Jag har tillfälligt slut på ord. Återkommer. Måste tänka först.
Lånar ord av Sunrise Avenue så länge.

"This is the end you know
Lady, the plans we had went all wrong
We ain’t nothing but fight and shout and tears

We got to a point I can’t stand
I’ve had it to the limit; I can’t be your man
I ain’t more than a minute away from walking

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
I slowly realized there’s nothing on our side

Out of my life, Out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, Out of my bed
Out of the dreams we had, they’re bad
Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad

Another night and I bleed
They all make mistakes and so did we
But we did something we can never turn back right

Find a new one to fool
Leave and don’t look back. I won’t follow
We have nothing left. It’s the end of our time

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
There’s no more rabbits in my hat to make things right

Out of my life, Out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave the mess behind
Out of my head, Out of my bed
Out of the dreams we had, they’re bad
Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad"

"Fairytale gone bad" - Sunrise Avenue

Livet har varit tämligen grumligt sen sist.
Jag har haft fel på fokuseringen, har jag insett, ögonen hänger inte med, ställer inte om sig, fokuserar dåligt. Så jag var lite deppig här och tänkte att nu går väl allt åt helsike, ny operation och konvalecens och kanske går Kosovo åt pipsvängen också.

Men så slog jag upp mina blå i morse. Tittade i taket. Tittade ut i vardagsrummet. Blinkade. Tittade igen. Vad i...
Över natten har livet blivit skarpt igen. Tjoho!
En efterkontroll hos optikern gav mig beskedet jag ville ha, ögonen läker fint (vänster öga lite sämre - skrovlig yta på hornhinnan - måste dubbla kortisondosen ett par veckor) men jag ser så bra att jag ligger högt över normalkurvan för hur mycket man ska se veckan efter operationen.
Det tackar vi särskilt för! Fritt fram att tuta och köra också.

Så en väldig massa kortisondroppar, en efterkontroll till här i stan, och en sista check av kirurgen i Stockholm innan Kosovo, sen är jag all set to go. Nu ska jag ut och köra bil. Så trafikanterna i stadens utkanter varnas härmed; jag ska ut och ratta för första gången utan varken glasögon eller linser.

I morgon börjar jag jobba igen. :)

Jag lever - om det mot all förmodan var någon som trodde något annat!

Operationen i tisdags gick över all förväntan. Kirurgen varnade att första dagarna efteråt skulle bli "ett rent helvete" och skickade med mig så väl bedövningsdroppar som starka smärtstillande. Men jag - som har norra Sveriges lägsta smärttröskel - har stått ut riktigt bra...

Själva operationen var snabbt avklarad. De tejpade för höger ögat, bedövade vänster öga, tejpade undan ögonfransar, fäste upp ögat med små hakar, bedövade mer, satte en liten kopp på ögat och hällde i alkohol. Då blev det svart. Nästa gång jag såg höll kirurgen på att peta bort det yttersta lagret på hornhinnan med ett verktyg misstänkt likt det mamma petar folk i tänderna med. AJ. Eller, jag kände ju inget men det såg ut att göra ont..
Efter det fick jag komma in under lasern och kirurgen sa åt mig att titta på ljusskenet, samtidigt som han tog ett stadigt grepp runt mina kinder för att jag inte skulle få för mig att smita.. Sen blixtrade lasern igång och det kom ett lufttryck mot ögat samtidigt som det sprakade och luktade... bränt. Som i ett solarium ungefär. Min brända hornhinna, hann jag tänka innan det var klart, lasern tystnade, kirurgen petade tillbaka yttersta skiktet av hornhinnan igen, den andra kirurgen tittade och godkände. Det droppades kortison och antibiotika och sedan lade de på en bandagelins ovanpå alltihop. Efter det rullades jag ut, de bytte tejp och gjorde samma sak på höger öga. Det var läskigare eftersom jag visste vad som väntade...

Efteråt fick jag ligga på britsen och vila lite innan jag fick gå ut och titta på tavlan. Och se på sjutton, såg jag inte redan mycket bättre?!
Jag fick smärtstillande att "fasa ut bedövningen" och sedan fick jag gå ut till pappa som ledde mig ut på stan och upp i parkeringshuset. Ungefär där fick jag sluta ha ögonen öppna, för det var så ljust, så ljust..
Sedan dess har jag mest;

- legat i sängen och blundat (80% av tiden)
- lyssnat på en deckare på talbok
- fått droppar av min doktor (pappa går ronden åtta gånger om dagen!)

- ätit smärtstillande men klarat mig ganska bra och kunde sluta med dem redan i torsdags.

- ätit mat som var färdigskuren i små bitar. Med sked. Blundandes.

Jag har haft förträfflig service - pappa som rondar och pysslar, hunden som ligger brevid sängen och katten på magen.

Jag ser. Inte så bra som med linserna - men mycket bättre än jag gjorde utan. På tisdag ska jag på kontroll för att se om jag är betrodd att köra bil.

I torsdags var vi in till stan igen och de tog bort bandagelinserna.
Jag läste för pappa när vi gick genom stan - "Filmstaden!" och titta "Clas Ohlson!" och "Hissen får inte användas i händelse av brand!" och pappa vojjade och tyckte jag var duktig.. :) Från att inte ha sett handen framför sig så är det ett klart framsteg...

Nu måste jag blunda lite tror jag!

Kram på er!

Nyss hemkommen från något som hade kunnat vara en fin promenad i solen. Tyvärr var det ingen söndagspromenad utan en högst allvarlig situation.
I torsdags gick en man från sitt hem och var försvunnen sedan dess. Mobilen kunde pejlas fram till torsdag kväll och sedan upphörde alla spår. Hemvärnet arbetade med skallgångskedjor, polisen hade helikoptern i luften men inget resultat. Frivilliga sluter upp, bygden går man ur huse, mattanterna på ålderdomshemmet servar med kaffe och bullar.

Vad svarar man när gamla plutonschefen strax före midnatt slänger ur sig frågan, kan du? Orkar du vara där till kl 8 i morgon?
Man säger ja. Självklart. Går ut i hallen, plockar fram m90:n, packar extra sockor och regnkläder, ställer klockan på ringning och går och lägger sig.

Det är bara att gå till sig själv. Hade det varit min pappa hade jag varit outsägligt tacksam över varenda en som stod utanför brandstationen klockan åtta den där soliga söndagsmorgonen i januari.

Vi betade av olika områden, klängde utmed branta bergsknallar och kikade i varenda uthus, hundpatruller fortsatte att söka.
Nu gick det inte riktigt vägen den här gången, utan mannen påträffades död vid elva-tiden. Samtidigt är det en lättnad för alla - att hitta är att få veta vad som hänt. Att inte hitta är att gå i ovisshet och inte kunna sörja fullt ut.

Tankarna går till de anhöriga.

Så är dagen D snart här - på tisdag lägger jag mig under "kniven" och kommer förhoppningsvis ut som en ny människa.
Lasern ska ta bort mitt synfel som är att betrakta som grovt, jag har -5,25 på höger öga och -4,75 på vänster.
Det är svårt att förklara hur jag ser, men utan mina glasögon eller mina linser är omvärlden skarp till ungefär tjugo centimeter framför ögonen, sen blir det allt suddigare. Jag ser bara en stor röra av färger. Läsa böcker kan jag göra utan glasögon där går gränsen ungefär.
Vet att jag, när jag gick i skolan, hade stora problem när vi var på exempelvis badhuset med klassen, fick memorera vad alla hade för badkläder eftersom jag inte kunde se deras ansikten.

Har haft glasögon sen jag var tolv år, vilket är mer än halva mitt liv. Hög tid att göra något åt det!

Jag är nervös, men som tur är har jag pappa med mig att hålla i handen. Jag kommer inte att vilja ha ögonen öppna första dagarna eftersom jag kommer att vara grymt ljuskänslig.
Så hur resultatet blev får ni veta i slutet av veckan!

Veckan som gick var en ganska strulig vecka, träningen gick bra men sen var jag så korkad att jag åt räkor i onsdags och fick så klart ont i magen som bara den hela onsdag kväll och hela torsdagen. Har förresten fortfarande ont till och från. Hm. På torsdagen fick jag kompa ut från jobbet och åka hem, la mig i sängen och sov. Och sov. Och sov. Sov hela eftermiddagen, hela kvällen och hela natten. Vaknade inte förrän klockan ringde 5.20 på fredag morgon. Så nu är det avbryt på samtliga skaldjur. Big no no!

Skolådan gick rakt genom besiktningen - blankt papper!
Hejja! Min lilla skolåda, va! Farbrorn tyckte jag hade en riktig pärla. Jag sträckte på mig ungefär en halvmeter. :) Som tack för det har jag varit på OKQ8 och köpt nya torkarblad och en glödlampa idag, ska pyssla om den lite när jag är hemma i veckan. :) (Glödlampan är för att den ena framlyktan la av MITT i besiktningen.. oopss! Men farbrorn gav lyktglaset en bestämd klapp så lyste den igen. Phuu! Bäst att byta innan den blir enögd för gott dock)

Var och hälsade på norskan i måndags, hon hade vääärldens sötaste Linnea med sig, och uj va kär jag blev! Lillstumpan!
Vad måste hon bo i Oslo för?!

Skulle ha kört till Dalarna i torsdags men med dumma magen så gick inte det, så jag får lugna mig till efter nästa helg när jag är på benen igen och får köra bil. Fröken K - blivande fru F! - fick vänta med middagen tills dess. Tyvärr. Jag sörjde det riktigt ordentligt, jag som längtat sååå. :(

Nu ska jag försöka hitta min soffa under alla böcker som jag slängt ut ur bokhyllan. Städning kallas det, men faen vet, när jag städar blir det alltid stökigare än det var innan. HM! Måste försöka få ordning här igen, det ryktas om att det blir partaj grande här 29 februari. Ja jaaag vet inte, men det sägs att inbjudningarna går ut i veckan... ;)

I morgon ska jag på nioårskalas. Mitt gudbarn som jag, i folkdräkt, bar fram till dopet på Lassas i ösregnet på midsommardagen 1999, fyller hela nio bast! Kan någon fatta vart tiden tog vägen?!
Träffade henne igår, hämtade på innebandyträningen eftersom storasyster satt på akuten med förmodad bruten stortå! Visade sig vara en stooor spricka, stackars stackars! :( Går inte så bra för min storasyster just nu. Otur heeela tiden.

Nä. Skotta fram soffan, ligga ner och titta på film - ja tack.

Vi hörs när jag har synen åter!

Kram!

Och en speciellt lång och varm kram till de halta och lytta; systern med ont i både tå och mage, samt till bästa herrn med magontet. Hoppas ni snart är pigga igen!

Slog mig igår att det är ju januari nu. Det betyder att snart är det mars.
Oj!

Just nu står en hel del saker på schemat.
Jag måste pyssla om Skolådan - besiktning på måndag!
Jag måste ladda med talböcker - operation med tillhörande sängläge 15 januari, blir kvar i sängen minst ett par dagar, hemma från jobbet en vecka.
Träffa alla som är "hemma" och hälsar på, bästa Beccs, norskan med lillstumpan och kusin A, försöka hinna med de jag försummat under hösten. Helst av allt vill jag kasta mig i Skolådan och åka till Dalarna också.
Längtan är stor och stark...

Annars då, jo, jag är trött på min hemsida för sjuhundrafyrtiotolfte gången. Ska ge WP en chans igen.
Tränade igår, spinning och core. Lite skakig i benen idag.. :)
Blir mer core idag och sen dans på det - som jag har längtat!

Nu måste jag gå och göra lite nytta. Vi är en man kort idag tyvärr. :\

"And the morning seems so grey
So unlike yesterday"

Gott nytt år på er!

Här är allt bra, jag är trött i mössan... Var en lång dag igår, men ack så skoj vi hade. Jag hamnade på Söder på fest, vi åt god mat och drack gott. Hamnade på krogen efteråt, det var dans, skål vid tolvslaget och fyrverkerier.

Kul var det!

Nu ligger jag nedbäddad i soffan med morgonrock, filt, datorn i knät, Ronja Rövardotter på TV:n och en liter vatten inom räckhåll.