Jag bloggar väl rosa i oktober då, för att stödja rosa bandet. :)

Är hemma på Glaciären efter min första vecka.

Och vilken vecka sen... Oj oj.

Kom insnurrandes på regementet ett par minuter sen i måndags morse. Var ju ett och annat vägarbete jag inte räknat med, om man säger så.

Hamnade fel först, men kom sen i gott sällskap inklivandes bland de andra.

Vad är det första jag får se?

Tangochamören. Så klart. Han ska ju också iväg igen, det var lite roligt, skönt att känna någon! Dessutom var han i den gruppen som jag senare hamnade i. Bäst var dock att det är lite min förtjänst att han är med, eftersom det var jag som tipsat om att tjänsten låg ute för sökning..... ;D

När alla andra var uppropade och indelade i grupper återstod tre personer. Tre, som övningsledningen bestämt hävdade inte skulle vara där.

Jag var så klart en av dem.

Med min vanliga tur.

Så det blev lite trassel, lite ringa, lite fylla i papper, lite tjafs hit och dit och sen var jag godkänd att rycka in.

Efter det rullade det på ganska bra, ner på förrådet och hämta ungefär fyra miljarder prylar, huu, upp på logementet och försöka reda ut vad det egentligen var man fått.

Insåg att jag fått för stora stövlar (de kunde gå ensamma runt kvarteret innan mina fötter kom efter), för stor basker, för stor uniform och lite sånt.

Så det blev till att byta en del pryttlar.

Vi hann sy märken, bygga stridsväst och prata ihop oss på logementet, jag och tre roliga kaptener.

Blev en hel del skratt och mycket skämt, den ena är nämligen tokigare än den andra. Vi mannekängade hejvilt i alla olika kreationer vi fått ut, en del galet smått och en del jättemycket för stort.

På tisdagen hade vi vapentjänst och låg på en gräsmatta och fipplade, det var ren tur att man inte tappade bort någon väsentlig del. På eftermiddagen var det dags för sjukan och bli godkänd. Kom ut med ett fint resultat, perfekt syn (jotack, det får vi hoppas! Jag är ju opererad för just det.), perfekt hörsel (så att jag hör dåligt ibland beror alltså på min selektiva hörsel, jag hör bara det jag vill höra..), fint blodtryck (snudd på lågt), ovanligt låg puls, så låg att sköterskan tog om och sen frågade "men jänta, vad tränar du?". Höhö. Tydligen har jag låg arbetspuls vilket tyder på att man är vältränad. Sånt gillar vi. Det bor alltså ett starkt och fint hjärta i den lilla skitiga brevbäraren.

Me like.

Fick träffa läkaren som funderade över varför min journal va så tjock... Sen började han dra fram alla journalanteckningar från Kosovo, remisserna till amerikanska campens röntgen, deras resultat etc. Och sen hade ju alla papper och remisser från i höstas också hamnat i den... Hm.

Han ifrågasatte också hur det kom sig att någon med sån diger journal och så pass illa skadad fot kunnat fylla i fullt frisk i sina hälsopapper. :P

"Jag ÄR fullt frisk. Ju." Sa jag.

"Mmmhmm. Vi säger väl så då. Rehabträna duktigt." Muttrade farbror doktorn. :)

Sen har vi varit iväg och provat våra skyddsmasker. Gått i gas och det gick bra, som omväxling. I lumpen fick jag ju hela masken full av tårgas. :P

Har släckt brand med filt och med brandsläckare. Gick bra, det börjar ju gå på rutin när man gjort det några gånger.

Sjukvårdstjänst var underhållande. Jag, Rasmus, en tvåmeterskapten och tangocharmören. Roligare än så blir det inte. Jäklar, va skoj det var. :) Framför allt när kaptenen kom vinglandes vitmålad i hela ansiktet och "svimmade" framför fötterna på oss, eller när samma kapten och tangocharmören fick tackla ner mig på gräsmattan när jag kom springandes med en "kniv i armen". :)

Här lägger vi förband. Tillexempel. :)

Har även skjutit in det ena vapnet.

Först fick jag skäll av kapten B;

"Men för f*n! MED STÖD SA JAG!" samtidigt som han sparkade mig på kängan så att skottet jag precis sköt förmodligen hamnade på grannens tavla. Möhö. Va?

"Ja, med STÖD, det betyder inte att du ska ligga en decimeter ovanför ryggsäcken!"

Så där fortsatte han att gnälla. Jamenhallå. Hur ofta skjuter jag med stöd? Prova med aldrig..!

Men till slut fick jag till stödet, jag sköt då riiiktigt bra.

Eller som kapten H sa;

"Det där är då den snyggaste träffbilden jag sett. Nånsin!"

Nä, vaddå. Skott-i-skott-i-skott. Ett hål med tre utbuktningar. Tre skott i samma hål. :)

Ställde sedan siktet i sidled och sköt nästan lika bra. Alla skott i samma klisterlapp som jag siktat på...

Då tyckte sergeanten att jag skjutit klart. :P

Sen sköt vi lite på tid, stående, liggande, knästående, lite olika. När det gick som allra bäst, då bröt mitt vapen ihop, det gick helt enkelt inte att säkra..! BAAH.

Så jag fick montera isär det och sen var det skjutförbud. :( Tur J på min andra sida inte hade något emot att jag sköt med hans vapen. Och klarade att skjuta fyra skott stående, med fyra träff på 3.46 sekunder. :)

Efter lunch fick jag hjälp av vapenteknikern att fixa underbeslaget så efter det var allt frid och fröjd igen. :)

Det har varit en del teori också. Massa sitta och sitta och sitta och lyssna. *gäsp*

Det enda stora, feta miiiinuset den här veckan, det är att de FORTFARANDE inte vet när jag ska åka.

Hur j*vla svårt kan det vara?!

Just nu lutar det åt att jag ska gå hemma och sparka smågrus ett par veckor. :/

Dock har jag skrivit kontrakt nu, så de måste ge mig betalt, oavsett... ;)

Nu måste jag försöka få något gjort här.

Har fått nya fina golv i både hallen och kokvrån, blev SÅ SNYGGT!!

Mmmhm!

Just ja, bjuder på en bild till. Nu ska jag ta helg. Tjipp på er!

Ordningen återställd!