När jag kom ner hit första gången hade jag en företrädare som hette Sara och som hade stenkoll på allt. Hon visste allt om jobbet, allt om campen, alla tips och trix och kunde visa mig allt jag behövde veta. Hon hade även sån koll på mig att hon kunde se när mitt hjärnkontor inte klarade av mer information och skickade mig i säng för att vila lite. Superbra, verkligen.

Den här gången har jag ingen företrädare. Ingen som vet allt om tjänsten. Det är en tjänst som inte funnits i den här formen tidigare. Så... Jag provar saker. Jag gör en massa fel och får ovett för det. Jag provar något nytt. Jag läser på. Jag går på massor av möten. Jag frågar, frågar, frågar. Skriver lappar. Försöker memorera koder, lösenord, tricks och bra-att-ha-kunskaper.
Inser plötsligt att en högt, högt uppsatt man från ett helt annat land gladerligen står och pekar ut en stad jag letar efter och bästa väg åt mig på en karta. Om man bara vågar fråga och om man behandlar honom med största respekt, "sir, yes sir" men ändå med lite humor. Jag lär mig så kopiöst stora mängder varje dag att det knappt går att förklara.

Men. Man blir trött av att lära. Man blir lite ledsen när man får hård kritik, även om det är välmenat, så att jag inte ska göra samma sak igen. Det är lite pinsamt att göra fel. Det är jobbigt att vara ny, ung och dessutom kvinna i en väldigt mansdominerad värld.
Det är inte direkt så att man är en i mängden. Bra ibland, dåligt ibland.

Men hela tiden lär jag mig, hela tiden växer jag in i rollen, det fixar sig det här. Och roligt är det!

Idag har jag till exempel sett en del av landet jag aldrig sett förrut och träffat en rad nya människor.

Igår sprang jag runt med en lista i handen, en lista med saker jag skulle hinna mellan olika möten.
På listan fanns det en salig blandning av toalettborstar, jätteviktiga säkerhetsdokument på avvägar, en kartong choklad, ett par nya byxor och resehandlingar. Arbetsdagen började kl 7.30 och slutade kl 22..

En vanlig dag på jobbet.

Nu har jag vilat en timme och ska kuta iväg igen, jag får ju själv se till att vila skallen nu när ingen Sara finns.
 Idag slutar jag dock lite tidigare och ska passa på att spendera kvällen på gymmet som är stort, fräscht och för det mesta nästan tomt. Det, Ipoden, schysst musik och kvällen är räddad.

Over and out!

 

Malin

20 oktober 2009 18:39

Jag tycker du är super cool som gör detta!! Gillar din inställning!! Klart det kommer gå bra! Var rädd om dig ute i vida världen... Kram

http://malinwikstrand.bloggagratis.se

 

storasyster

20 oktober 2009 21:29

Du gör d där så jäkla bra..Så va ditt bra jag å visa gubbsen att du kan..för det vet vi att du kan..å d har gått bra förut..
Kramis å sov så gott å:DU ÄR BÄST!!

 

Sara

22 oktober 2009 13:49

Fasen vad rörd jag blir *liten tår i ögat av nostalgi*
Du är så jävla cool Lina, bästa tjejen ever! Och visst fattar dom vilket kap dom gjort, du kommer aldrig få åka hem :)
Och jag är med dig i tanken, vet ju ungefär var du är och i vilka miljöer du rör dig. Så när du är trött och behöver vila så är det bara att hänvisa till mig; 'Sara har sagt att jag ska gå nu..'
Kraaaaaaaaam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fortsätter att leva livet på : http://www.linaleverlivet.nu, välkommen! ...

Nu har jag bestämt mig.   Från och med nu är denna blogg nedlagd och ligger bara kvar som minne.   Tack för 3,5 fina år, tack för alla kommentarer, tack för uppmuntran när livet varit jobbigt, tack för att ni gjorde mig upprörd nog att kliva ...

Ju mer jag tänker på det, ju mer övertygad blir jag att bloggen gjort sitt. Den går på grym tomgång.   - jag kan inte berätta något om mitt nya jobb (eller åtminstone väldigt lite)- hur kul är det för er att läsa om mina fyrtioelva svängar på c...

43 kvadratmeter bostad är fixad i stora staden från mitten av juni.   Åh! ...

Just nu är det väldigt många bollar i luften, hela tiden, på jobbet. Roligt! Drar strax iväg på planeringskonferens, ska bli spännande. Kanske jag får ännu mer att göra? :)I övrigt har jag huvudet fullt av snurr i vanlig ordning, vill gärna komma...