Hej!

Hoppas allt är bra med er, med mig är det hopp om livet så att säga. Jag håller mig sysselsatt för att inte grubbla och mår bra.
Jag är glad att jag har Stina och att jag har min chef, för annars hade det här aldrig gått vägen. Jag är även glad att jag har stödet hemifrån hela, hela tiden. Tack!

I lördags jobbade jag och Stina i main gate, vi hade frivilligt erbjudit oss för att grabbarna i tredje pluton skulle kunna vara med på volleybollturnering och LAN (dataspelskväll). Det var otroligt uppskattat, som vanligt, och grabbsen tog emot oss med stora famnen och gick skiftgång för att få ut så mycket som möjligt av ledigheten.
Det var ovanligt lugnt, men vi hade kul ändå, och inte blev det sämre när sjukvårdarna kom förbi med kanelbullar och mjölk!
Vi kan verkligen roa oss på den här campen på en lördag kväll;
kanelbullar, mjölk, förträffligt sällskap och mycket skratt.

Det blev några patrullrundor förbi volleybollplanen för oss tjejer också. Väääldigt många pojkar med bar överkropp på ett och samma ställe, om man säger så. :)

Strax efter kl 22 fick vi gå hem, för då hade de spelat klart och kom för att ta nattskiftet.

Söndagar är fortfarande min favoritdag här. Det blev en liten sovmorgon, sedan 1½ timme promenad ute i solen med Stina, brunch, lite jobb, lite redovisning, sedan läste vi gamla minnesböcker ett bra tag innan vi kastade oss i en varsin soffa för att titta på film. ("Ha ett underbart liv").
Jag blev kvar i soffan och läste innan det var dags för middag och sedan spinning (som blev inställd!).
Kvällen spenderade jag i stället i telefon med mamma, syster och gudbarn och sedan i soffan igen med en komedi, vi skrattade så vi grät. Det var en höjdardag, precis som helgen varit fantastiskt bra. 

Som ni hör går det ingen större nöd på mig!
Och om mindre än två månader har ni mig hemma igen...