SÅ skönt att vara ledig!
Jag brukar ju vara dålig på att vara just ledig, men denna gång trivs jag.

Måndagen gick åt till jobb, städning och tvätt.
Igår var jag iväg och lämnade min lägenhetsnyckel till Fredrik, som lånade den över natten, sen var jag till mitt gamla jobb (Syd) och hejjade på alla. Jättekul! Brukar försöka titta in när jag har möjlighet. Längtar tillbaka lite ibland... Man saknar ju folket liksom.
Efter det tog jag mig vidare till hembyn via Plantagen. Köpte lite rosor och grejjer och satte ihop en bukett åt mamma och pappa i bästa Halloweenanda - orange!

Umgicks med pappa och Hug(g)o, busade med katten och väntade på mamma. Sen åt vi middag som pappa svängde ihop, och det var kanongott som vanligt. Pratade i telefon med Andreas om resplanerna i slutet på veckan. Mamma och jag gick en promenad på "byn" med Hugo. Tittade på bröstcancergalan, ringde lite på en bil, sen kröp jag till kojs. Är trött jämt nuförtiden...

Vaknade vid åttatiden i morse, klev upp och möttes av Hugo som låg precis utanför min dörr, med nosen tryckt mot dörrspringan. Gobiten! Han längtade efter storasyster och blev helt tossig när jag väl kom upp... :)
Åt frukost och sen drog vi på oss träningskläderna och stack ut. Vi kom hem 2 timmar och 45 minuter senare! ;D Det kallar jag en långpromenad..!
Var kanonväder och vi njöt i fulla drag.
Vi hejjade på min gamla arbetsledare (som pappa också jobbat med) och på Wiola (som pappa jobbat med och som är min f.d "svärmormor"). Så vi promenerade inte hela tiden... Dessutom åt vi apelsin uppe vid sjön. Nåja. Vi var UTE länge i alla fall...!

Lite lunch och en dusch senare satte jag mig på bussen för att åka hem igen, lämnade Skolådan hos pappa som ska fixa med vinterdäck (jag är sååå bortskämd....). Åkte hem på värnpliktslegget, fick prata värnplikt med busschauffören hela vägen till bytet. Han var gammal major!
På nästa buss fick jag bara sitta en liten stund innan den gick sönder, så vi fick byta IGEN. Hm. Men hem kom jag i alla fall. Gratis. ;)

Nu ska jag packa. För i morgon åker jag buss halva dan igen. :)

Så fick vi då baskern tillslut.
Vi började dagen med att prata lite radio igen, sen packade vi ihop, käkade lunch på Salen och började förberedelserna inför dagens uppvisning för de anhöriga.

Min grupp fick (efter ångest och tandagnisslan och många hårda ord...) på vår lott att ta hand om materieluppvisandet. Och även om de flesta i gruppen inte var så taggade så tyckte jag att vi gjorde ett kanonjobb med att inreda övnings- och vårdhallen, plocka upp all vår materiel, fixa ihop radioapparater och sjukvårdsmateriel, tömma ett skåp och lägga ut allt, visa pansarskott och AK:n och allting.

De övriga grupperna genomförde ett omhändertagande i bästa skyddsvaktsanda, vilket de gjorde väldigt bra.

De anhöriga (i mitt fall mor, far, storasyster U och svågern J) var mäkta imponerade i alla fall!

Sen fick vi riva allt vi byggt, de anhöriga fick höra på ett föredrag av chefen själv, de var nöjda och belåtna när vi möttes upp för att äta middag på Salen.
Efter det var det visning av logement, skåp, dagrum, våtutrymme, ja, jag tror till och med de inspekterade städskrubben! De fick känna och klämma på all utrustning och säga "OJ va tungt!" säkert fem gånger ;)

Efter det gick de för att invänta ceremonin, och vi soldater övade i ytterligare en timme på att få allt att sitta.
Sen sa kapten plötsligt "Nu kör vi!" och jag var inte alls beredd, men vi marscherade i alla fall in i Exercishuset och musikkåren spelade, vi gick i otakt så det sjöng om det men vad gjorde det? Vi fick räta upp oss på två led linje och sen stå i manöver. Fem musikstycken spelades och vi fick bara titta raktfram och stå stilla heeeela tiden... Sen skulle det hållas små tal, prästen skulle tala, vi skulle sjunga psalm...

Vi fick tillslut vår basker och fick marschera ut igen. Efter det var det "höger vänster om!" och en order om att INTE gå sönder under lovet.
Vi fick ta våra anhöriga med oss till officersmässen för kaffe och tårta.
Sen vinkade jag av mina anhöriga och satte mig i bilen för att köra L och N hem, blev några mil i bilen, kom hem kl 01.30 natten mot lördag.

Klockan åtta igår morse var jag på plats på "jobbet" för att bemanna en monter åt jobbet på en mässa här i stan. Blev fullt ös fram till kl 17, hem, duscha, kasta på sig lite snyggare kläder, ner på stan, middag med familjen för att fira att Stålis fyllt år, hem och ner i sängen för att sova. HA! Blev avbryt på det, upp igen, in i bilen, iväg och hämta herr E, sen hem, ställa om klockan och krypa till kojs på allvar..

I morse insåg jag att jag misslyckats med att ställa om klockan (jag var otroligt trött!) så jag fick glida ner i sängen en timme till, åh så underbart!
Iväg till "jobbet" igen, men vi packade ihop redan kl 12, så jag kunde sticka tillbaka till Kasern för att hämta mitt recept och vidare till Apoteket innan de stängde, skönt, slipper jag fundera och oroa mig så mycket över att inte ha mina tabletter. Väl hemma skulle jag vila lite på sängen innan jag lagade middag. Jo tjena. Somnade kl 15.30 och vaknade kl 00.30
OOOJJ! Somnade inte om förrän strax före kl 4...
Tur jag har lov hela veckan lång!

Idag fick vi sticka ut i våra LAB'ar till övningsfältet. LAB står för lätt attackbuss. Vi har fått minibussar alltså...
Hm. Mycket förskönande namn på ett rysligt fult och "okrigs" fordon tycker jag... (som föredrar terrängbil - och nej, jag är inte ett dugg partisk).

Nåväl. Vi fick åka LAB ut till fältarbetsbaracken och sen delade vi oss på två täter. Andra och fjärde grupp fick labba vidare till handgranatsbanan där en av kaptenerna höll i vårt formella kast med handgranat m/56.
Vi fick först kasta varsin övningshandgranat igen, för att kolla att vi verkligen har förstått, sen fick vi dela oss i grupper, en grupp i skyddsvärnet en bit upp i skogen och en grupp väntade i fordonen några hundra meter bort.
Jag skulle kasta som fjärde man, och fick sitta i skyddet och vänta. När första smällen från den skarpa granaten kom hoppade vi till allihopa och AP skrek till så vi andra höll på att garva läppen av oss.

Så blev det min tur, AK:n på ryggen, plocka granat, in i värnet där kapten log sitt allra bredaste leende och frågade om soldat K var nervös?
"Kan man säga kapten!" svarade jag då. Då log han om möjligt ÄNNU bredare och sa att det skulle man vara, men att det skulle gå så bra, så bra.
Så tränade vi utrymning av värnet (utifall jag - Gud förbjude!- skulle tappa granaten där!) och sen fick jag aptera granaten.
Det var lika som med övningshandgranaten. I med sprängstaven i mekanismen, på med mekanismen, håll ordentligt... "En handgranat färdig" - "en handgranat färdig!" - "en handgranat ELD" - "en handgranat ELD!!" - ur med sprinten - upp med bygeln - "SPRÄNG KOMMER!!" - iväg med granaten - ner i skydd, kapten lägger sig ovanpå och trycker ner mig ännu längre - "Ettusen, TVÅtusen- Treeee..." och där kom den. Smällen, tryckvågen. Det ljungar till i kroppen av trycket och jag kommer av mig med räknandet.

Vi rätar upp oss och och kapten pekar på det svarta molnet. Där hade jag kastat, mer än godkänt långt bort. Bra. Jag får fippla upp sprinten från backen, plocka upp AK:n och tacka kapten som fortfarande ler. Sen kuta upp till skyddet och le som en sol när jag rundar skyddet och ser de andra sitta och vänta. Det var en höjdarupplevelse!!

När alla kastat får vi göra tätbyte, och de andra kommer i bilarna. De har skyddsmasker på sig... Hm... Visar sig att de andra grupperna övar med tårgas och det driver in över platsen där vi ska stå och vänta med bilarna. Äsch tänker vi, de överdriver nog. Åker iväg, och innan vi ens är framme känner jag hur det börjar klia i hals och ögon. Sliter fort som fanken fram skyddsmasken. Försöker komma ihåg hur det var man spänner den...
Får sen sitta i bilen med skyddsmask på och filifjonka och höra alla granatsmällarna..

Labbar tillbaka, får försenad lunch, byter tät och får börja köra skyddsmasktjänst på allvar. Genomgång av kapten G och tillpassning av mask (som vi redan kört skarpt i!) och sen på med C-vätskeskyddet (plastar in oss alltså). Jag får ordern "Linser UR" och tappar därmed synen så det står härliga till. Får hänga på JP hela dan efter det.
Vi (eller mest jag) lallar iväg till tårgaskammaren och får gå in i den och gymnastisera lite, det går bra, jag känner ingenting. Sen går vi ut, jag snavar över en lös rem runt foten, böjer mig ner och knyter fast den och BOOM så glider masken lite under hakan - in kommer tårgasen, det kliar och bränner och svider i halsen, i ögonen, på huden, överallt!
Neeeejjj!! Det är bara att djupandas i masken, kapten G kommer och tar mig i överarmarna och säger "Du får INTE ta av masken, hör du det? Du får INTE ta av masken!" Nejdå, det har jag inga planer på heller..

Så får vi ta av oss C-vätskeskyddet och så småningom masken, och sen knata tillbaka till fältarbetsbaracken. Vi ska utspisa middag eftersom vi är daggrupp och jag ser ju fortfarande i princip ingenting.
Galet. Det blir många "Kan du... nej just ja, du ser ju inget!", sen utrustar de mig med brödkorgen, säger "stå här!" och sen får jag stå där som ett fån. De säger att jag ser ut som om "lyset är tänt men det är ingen hemma" eftersom jag nästan inte reagerar utan bara tittar rakt ut i tomma luften...

På kvällen förhör löjtnanten oss på läxan från igår, och vi är ganska bra på den. Har lärt oss både Rassoika och de sju S:en.
Men så ska vi ut och köra spaning och då MÅSTE jag i med linserna, ohh va ont det gör! Det svider som eld i ögonen som snabbt antar en stoppljusröd nyans. AJJJ!! Tårgas i ögonen + linser = big no no!


Vi kör spaning i mörkret och lämnar rapport enligt sju S. Sen ska vi marschera hem tror vi, men icke. Vi får labba hem också... Kapten Rö avslutar dagen på ett sätt som bara han kan, med fyrtio soldater som garvar... Klockan är mycket, vi är trötta och kapten Rö spexar så vi skrattar  allihopa. :) Vi skrattar oss genom "höger vänster om"..! Kanonslut på en kanondag!

Idag har vi fått göra övningskast med övningshandgranat. Det var lite läskigt, även om jag gjort det förrut.
Det gäller att komma ihåg alla steg, "en handgranat färdig" "en handgranat eld" ur med sprint, upp med bygel, "spräng kommer", kasta, ner i skydd mot värnet, räkna "ettusen, tvåtusen, tretusen, fyratusen"...
Det sa liksom "poooff" så var det klart. Hm.

Sen stack jag och mina fem kollegor på "Personalvårdsutbildning".
Det var lärorikt... Fick lära oss en hel del matnyttigt.
De övriga hade en utbildning med världens krångligaste namn; CBRN..nånting. Fick lära sig om olika kemiska, biologiska... ja en massa såna stridsmedel. Jag missade ju kursen så jag vet inte så noga. ;)

På kvällen var det "omprov" på pansarskottsprovet. Jag hade ETT fel. ETT! Som tur var behövde jag inte skriva om, kapten R konstaterade att det var ett slarvfel (jaaaa, jag VET att man ska fälla upp luckan VARJE gång och inte bara i skymning...) och sen fick jag gå. Hej och hå.
Kapten skrämde även slag på oss allihopa med att gå igenom varför man inte skulle få baskern, olika kriterier man måste uppfylla. Jag började fundera om jag skulle få uppträda i fältmössa på baskerceremonin på fredag. Men så berättade han att ALLA klarat baskern. Härligt!! Så vi fick prova ut en varsin svart basker (infanteriets svarta basker) med CG16-märket, kungens emblem, i silver.

Kvällen gick åt till att stuka basker. För den oinvigde betyder det att man blöter baskern i rikligt med hett vatten, sen vrider man ur den och sätter den på huvudet, smetar ner det mesta av tyget mot höger öra så att det blir slätt och fint på huvudet. Sen trär man en mössa över hela härligheten så att den smiter åt hårt mot huvudet. Denna kreation kutar man sen runt med i tre timmar - eller tills baskern har torkat...

Jag läste läxa vi fått av löjtnanten och putsade kängorna blankare än någonsin. Finns inte så mycket annat att göra när man måste vara inne på Kasern i tre timmar...

Idag har vi pratat radio. HELA långa dagen har vi pratat radio!
Det var sjukt skoj... Jag vill absolut bli signalist.

Vi fick börja med att sätta ihop en radio per par, vi har radio 180. Jag är van att handskas med radio 145, den något mindre moderna apparaten om man säger så... Hm. Men det mesta var sig likt, så vi fick fart på våran ganska snabbt. Kul var det.

Sen gällde det att lära sig "språket", går inte att tugga på som vanligt utan det ska ske efter ett speciellt schema. Vi blev "Sigurd Johan" och fick försöka sålla bland anropen och svara på just våra...

På kvällen drog jag på mig löparstället och körde en sväng i mörkret.

Idag har vi kört TOS igen. TOS står för taktiskt omhändertagande i strid.
Det innebär i princip bara en sak; få bort folk från skadeplatsen, stoppa blödning, skicka vidare.

Vi började med att ha kamratsamtal, jag fick köra med JP och det kändes skönt att ha någon att prata med om det som varit tungt på sistone. Jag har även pratat lite med fröken K och känner att jag har stöd därifrån.
Jag måste börja varva upp och bli mig själv igen.

Efter lunch marscherade vi ut på övningsfältet, la oss på en lerig ås och körde skadescenarion. Vi fick lägga avsnörande förband på oss själva och sen fick vi träna på att dra bort skadad kamrat, det var lerigt, jävligt, äckliga spindlar, förband som gick sönder trots löjtnantens überknutar... Ja det var en vanlig dag på jobbet liksom. Vi fick bära bår, vi fick träna på att kolla läge, fixa, dona, lägga in den skadade i patienttäcke.

Sen marscherade vi hem, kom till Kasern som var mörkare än vanligt........ Jojo, strömavbrott! Enda lediga kvällen på hela veckan, då får vi strömavbrott pga en brand. HM!!
Som tur var hade vi ström i Salen i alla fall så vi fick mat..

Jag och F packade in oss i Skolådan och körde till sportcentret för att träna. Tji fick vi för de stängde kl 17. Men snälla receptionspersonalen lät oss gå in och duscha ändå, med alla simskolebarn, så vi slapp åka hem till svinkalla Kasern och duscha i kallvatten.

När vi kom tillbaka var strömmen åter, så vi slapp kura ihop oss två och två med filtar och långkalsonger för att hålla värmen.

Hemma igen. Slutet på veckan blev lite bättre än mitten, jag vaknade kl 6 igår morse, stel, trött och sliten, men på bättre humör.
Fick sitta vid ett bord och äta frukost, härligt!
Till och med städningen av våtutrymmet var en fröjd... Eller, nästan i alla fall. Fick ju skälla och gorma lite, men ändå.

Dagen var lugn, lite fordonsvård här, lite plutonens timme där, lite städa, lite fixa, lite dona, sen nationalsång och "högervänsterom". Satte mig i Skolådan och körde hem, passerade syster och fick min post (bland annat ett fint vykort från New York!) samt en hel kasse med presenter!
Var trosor och linnen och t-shirts... Fiiiint!
Tyvärr var överdelarna för stora (jag har tappat nästan fyra kilo på fem veckor).

När jag städat undan det värsta och duschat trillade herr E över och vi hängde i soffan ett par timmar. Skönt att få ventilera veckan med någon som förstår vad man pratar om. (Förutom att han garvade åt att vi får pannkaka med grädde till lunch...)

Kom i säng runt midnatt, sov tungt och vaknade pigg vid åtta i morse. Slösurfade lite och sen klev jag upp och duschade. Stack iväg på ÖB och handlade, vidare ner på stan och bytte presenterna mot en jättefin grå tröja och ett svart linne. Tittade in på Telia för att prata mobiltelefoner, kom ut med en SonyEricsson w580i! Spontanshopping när den är som bäst!

Nu håller jag på och tvättar, sen ska jag lägga mig på soffan och bara vara. SÅ SKÖNT! :D

Natten som gick var lugn. Mellan 01.15-02.15 fick jag gå vakt med herr K, vi smög runt som...pantrar är nog att ta i, men som indianer i alla fall!
Hände inget spännande dock.. ;)

Idag har vi haft en provdag. Först fick vi riva tältet och packa ALLT, vilket tog mindre än två timmar (uppstigning, påklädning, frukost, disk och BRAK inkluderad!). Vi var sjukt nöjda med oss själva ;)

Vi marscherade till skjutbanan igen, fick skjuta praktiskt prov till skyddsvaktsutbildningen. Jag fick godkänt trots att jag tappade ett skott (sköt lite lågt), men kapten R tyckte att placeringen var godkänd ändå, så jag fick en klapp på axeln och ett "sikta högre nästa gång!".

Sen marsch hem till tältet, lunch (ärtsoppa, pannkakor med grädde och sylt!!) och efter det ett praktiskt prov till, denna gång gruppvis. Kapten P utsåg mig till gruppchef och jag fick leda min grupp (fyra soldater) genom några moment. Det gick riktigt, riktigt bra! Vi blev "godkända med några plus". Skönt!

Efter det fick vi göra packning på och börja gå hem mot kasern (en tripp på ca 4 km). Med kroppsskydd, stridsväst, vapen, stridssäck och uniform är jag nog mellan 25-30 kg tyngre än vanligt. Men det gick över all förväntan!
Vi kom inte till kasern förrän kl 22, efter att ha vårdat vapnen och tälten.
Duschen hägrade, och det var S Å skönt att få duscha för första gången sedan i söndags...
Somnade som en sten i min säng strax före midnatt.