Sköna söndag, vi håller oss till våra rutiner, de inkluderar numera sovmorgon, brunch, jobb, ligga i soffan och titta på TV-serier, våfflor och sedan spinning innan vi avrundar med mer titta på TV.
Härligt.

Jag har plötsligt utvecklat ett kopiöst sömnbehov, kanske beror det på att jag trivs så bra under mitt nya täcke?
Tyvärr kommer Nicklas på tisdag så mina dagar är räknade...

Det sägs att inget är som väntans tider, eller att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, men jag är otålig.

Jag är helt klart född utan tålamod.
Jag väntar på brev. Svar på det brev jag fick iväg förra veckan, som i sin tur var svar på det brev som fick mig att börja gråta i måndags.
Förvirrande? Jag vet. Välkommen till mitt känsloliv!

Om exakt en månad sjunger jag Hemåt det bär, jag lämnar in nycklarna till mitt kontor, till mitt rum med de kalla betongväggarna, jag säger hej då till Camp Victoria, kramar lilla tvättanten hejdå för sista gången, tar min nyköpta snygga svarta bag med superfina märken på (Tack M!) och packar ner mina pinaler för gott.
Sju månader i Kosovo är snart över. Jag ska summera min tid här när det är så dags, men jag kan redan nu säga att det har varit en tid jag aldrig hade velat vara utan. En tid som varit utvecklande på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig, en resa jag alltid kommer att bära med mig.

Jag har träffat människor som jag förmodligen kommer att känna resten av livet, jag har fått, och förlorat, vänskap jag aldrig fått uppleva utan den här tiden.

Det har varit jobbigt ibland, det har varit många gånger då jag längtat hem, längtat efter min familj, mina vänner hemma, min säng, min lägenhet, mitt privatliv, min ensamhet. Jag har längtat efter allt mellan himmel och jord, jag har längtat efter maträtter, TV-serier, arbetstidsreglering, människor, MSN, löparrundor i elljusspåret, badstränder, godis, frihet, Skolådan, hösten, möjligheten att ligga i sängen en hel dag, ha utsläppt hår, ha civila kläder, umgås när som helst, hur som helst, med vem som helst...

Men skulle någon säga i morgon att jag får åka igen skulle jag inte tveka en sekund. Bara jag får vara hemma hos min familj ett tag först...

Tiden går rasande fort, det är redan helg igen, jag som tyckte det var söndag nyss.

Veckan som gick var rörig jobbmässigt eftersom vi fick order och direktiv från folk som absolut inte visste ett dugg vad de pratade om, men de har mer guld på kragen än mig så jag fick bita mig i knytnäven några gånger för att inte be dem stoppa sina åsikter någonstans där solen inte skiner.
Så när vi väl förlikat oss med förändringarna så kom det nya direktiv och kontraorder från Sverige. Suck.
Börja om från början. Frustrerande i massor.

Det som är värst är att VI får skäll för att vi inte varit förutseende, att rotationen närmar sig med stormsteg och att efterträdaren inte kommer att vara förberedd. Men hallå ja! Vi har försökt! Tyvärr har vi pratat om det här sen i MARS, för döva öron.
Men då var det inget problem, tyckte ni. Då skulle ni ersätta hela vår verksamhet med en postlåda... Grattis, välkomna in i verkligheten.

Roliga saker som hänt under veckan;

- Jag har fått min hett efterlängtade klocka! Oh oh oh.

- Jag har fått mamma och pappas klockor också, så nu kommer vi ha koll på tiden i vår familj! :)
- Jag fick åka på en rolig roadtrip med Paymastern igen, den här gången var det den spanska campen som fick påhälsning.
- Jag har fått kramar, pussar, brev, mail, hälsningar och pratat i telefon med en massa människor jag tycker om.

Tur att jag har er!

Helgen som gick var bra. Lugnt och skönt. Mycket ligga på soffan och titta på film, spinning (på engelska...), jobb, hänga på mässen, långa samtal om livet på nätterna.

Det blev shopping också, en svart vindjacka och ett par högklackade skor. Som jag inte behöver men uppenbarligen inte kunde leva utan.
Hm!

Kontoret har varit svinkallt, mitt rum är snäppet varmare nu när de slagit på värmen. Kom hem i lördags kväll efter mässen och insåg att elementet åtminstone var ljummet. Härligt!

Men. Jag har numera ett varmt och gooosigt täcke i stället för mitt tunna sommartäcke. Dock är det en skyttesoldat som är ett täcke fattigare. Inte frivilligt heller...
När vi kom ner i april gav jag bort mitt tjocka täcke eftersom vi hade så varmt i huset där jag bor. Men nu är det kallt...
Nicklas, som fick täcket, ville inte byta tillbaka. Konstigt nog.
Men då kom jag och hans rumskamrat på att vi kunde byta ÅT honom.

Sagt och gjort, igår kväll smög vi ner till deras barrack och bytte. Så när han kom hem på natten hade hans blå militärpåslakan med tillhörande mysigt täcke blivit en fjärdedel så tjockt och fått rosa påslakan med Barbie på... Hihi! Inte så illa som det låter, dels har de betydligt bättre värme hos sig, dels har jag bara lånat det under tiden de är på leave, han får tillbaka det när han kommer ner igen om en vecka. :)

I övrigt är det snurrigare än någonsin på känslofronten och jag vet varken ut eller in just nu. Rörigt, rörigt.

Jobbar på att hitta en lösning. Fick veta något jag längtat efter att höra i över ett och ett halvt år nu. Nu. Och när jag väl får det svart på vitt så vet jag inte vad jag ska göra...

Rapport från en kall kontingent; i natt sov jag i långkalsonger, fältskjorta och raggsockor under täcke + filt. Hm.
Igår hade jag pannband också.

Jag fick flashbacks till ett kallt tält 20, på en åker på Falu övningsfält.
Det enda som saknades var gruppchefens snarkningar, eldpostschemat och blött liggunderlag...

I morse började jag och Stina prata om mat. Det skulle vi inte ha gjort, för jag fick hemlängtan så det stänker om det. Hm.
Dumt!

Sitter och skriver slutrapport, snart är det bara en månad kvar!
Är svårt att ta in. I början av november är jag hemma, hemma i min lägenhet, i min säng med duntäcke och värme, hos min familj, mina vänner... Visst längtar jag, även om jag trivs bra här också.

Nej, jobba lite kanske?

KRAM!

...i Försvarsmaktens snygga långkalsonger. Snälla!
Det är så gruvligt kallt där jag sover så jag drar mig för att lämna mitt varma, gosiga kontor och ta mig hela vägen upp till mitt kalla rum.
Med tunt sommartäcke, otätt fönster, kalla betongväggar...
*hutter*

I natt blir det filt, täcke, långkalsonger och det vette sjutton om inte rånarluvan åker på snart. Som när jag och Johanna tältade när vi var små..!

Och nej, för er som undrar, vi har ingen värme i våra element.

Tji fick jag... "Det är ju inte ens oktober än!" Nä, men kallt som på Nordpolen är det oavsett vad månaden heter.

Snart fixar jag ett alternativt boende i människobyn!
Ska sätta upp en lapp i morgon. Om jag inte fryst fast i sängen till dess.

...idag är det ett år sedan jag ryckte in!

Dalapluton -07, så många tårar, så mycket skratt,

så många vänner, så många möten.

Jag saknar er!

Har precis vinkat av min chef som åkt hem på leave igen.
En spontan kortleave, hon är tillbaka på måndag, så det är inte så länge.
Tack och lov.

Men eftersom hon är borta, så dansar jag på bordet. Ja, det heter ju så, när katten är borta dansar råttorna på bordet. Jag gjorde nämligen en rejäl tankevurpa som lovade att köra spinning kl 17 i morgon.
Det gick ju jättebra tills jag kom på att jag är ensam på kontoret och inte stänger förrän kl. 18. Hoppsan...
ÄSCH! Jag satte upp en lapp idag att kontoret är stängt sista timmen i morgon..

Som sagt, dansar på bordet när chefen är borta var det ja!

Jag och Stina har börjat gå med stavar på morgonen. Det ser antagligen ganska roligt ut men uj, vad effektivt det är. Jag har träningsvärk!
Fem varv à 1290 m ger en del!

Stina och jag slog vad om hurvida jag kan klara mig utan min mobil en vecka, så i måndags morse slog jag av den och lämnade den i hennes vård. Nu får vi se hur det går...
Hon skällde ganska mycket på mig där ett tag, min kära vän, för att jag hade kontakt med personer hemma som får mig att må dåligt i långa loppet.
Faktum är att det gett ett lugn i det röriga känslolivet för stunden och det känns jätteskönt att kunna slappna av. Konstigt men sant.

Igår åkte jag och paymastern på en turné, vi var på sex olika camper för att lämna fakturor, det var intressant. Jag hann springa på PX på två av dem och kom hem med en ny parfym och ett par cykelbyxor. Paymastern var nöjd med att kunna dela ut fakturor så hon kan få in pengar och avsluta ärenden innan vi åker hem, så vi var båda nöjda och glada!

Tyvärr var det dåligt väder så några foton blev det inte. Regntunga skyar har ni väl hemma också?
Vi hade bara 6 grader i morse när vi gick ut, och det är grått och råkallt. BRR! Jag sitter här i tjocktröja och huttrar ändå. Får bli element PÅ snart.

Vaknade av att jag frös i natt. Sånt är jobbigt. Man skulle ha haft någon att värma sig på! ;)

Mitt upprop om hjälp med karriärval hade ingen större framgång, hoppas ni bidrar med tips och idéer om ni kommer på något!

Vi hörs snart igen. Nu - MAT!

Just nu är allting jätterörigt i mitt huvud.

Det kan i och för sig bero på att klockan är mitt i natten och jag egentligen borde ligga en trappa upp i min säng, under mitt rosa täcke och sova.
Men det är inte så lätt när allting bara snurrar runt, runt, runt i huvudet.

Så, jag tar hjälp av er!
Om ni fick bestämma, vad ska jag bli när jag blir "stor"?!