ingen som öppnade och han skrek och skrek och kastade snöbollar på fönster och sparkade på porten så det ekade över hela gatan.
Strax före kl 4 kom det slutligen någon annan som skulle in i samma port, tack och lov, och ungefär 20 sekunder senare gled en polisbil upp framför huset. Så var resten av natten räddad och jag kunde krypa tillbaka ner i sängen och sova ostört till klockan 8.30 :)

Idag mår jag fortfarande krassligt, halsen gör ont som bara den.
Så bortsett från en snabbsväng ner på stan samt proviantering på ICA blir det en lördag i sängen.
Inte helt fel det heller.
Har dessutom tre arbetsansökningar som måste bli klara idag.
Bara att fila vidare.