Så är det i den här världen, saker man planerar med människor får plötsligt ställas in, planeras om, det blir "bakåt" och "omfall" och sånt är livet.

Filmkvällen blev inställd på grund av att sällskapet fick nya uppgifter, jobb och då får vi ta film/snacka skit en annan kväll. Vi är ju inte arbetstidsreglerade heller, så det går inte att säkert planera att vara ledig.

Jag jobbar t.ex sju dagar i veckan. Alltid. Inte hela dagar jämt, men igår blev det tjänst från 8-23, rolig tjänst, jo, men tjänst. "I never work on Mondays, I never work on Tuesdays, well, I don't even work on Wednesdays..."
Jo. Det gör jag. Också!

Så därför sitter jag hemma i Corimecen och hänger, spelar GreenDay på Spotify och funderar över livet.

Drar upp planer för jul och nyår, för att kunna närvara vid bröllop i februari, ja, grovplanerar.

Det är många saker man vill men inte allt går att ordna. Dessvärre...

Utanför dunkar musiken. Det är halloweenparty ute på gatan, passerade ett helt gäng med Drakulas, vitsminkade med fejktänder, ett par spöken och en mumie eller två på vägen hem. Galet. :)

Just ja! Mer bilder vill ni ha va?

Så ser mitt hem ut just nu. Jag får mycket kritik för att jag kallar Corimecen mitt hem, de flesta här retar sig på det. Jag säger ju att jag ska åka till Sverige på leave men att jag sen kommer hem när jag åker ner igen.

Vet att jag hade samma diskussion förra gången också, men alltså, för mig är det enkelt, jag är här i X antal månader. Mitt liv utspelar sig här, inte i en tom tvåa i betongen, utan här. Alltså är det här hemma för mig. Just nu.
Det låter konstigt och folk säger "jamen, du har ju hemlängtan, hur kan du ha det om det här är ditt hem?".

Jag längtar inte HEM. Jag längtar efter min familj, efter mamma och pappa och systrar och syskonbarn och Hugo och ja, jo, jag längtar till och med lite efter världens knasigaste katt, även om han bara rivs och käkar torrfoder mitt i natten så man inte kan sova. Jo. Sen längtar jag efter en rad märkliga saker som sågspån (som underlag på löpspår alltså), TV, frisk luft och helt vanlig närhet av andra människor på ett sätt som inte behöver betyda att man är Ni med folk och alltid måste hålla minst en armlängds avstånd.

Kom på mig själv igår kväll, att jag klappade och kramade på mina kompisar på svenska campen när vi var där, bara för att känna att de klappar tillbaka och att man får vara nära en stund. Det låter helt sjukt, men det gör så otroligt mycket.
Jag längtar efter mina vänner där hemma och jag längtar efter de som var här när jag var här förra gången.
Jag tittar efter er varje dag!
Men nej, bilarna körs av andra, det sitter andra vid skrivborden, är andra bakom diskarna, andra som vinkar fram i gaten. Jag gillar dom också, men dom är ju inte ni...

Jag har affischer och foton som ska upp på väggen också, men vi ska snart byta till en annan byggnad när de ska måla här, så jag väntar att sätta upp dem tills dess.

Nu ska jag snart kravla ner under täcket, är trött efter en dag av expeditioner!
När jag kom fick jag för övrigt ut världens äckligaste uppsättningar av sängkläder, även om de är rena, de luktar rent och så, så ser de skitiga ut. De är blankslitna och ser allmänt ofräscha ut helt enkelt. Dessa ska jag sen sova i är det tänkt, tills missionen är slut. Mysigt. Inte!
Så nu har jag varit ner på svenska campen och hämtat ut sängkläder där. Älskade blårutiga påslakanet med vit vikkant och rena fina örngott. :) Oooh...

Har ni märkt att små, små saker ger stora effekter här?! Mmm, så är det! :)

Fina sängkläder, en kram och BREV, det är melodin.

Tack fru From för all hjälp och tack, tack, tack för brevet!

Vill ni andra också göra mig lycklig så kan ni be om adressen.. ;)

PussåGodnatt!

__________________________________________________

Satt och rensade min dator på skräp och snavade över följande text;

" Jag bär med mig våra minnen, jag bär på skratt och gråt, på hopp och tvivel, på glädje och bottenlös förtvivlan, på förhoppningarna och nederlagen, på drömmarna och verkligheten, jag bär med mig dig, och du har alltid en plats i mitt hjärta, men nu måste jag släppa taget för att inte gå under. "

- det där har jag skrivit och menat en gång. Ibland är jag så otroligt mycket klokare än mitt hjärta förstår.

Titta, jag har fortfarande Internet. :D

Tack för att ni hjälpte mig att hålla tummarna. I morse när jag vaknade var det klart väder och under min träningsrunda runt campen så segade sig solen över bergskanten också. Dock lite kallt men det gör inget för det jag skulle göra idag får man göra även om det är kallt. Bara det inte är dimma.

Så klockan 8.30 klev jag in i den här;

Ja, den där figuren i "baksätet" är jag. ;) 

Och sen bar det iväg!
            

Den här sista bilden är min favorit, för allt på bilden är precis det här landet i ett nötskal.

Kolkraftverken spyr ut rök, vägarna är under ombyggnad och  resten är lera, lera, lera...

Men jag har fler bilder, från i veckan när vi var i Decane;

Tyske PAO:n som var med. Han var överlycklig hela dagen, han har varit här i flera månader men inte förrän nu fick han lämna stan! Själv har jag varit halva landet runt på bara två veckor!

Igår kväll var vi på quiz på svenska campen, vi vann inte, dessvärre (eller det är ganska bra för då behöver man inte göra frågorna till nästa vecka!). Idag rullar jag ner igen, på filmmys, det ska bli trevligt.

Men först ska jag shoppa, tvätta, träna och sova lite middag. :)

I morgon är det söndag och söndag här betyder ju som ni börjar lära er vid det här laget sovmorgon, träning, brunch och sen en roadtrip. Vi får hoppas på bra väder, för det vet ni ju också nu; bra väder = fotoväder! ;)

KRAM!

Tjoho, jag har Internet! :) Ett Internet som inte kopplar ner varannan minut.

Härligt. :)

Så, nu kan jag berätta att jag tagit 110 nya bilder idag. Eller jag tog 108 och chefen tog två. En av hans bilder bjuder jag på nedan. Mina egna ska jag redigera och grejja med först... Sen får ni se dem också.

Senaste dagarna har varit upp, ner, upp, ner, humöret, jobbet, livet, ptja. Allt?
En mindre mental svacka har jag kravlat mig upp från nu och det börjar kännas bättre.

Jag har fått pepp och stöd per sms från finaste fina hemma i Sverige, ni vet att jag uppskattar er grymt!

Har varit ute på rull både igår och idag, igår körde jag downtown i mörker vilket var en upplevelse.

Jag tog mig dock fram överallt där jag ville, vilket var en bedrift eftersom min bil är lite för hög, lite för bred och lite för iögonfallande för att man ska kunna slinka fram lite så där... obemärkt.
Jag kom fram, tryckte upp bilen på trottoaren och klev ur och väntade. Blängde lite så där artigt avvisande på alla som försökte trycka upp sina bilar på MIN trottoarkant och när chefen kom ut från sitt möte konstaterade han "oh, va bra, du hittade en parkering!" och jag svarade utan att tänka "Eh, ja. Jag har ju stor bil. Och pistol."

Bra där... Inte!

Idag har vi varit hit;

Till Decani monastery, ganska långt västerut.

Men mer bilder därifrån kommer någon annan kväll när jag har tid. :)

Nu måste jag nämligen utnyttja den förmodligen tillfälliga nätkontakten till att betala räkningar.

Åååh va skoj!

Kram på er så länge!

Oh, jag vet att jag varit dålig på att uppdatera på sistone, men det beror till största delen på tekniska problem, tillgången till Internet har inte fungerat som jag tänkt mig. Fel på inloggningsuppgifter, ett nätverk som hela tiden kopplar ner och på jobbet har vi inget tangentbord med å, ä, ö, vilket gör det väldigt meckigt och svårläst för er.

Nåväl. Här är jag i alla fall! Allt går bra, jag trivs fortfarande med jobbet och livet i övrigt, jag har ömsom väldigt mycket att göra och ömsom, som nu, tomt. Det är då jag passar på att göra allt jag inte hinner annars (tanka, tvätta bilen, träna…).

Och uppdatera er, så klart.

I söndags var vi på överlämningsceremoni på den svenska campen, en fin ceremoni med tal, lite tårar hos de som åker och en ganska härlig känsla, nu är det vår tur att ta över.Köket gjorde en all-time-high och serverade gudomligt god mat. Tur att jag varken hunnit med frukost eller lunch… ;) Jag passade även på att inkassera så många kramar jag kunde och prata lite med tjejerna, för är det något jag saknar just nu så är det kramar, vänskap, ja, sällskap och någon att prata massa, massa tok med helt enkelt.

Ute och springer ensam på morgonen, äter frukost ensam, äter lunch ensam, går och tränar ensam.

Att vara ensam tjej här borta tär lite på psyket.

Jag har varit ute på vift en del senaste dagarna också, jag har hunnit med en shoppingrunda som resulterade i ett par mysbrallor från Nike för 6 dollar på amerikanska campen, rena rama fyndet. En munkjacka hamnade också i korgen, tur det, för häromdagen varnade chefen att jag snart ska ut och åka i civila kläder om våra planer går i lås. Inventeringen av garderoben gav klen utdelning, ett par jeans och sen var det bara träningskläder, träningskläder, träningskläder och uniformspersedlar i vänstervarv.

Sen behöver jag hjälp att hålla tummarna. Kan ni vara så snälla och hålla tummarna för bra, gärna klart och dimfritt väder på lördag? Om det ordnar sig lovar jag visa fina bilder sen…

Nu: träna. Ikväll är det middag med ”några från jobbet”. Nån överste, ett par överstelöjtnanter och.. ;) Man omger sig med fint folk numera!

För övrigt kommer jag snart hem på leave. Bara så att ni vet. :)

KRAM!

Idag har jag varit ute på en liten resa. Det resulterade i 118 bilder. Några kommer här;
 

Fästningen.

Och sen några bilder från mitt jobb;

Trafikkaos? Njäe. Ganska lugnt faktiskt. :)
  

Den ena av mina arbetsplatser. (Den andra är det fotoförbud på så håll till godo!)

Givetvis - den vanliga backspegelsbilden!  

Nå. Det var idag det. :)
I morgon blir det kudde-anteckningsbok-extra bok-vatten-frukt i packningen, ska sitta på min rumpa hela dan. Segt.

Tur man kan börja dagen med löpning och avsluta på gymmet i alla fall. :)
Om man inte kan lura med sig nån på quiz och barhäng förstås.

Vem vet. En fredagskram eller två? Det skulle jag behöva...

När jag kom ner hit första gången hade jag en företrädare som hette Sara och som hade stenkoll på allt. Hon visste allt om jobbet, allt om campen, alla tips och trix och kunde visa mig allt jag behövde veta. Hon hade även sån koll på mig att hon kunde se när mitt hjärnkontor inte klarade av mer information och skickade mig i säng för att vila lite. Superbra, verkligen.

Den här gången har jag ingen företrädare. Ingen som vet allt om tjänsten. Det är en tjänst som inte funnits i den här formen tidigare. Så... Jag provar saker. Jag gör en massa fel och får ovett för det. Jag provar något nytt. Jag läser på. Jag går på massor av möten. Jag frågar, frågar, frågar. Skriver lappar. Försöker memorera koder, lösenord, tricks och bra-att-ha-kunskaper.
Inser plötsligt att en högt, högt uppsatt man från ett helt annat land gladerligen står och pekar ut en stad jag letar efter och bästa väg åt mig på en karta. Om man bara vågar fråga och om man behandlar honom med största respekt, "sir, yes sir" men ändå med lite humor. Jag lär mig så kopiöst stora mängder varje dag att det knappt går att förklara.

Men. Man blir trött av att lära. Man blir lite ledsen när man får hård kritik, även om det är välmenat, så att jag inte ska göra samma sak igen. Det är lite pinsamt att göra fel. Det är jobbigt att vara ny, ung och dessutom kvinna i en väldigt mansdominerad värld.
Det är inte direkt så att man är en i mängden. Bra ibland, dåligt ibland.

Men hela tiden lär jag mig, hela tiden växer jag in i rollen, det fixar sig det här. Och roligt är det!

Idag har jag till exempel sett en del av landet jag aldrig sett förrut och träffat en rad nya människor.

Igår sprang jag runt med en lista i handen, en lista med saker jag skulle hinna mellan olika möten.
På listan fanns det en salig blandning av toalettborstar, jätteviktiga säkerhetsdokument på avvägar, en kartong choklad, ett par nya byxor och resehandlingar. Arbetsdagen började kl 7.30 och slutade kl 22..

En vanlig dag på jobbet.

Nu har jag vilat en timme och ska kuta iväg igen, jag får ju själv se till att vila skallen nu när ingen Sara finns.
 Idag slutar jag dock lite tidigare och ska passa på att spendera kvällen på gymmet som är stort, fräscht och för det mesta nästan tomt. Det, Ipoden, schysst musik och kvällen är räddad.

Over and out!

Ååååh, jag önskar att jag kunde berätta om allt spännande som händer i mitt liv just nu men det går ju inte, typiskt!

Men jag kan säga att jag är på plats där jag ska bo (åtminstone ett par veckor, sen ska de måla om här..) och jag har visst internet på rummet. Sånt gillar vi!

Dock delar jag rum/plåtlåda med en fransk dam, vi har vissa.. språksvårigheter. Men än det går bra.
Min franska är obefintlig dessvärre.

Rummet är ungefär sju x två meter och har två sängar, två skåp, två nattduksbord och ett jääättestort bord som gör att jag inte kan öppna mitt skåp. Smart. :P Men men. Jag har bett vaktmästeriet om ett mindre, får se vad som händer. :)

Som tur är har min säng höga ben, vilket gör att man kan stuva in många saker under sängen. Tur det, för snart kommer godset från Sverige och då får jag vinterutrustning och sovsäckar och fem par kängor och.. Phu!

Har träffat min chef, har fått ett kontor, en dator, en bil, alla olika legitimationer jag behöver och börjat jobba. Verkar vara högt tempo, massor att göra och det verkar lovande, om man säger så. Massor att ta in bara!

Det har alla tänkbara möjligheter att bli bra. :)

Nu; bok och krypa ner i sängen. Mys.

...läsare varje dag och ändå nästan inga kommentarer. :/