När jag kom ner hit första gången hade jag en företrädare som hette Sara och som hade stenkoll på allt. Hon visste allt om jobbet, allt om campen, alla tips och trix och kunde visa mig allt jag behövde veta. Hon hade även sån koll på mig att hon kunde se när mitt hjärnkontor inte klarade av mer information och skickade mig i säng för att vila lite. Superbra, verkligen.

Den här gången har jag ingen företrädare. Ingen som vet allt om tjänsten. Det är en tjänst som inte funnits i den här formen tidigare. Så... Jag provar saker. Jag gör en massa fel och får ovett för det. Jag provar något nytt. Jag läser på. Jag går på massor av möten. Jag frågar, frågar, frågar. Skriver lappar. Försöker memorera koder, lösenord, tricks och bra-att-ha-kunskaper.
Inser plötsligt att en högt, högt uppsatt man från ett helt annat land gladerligen står och pekar ut en stad jag letar efter och bästa väg åt mig på en karta. Om man bara vågar fråga och om man behandlar honom med största respekt, "sir, yes sir" men ändå med lite humor. Jag lär mig så kopiöst stora mängder varje dag att det knappt går att förklara.

Men. Man blir trött av att lära. Man blir lite ledsen när man får hård kritik, även om det är välmenat, så att jag inte ska göra samma sak igen. Det är lite pinsamt att göra fel. Det är jobbigt att vara ny, ung och dessutom kvinna i en väldigt mansdominerad värld.
Det är inte direkt så att man är en i mängden. Bra ibland, dåligt ibland.

Men hela tiden lär jag mig, hela tiden växer jag in i rollen, det fixar sig det här. Och roligt är det!

Idag har jag till exempel sett en del av landet jag aldrig sett förrut och träffat en rad nya människor.

Igår sprang jag runt med en lista i handen, en lista med saker jag skulle hinna mellan olika möten.
På listan fanns det en salig blandning av toalettborstar, jätteviktiga säkerhetsdokument på avvägar, en kartong choklad, ett par nya byxor och resehandlingar. Arbetsdagen började kl 7.30 och slutade kl 22..

En vanlig dag på jobbet.

Nu har jag vilat en timme och ska kuta iväg igen, jag får ju själv se till att vila skallen nu när ingen Sara finns.
 Idag slutar jag dock lite tidigare och ska passa på att spendera kvällen på gymmet som är stort, fräscht och för det mesta nästan tomt. Det, Ipoden, schysst musik och kvällen är räddad.

Over and out!