Så är det söndag kväll och jag panikskriver detta innan jag ska kasta mig iväg ner på stan och ta tåget "hem" till Kasern igen.
Jag längtar faktiskt!

Helgen bestod av hemvärnsövning i ösregn (blä). Goda blåbär, kul övning i att skjuta pskott m/86, lite terrängbilskörning och vapenvård.
Sen hem, fest, krogen, hem, sova som en sten och dagen har spenderats på att tvätta, shoppa, vila och packa.

Nu måste jag åka! Vi hörs till veckan, over and out!

Idag sprang vi Coopertest, vilket är ett fystest om två kilometers löpning.
Jag hade siktet ställt på under kvarten och inte komma sist.

Well, jag dansade in på 11.40 Och jag kom INTE sist!

Det var jag sjukt nöjd med. Och i mål stod min grupp och tjoade när jag kom på "upploppet" och klappade om mig som om jag vunnit VM-guld allra minst. Härligt.

På eftermiddagen hade vi plutonens timme, sen städade vi (och SOM vi städade!) och efter det sjöng vi nationalsången och fick "höger vänster om" för helgen. Så nu får jag åka hem. TJOHO!

Sen jag kom till Kasern har jag lärt mig en massa saker jag trodde att jag kunde redan. Men det här är som en nybörjarkurs i livet, så det är bara att lära om och lära rätt den här gången. Knepigt.

Bädda sängen till exempel. Putsa kängorna (nylonstrumpor is da shit!).
Se hel och ren ut på uppställning och ha håret i det förbaskade nätet som vi tjejer måste dras med.

Idag hade vi roliga övningar, vi lärde oss till exempel lite basic Krav Maga. Kul men det gjorde lite ont stundvis...
Sen fick vi lära oss att tejpa fötter, vilket kan vara bra inför nästa marsch.
Mitt i allt, där vi ligger och kravlar i motoroverall med svetten lackandes i pannan, tejpands varandras fötter, ja då kommer chefen för Livgardet förbi. Hej och hå...

I morgon springer vi Coopertest. Jag siktar på en tid under 15 minuter och på att INTE komma sist!!

Idag har vi varit på skjutbanan hela dagen. Jag fick den stora äran att köra ett stridsfordon blå (läs en blå minibuss) ut och eftersom vi är daggrupp så får vi servera käket där ute också.

Till min stora lycka fick jag ut en kortare kolv och sköt därför riiiktigt hyfsat. Jag är klart nöjd med mig själv. Tyvärr förde det fina skyttet med sig att jag bara fick skjuta nio skott. Hm. Sen var mitt vapen inställt tyckte kapten. Hm igen.

Fick även träffa kompanisyster som gjorde flygande inspektion och jag fick rådet "ring vårdcentralen!!" Så det ska jag göra.

I övrigt skrattar vi kopiöst mycket hela, hela tiden. Och det här med lumparliv det är hårt men roligt!

Vi börjar lära känna varandra på logementet nu. Vilket känns skönt.
Jag har haft turen att hamna i det allra bästa gänget. Även om jag kanske är en smula partisk. Men det kändes skönt att ha en hel grupp som kom och peppade mig när jag fällde en tår eller två i gympasalen idag.
Jag vet inte, men tröttheten och det faktum att jag inte kan göra armhävningar ens på beställning tog väl ut sin rätt.
Men när man får höra från gruppen att "du är väl för fan inte här för att göra armhävningar heller!!" så känns det skönt. Jag kan väl kanske nåt annat i stället...

Igår fick vi marschera hem från skjutbanan med stridspackning och vapen. (Ca 25-30 kg) Det var jobbigt eftersom jag har känningar av urinvägsinfektion, men det gick över all förväntan. Ska köpa inlägg till mina skor bara så är jag på banan på allvar. Funderar på om jag ska ställa upp med sjuklapp i morgon så jag får ringa kompanisyster för det här funkar inte...

Så är det fredag i lumparlivet.
Vi har börjat komma in i hur man ska stå och gå, hur man hälsar och hur man ber kapten om att få ställa en fråga.

Det längsta vi varit hittills utanför kaserngården är till Ica på andra sidan vägen ungefär.
Fredag kväll går i princip åt till att sy kragspeglar och märken på armen.
Det blir många, många svordomar innan allt sitter där det ska...

Vi stannar på gardet till eftermiddagen. Hinner byta saker på förrådet, jag får ett par byxor jag kan andas i och de övriga får komplettera det som de glömde när vi körde förrådsrace dagen innan.
Vi hinner dessutom höra lite om hur vi ska göra för att få resa hem, hur man fixar tågbiljetter och sen hinner vi prata med vår kompanichef, majoren samt träffa syster och ha enskilt samtal med plutonschefen.
Allt rullar på i ett förskräckligt tempo.

På kvällen kommer vi hem till vår Kasern igen, och då blir det dags att hålla upp rätt sak och dessutom ta PÅ rätt saker. Vi får prova vad man får och vad man inte får ha på sig, hur värmejackan ska sitta och vilken tröja som är funkis under fältjackan.
Sen ska allt in i skåpen efter ett speciellt schema. Hjälp!
Jag är klar nästan först, och kommer i säng kl 01.20 En del är vakna så sent som till kl 3! Revelj kl 6 i morgon...

Vi har visitation på morgonen och sen packar vi in oss i bussen och far till Livgardet. Väl där får vi hämta all utrustning. Det var inte lite saker...
Mer än fullastade kommer vi tillbaka till logementet och försöker få i ordning allt. På kvällen är det "Persisk marknad" då vi står i korridoren och försöker hålla upp just den saken som löjtnanten läser upp.
Och det är inte alltid det lättaste då "Fältskjorta 90" egentligen ser ut som en tunn undertröja och inte en skjorta. Eller när det finns både värmetröja och värmejacka och värmebyxa och det mesta heter antingen 90 eller 2000.

Sover på våra lånelogement på kvällen, sent blir det innan vi kommer i säng.