Jag har varit på dåligt humör senaste dagarna. Gårdagskvällen blev en katastrof.
Jag undrar därför om jag råkade skicka hem mitt goda humör med leaveflyget i tisdags? Kan det vara så enkelt?

Snälla, kom tillbaka. Jag tycker inte om att vara sur...

Kärlek och respekt, ska det vara så j*kla svårt?

Tydligen.

Hej på er.

Man kan tro att det händer en massa saker här eftersom jag uppdaterar så ofta, men så är det inte. Det är bara det att jag har tråkigare och måste liva upp stämningen genom att skriva av mig lite.

För visst händer det saker, det är månadsavslut med allt vad det innebär i arbetsväg, de rackarns excelarken och jag är osams som vanligt, inget nytt under solen där inte.
Högarna med papper växer på skrivbordet när jag mest bara har lust att lägga mig på uteplatsen med ett glas ananasjuice och låtsas att jag är på stranden och dricker paraplydrinkar.
Dock fick jag ta emot applåder på stabsorienteringen i tisdags för att jag lyckats nolla inventeringen, dvs gå precis på öret rätt.
För andra gången i historien eller vad de yrade om. Tackar!

Måndagen utvecklade sig till en rolig dag, även om starten inte var så fantastisk. Tur det. Kvällen spenderades på mässen, det var ganska bra drag eftersom det är leavetider och folk kopplade av sista kvällen.
Mina favoritgrabbar var på hemväg och var därför där och drack lite öl, så jag var där och höll dem sällskap. Attans va skoj vi hade. Vi blev kvar både länge och väl, faktum är att jag inte ramlade i säng förrän strax före kl 3..!
Rätt trött, rätt yr i bollen och rätt slut som artist. Men glad...
Man är sällan nere speciellt länge när man umgås med det gänget. :)

Jag fick även sätta vissa tankar jag haft på sistone på prov och det var skönt. Jag fick visa att jag inte tar vad skit som helst och kanske, kanske, har han lärt sig något vettigt av det. Hade jag velat åka berg- och dalbana hade jag gått på ett nöjesfält.
Jag tog därmed ett steg vidare i livet.

Den här veckan har vi fältartisterna här, så vi har rock n' roll i parti och minut. Ikväll blir det mässen och till helgen ett lite större galej med 4 can rule och kvällen till ära får tjejerna ha utsläppt hår! Whoho..! :)
Jag ber att få återkomma med bilder från denna galaföreställning..

Nu ska jag gå och brottas med Excel ett tag.

Over and out!

Kan man bli annat än glad, när man hämtar posten och den innehåller ett brev från storasyster, som inte bara hittat kvittot på min mobil utan även kvittot jag trodde var för länge sedan förlorat; det på kameran.
(Som vi båda letat efter sen...april..?!)

Nu har jag därför;

- postat min trasiga mobil + kvitto och ersättningsanspråk till försäkringsbolaget som tänker ersätta mig för mobiltelefonen jag slog sönder när jag ramlade hemma på leaven. Självrisken var på 800:- men hey, det är alltid nåt. Mobilen kostade 2600:- ny...

- postat ersättningsanspråk för mitt trasiga objektiv som gick sönder när jag skickade kameran som rekommenderat brev hit ner. Ersättningsanspråk; 1895:-...

Så jag har tretusen anledningar att säga TACK, världens bästa storasyster!



...och ja, nu är jag på bättre humör. 5 kilometer på löpbandet och ett brev, det var allt som krävdes... :)

Nåja, nästan alltid i alla fall...

Foto; Sgt Kjell.

I övrigt är idag ingen bra dag. Jag är suuuuuur.
Jag hoppas den blir lite bättre snart, för det är liksom inte jag att gå runt och vara på dåligt humör och vara trött och sur och arg på folk.

Även om jag har en rätt bra anledning just den här gången.

*morr*

Så var det då dags för oss som inte deltog i medaljceremonin på midsommar att ta emot vår medalj.

Jag är numera stolt innehavare till Natos non-article 5 medalj, med tillhörande släpspänne. Inväntar nu bara mitt värnpliktssläpspänne så är jag kitad och klar att vara snygg på mässen. ;)

Det var middag på kvällen med CO och det var ooootroligt god mat. Mmhm!
Stina tog bild på mig men jag har inte hunnit tömma minneskortet, men jag lovar att bild kommer..!

Annars är det ganska lugnt här, chefen är fortsatt på leave så det är tyst och tomt och tråkigt.

Har fått något ryck och börjat springa igen, blev fem kilometer igår och sex kilometer i morse, i stället för att trampa runt i leran utanför campen höll jag mig till löpbandet på gymmet. Med musik och rätt sällskap är det hyfsat underhållande även om man bara står "still" och inte kommer någonstans.

Ikväll är det spinningdags igen också - det går för runt hela tiden!

Igår lunch åt vi thailändsk mat på KFOR Main, det var grymt gott, och billigt eftersom majoren fick för sig att ta notan...
Stina och jag shoppade lite efteråt - storasyster; jag hittade sån där lakritsshot som jag fick hos er på midsommar, mmmmmm!!
Lite mer proviantering inför måndagens bus blev det också.

Buset är tyvärr alldelens för farligt att berätta om här, men kul kommer det att bli i alla fall.

Just nu snurrar det ganska duktigt i mitt huvud av tankar som jag inte kan få fatt på, så jag ska gå och öppna kassan och börja jobba i stället.

Jobbigt att tänka för mycket. Men fortsättning följer...

Hej på er.

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det... helt okej.
Det går magsjuka på campen, så man mår ju konstant illa - som tur är så är det till största delen psykiskt... ;)
Foten började krångla igen igår, vissa lägen hugger det till ordentligt, men det är inget som inkräktar på varken jobb eller träning, som tur är.

Igår ja, det var en alldelens speciell dag. Jag fick vara med och köra eskort, och hejj vad det gick! Det var otroligt roligt.

Vi övade eskort under lumpen, men det här var annorlunda, trafiken tätare än i dalaskogarna, dessutom militärpolisen först med blåljus och sirener.
Jag njöt varje sekund och vill ha mer, mer, mer, så klart.
Vi var på besök på den tjeckiska campen med två av våra bandfordon, en liten uppvisning av PBV och bandvagn. Själva uppvisningen/provkörningen ägde rum på ett fält som såg ut som en stor sandlåda. Därav såg var vi otroligt dammiga och skitiga när vi kom därifrån. Trots att jag tvättat mig två gånger tyckte log.assistenterna att jag såg ut som ett lik när jag kom hem, helt dammblek i ansiktet. Men KUL var det!!

Först när vi kom till tjeckiska campen var vi tvungna att byta däck på lastbilen... Hm! Så jag fick arbeta med kroppen lite, det var ovant.
Jag fotograferade en hel del, bidrar med några bilder nedan.
Innan vi åkte hem fick vi byta däck på trailern också. Hoppsan.
Så klart var det innerdäcket båda gångerna. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Idag har det regnat och varit kallt större delen av dagen, precis som det regnade och åskade något så alldelens grönjäkligt igår. Det var nästan otäckt. Jag går i "tjockis" till och med, vår tjusiga ylletröja. Den är något varm men vad gör man inte när uniformen är på tvätt?

Jag är dock i stort behov av just kyla och moln, eftersom jag häromdagen drog på mig en kraftig... solbränna. Jag solade i söndags när jag var ensam och övergiven på campen och det gjorde jag så bra att jag lyckades bränna mig i... urringningen så att säga. Och på axlarna och övre delen av ryggen. Hm. Så bara sol och värme utanpå t-shirten har gett upphov till smärta.
Inte så bra!

Nu till bilderna!

Totte och Wieslander byter däck på bilen... Hm. :)

 

PBV in action..!

Kanske inte SÅ konstigt att vi var skitiga när vi kom hem efter att ha stått i den där sandlådan halva dan!

Totte lastar PBV efter konstens alla regler. :)

Ja, nu är vi halvvägs genom missionen.
En del tycker att det är fantastiskt skönt, längtar hem varje dag och räknar minuter till hemresan.
Jag är inte en av dem. Visst längtar jag, men jag längtar inte hem, jag längtar efter människorna, familjen så klart, allra käraste syskonbarnen, jag längtar efter plutonen, grillfest, öl och tältning, jag längtar efter upplevelserna, Gotland med mamma och pappa, mitt-i-sommaren-semestern som jag lovade mig själv förra året, jag längtar efter att få bada, sola, vara.
Men jag längtar samtidigt inte hem till en tom tvåa i betongen.

Snart har det gått ett år sedan jag ryckte in i lumpen, och antalet nätter jag spenderat i min egen säng sedan dess är lätträknade.
Kanske är det därför jag känner att mitt hem är här.
Mitt hem är där mitt hjärta är, och just nu är det i Kosovo, precis som mitt hem var på Kasern i höstas.

Jag letar nya jobb, det är inget att hymla om, för sånt är läget. Jag vill inte gå tillbaka till mitt gamla jobb när jag kommer hem. Min tjänst är inte min längre, jag får gå tillbaka ytterligare ett steg, till Syd och bäringen, och det är inte det jag vill. Jag vill något nytt.
Jag vet bara inte vad.

Halva missionen har gått, och jag har lärt mig så otroligt mycket mer än jag kunde ana från början. Jag har träffat människor som berör, som får mig att leva ,som får mig att skratta, som får mig att må bra. Jag har fått ta del av en gemenskap som är unik.

Det kanske inte var så tokigt ändå, att sälja sitt förstånd till Försvarsmakten.

Så var äntligen väntan över, idag när vi kom till flyget hade det kommit post. Tjoho! Så nu har vi fullt av glada soldater igen.

Jag blev också glad, jag fick brev från mina syskonbarn..! <3
Tack för det, Austrian Cargo.

(Men, jag väntar fortfarande på brev, så jag hoppas att du löst frimärksproblemet snart..?)

Annars är det väldigt varmt här. Det är ungefär det som händer. Varmt, varmt och...varmt. Vi har haft sol sen förra lördagen, så jag börjar nästan, men bara nästan, tröttna på solsken. Weird men sant.

Igår skulle vi ha åkt och hälsat på Chris, min amerikanske vän, men vi blev bitna av "latmasken" och orkade inte åka, utan vi ramlade förbi på Main för lite shopping och sen hem. Jag var tvungen att ta en stödvila eftersom jag varit ute och slarvat till kl 1.30 på natten. Hm. Jag jobbade i mässen på lördag kväll och krängde öl, sen blev det så att jag blev kvar efteråt och pratade eftersom sällskapet var så förträffligt.

Söndag morgon började med att jag hårdlindade min fot och begav mig ut på långa rundan (2 h 20 min) med Stina. Kom hem med en öm men helt okej fot samt en bonnbränna som inte är att leka med.
På kvällen var det på med stödlindan igen för då körde vi spinning. Hett som i... var det i tältet. Men vi knegade på under Marias ledning, kom ut svettigare än någonsin.
Kvällen spenderades på rodelträning (ligga på rygg i soffan) och på att titta på Tjejligan för ungefär tjugonde gången... :)

Och bilden nedan kanske kräver en förklaring;
jag hoppade in och jobbade i main gate onsdag-torsdag.
Frivilligt. I kroppsskydd, stridsväst, full uniform, kängor och vapen, 36 grader i skuggan. Frivilligt som sagt.

Ja, jag har officiellt sålt mitt förstånd till Försvarsmakten.