Sköna söndag, vi håller oss till våra rutiner, de inkluderar numera sovmorgon, brunch, jobb, ligga i soffan och titta på TV-serier, våfflor och sedan spinning innan vi avrundar med mer titta på TV.
Härligt.

Jag har plötsligt utvecklat ett kopiöst sömnbehov, kanske beror det på att jag trivs så bra under mitt nya täcke?
Tyvärr kommer Nicklas på tisdag så mina dagar är räknade...

Det sägs att inget är som väntans tider, eller att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, men jag är otålig.

Jag är helt klart född utan tålamod.
Jag väntar på brev. Svar på det brev jag fick iväg förra veckan, som i sin tur var svar på det brev som fick mig att börja gråta i måndags.
Förvirrande? Jag vet. Välkommen till mitt känsloliv!

Om exakt en månad sjunger jag Hemåt det bär, jag lämnar in nycklarna till mitt kontor, till mitt rum med de kalla betongväggarna, jag säger hej då till Camp Victoria, kramar lilla tvättanten hejdå för sista gången, tar min nyköpta snygga svarta bag med superfina märken på (Tack M!) och packar ner mina pinaler för gott.
Sju månader i Kosovo är snart över. Jag ska summera min tid här när det är så dags, men jag kan redan nu säga att det har varit en tid jag aldrig hade velat vara utan. En tid som varit utvecklande på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig, en resa jag alltid kommer att bära med mig.

Jag har träffat människor som jag förmodligen kommer att känna resten av livet, jag har fått, och förlorat, vänskap jag aldrig fått uppleva utan den här tiden.

Det har varit jobbigt ibland, det har varit många gånger då jag längtat hem, längtat efter min familj, mina vänner hemma, min säng, min lägenhet, mitt privatliv, min ensamhet. Jag har längtat efter allt mellan himmel och jord, jag har längtat efter maträtter, TV-serier, arbetstidsreglering, människor, MSN, löparrundor i elljusspåret, badstränder, godis, frihet, Skolådan, hösten, möjligheten att ligga i sängen en hel dag, ha utsläppt hår, ha civila kläder, umgås när som helst, hur som helst, med vem som helst...

Men skulle någon säga i morgon att jag får åka igen skulle jag inte tveka en sekund. Bara jag får vara hemma hos min familj ett tag först...

 

Rebecca

29 september 2008 09:21

Jag saknar också din msn!!

http://seeyasooon.blogspot.com

 

storasyster

29 september 2008 18:16

Å jag saknar dig som bara den...Ha nu sååå kul den sista tiden där borta...kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fortsätter att leva livet på : http://www.linaleverlivet.nu, välkommen! ...

Nu har jag bestämt mig.   Från och med nu är denna blogg nedlagd och ligger bara kvar som minne.   Tack för 3,5 fina år, tack för alla kommentarer, tack för uppmuntran när livet varit jobbigt, tack för att ni gjorde mig upprörd nog att kliva ...

Ju mer jag tänker på det, ju mer övertygad blir jag att bloggen gjort sitt. Den går på grym tomgång.   - jag kan inte berätta något om mitt nya jobb (eller åtminstone väldigt lite)- hur kul är det för er att läsa om mina fyrtioelva svängar på c...

43 kvadratmeter bostad är fixad i stora staden från mitten av juni.   Åh! ...

Just nu är det väldigt många bollar i luften, hela tiden, på jobbet. Roligt! Drar strax iväg på planeringskonferens, ska bli spännande. Kanske jag får ännu mer att göra? :)I övrigt har jag huvudet fullt av snurr i vanlig ordning, vill gärna komma...