Så är jag hemma på en snabbsväng över helgen. Jag har hunnit klippa mig, bli brunett igen och jag har hunnit träffa A på lunch nere på stan, vilket var skoj. (Och sen hann vi med både att göra stan och handla på Ikea också)

Slutet på veckan var tufft, verksamheten växlade från att vara fysisk till att vara psykisk, och irritationen växte sig väldigt stor. Jag känner att jag hamnat i en roll som jag inte vill ha, och den måste jag ta mig ur ganska snart.
Friktionen börjar märkas överallt, så det är inte bara jag som irriteras, utan vi är många. Det märks att smekmånaden är över och att vi måste vänja oss vid att allt inte längre klaffar. Jag försöker hålla mig undan, försöker hålla mig till de personer jag trivs bäst med. Känner att det snart smäller till på allvar.

Just nu är jag mest trött. I morgon ska jag springa en sväng tror jag, innan jag åker till mor och far på middag, sen bär det av till Kasern igen. Hem till c-kasern och lumparlivet.