Jag har insett att min senaste kyss var...
...varm, mjuk och smakade cigarr.

Jag lyssnar på...
...alla som har något vettigt att säga. Resten sorterar jag bort. Selektiv hörsel.

Jag pratar...
...för fort och för mycket.

Jag tycker om...
...många saker, min familj och mina vänner främst.

Mina bästa vänner...
...är de jag kommer på mig själv att längta efter när de inte är nära.

Min första riktiga kyss...
...var i ett tält, jag var nog tretton år eller så.

Jag avskyr när folk frågar...
...dumma frågor med uppenbara svar.

Jag kommer aldrig...
...att säga aldrig, för jag har lärt mig att livet gärna vänder på en femöring.

Sist jag grät var...
...i onsdags. Sen gav jag upp tårarna och insåg att hon inte var värd dem.

När jag vaknar på morgonen...
...är det nästan alltid för att Cecilia Wennersten sjunger ”Det vackraste”. (Det är mitt alarm på mobilen.)

Innan jag går och lägger mig...
...försöker jag komma ner i varv.

Just nu tänker jag...
...nästan uteslutande på kärleken och förvirringen.

Bebisar är...
...söta men inte aktuella just nu.

Idag har jag...
...jobbat och ätit.

Imorgon ska jag...
...hjälpa skyttekompaniet.

Jag vill verkligen...
...att vissa saker ska reda ut sig och att jag ska få klarhet på kärleksfronten.

Hej och hallå.

Jag har varit tyst efter det senaste rafflande direktrapporten från biltrafiken i Kosovo, men tystnaden har inte berott på flera incidenter i trafiken utan för att jag helt enkelt varit för ledsen och arg för att kunna producera något läsbart.

Men vi börjar med tisdagen, för då hamnade vi plötsligt på den tyska campen i Prizren eftersom Christina fått en remiss till tandläkaren där. Det var en intressant upplevelse, för det fältsjukhuset de har där är ungefär... tio gånger större än vår sjukstuga.. :)
Vi var en aning borttappade där ett tag eftersom alla skyltar var på tyska.

Utsikt efter vägen

Varning för snö! (Det var ju bara drygt 35 grader varmt. Man vet aldrig.)

Men på tisdag kväll brakade det stora eländet lös, då jag fick smaka på den beska medicinen en förlorad vänskap innebär.
Jag har varit otroligt arg, men mest ledsen och besviken över att jag inte betyder mer efter allt jag har gjort för henne. Tack och lov har jag fått medhåll, stöd, peppning och en massa kramar från mina betydligt bättre vänner, så nu mår jag bra. Fick en rejäl släng av hemlängtan också, men den har gått över igen.

Eftersom jag varit deppig över det så har dagarna mest flutit iväg.

Jag har åstadkommit väldig lite av värde, jag har målat en ny öppet/stängtskylt till kontoret, jag har hunnit säga hej till den blivande nya chefen som varit nere och hälsat på, fikat, kört bil igen utan problem, kramats, SMS:at, busat och pysslat. Inte mycket av värde, som ni hör!

Ikväll blir det filmkväll, komplett med vänner, läsk, popcorn och allt.
Ska bli sååå skönt.

I morgon ska jag och Stina jobba lite mer utåtriktat om man säger så...

Bilder kommer!

På söndag blir det till att skriva ihop lite arbetsansökningar och liknande, det är dags att göra upp planerna angående livet efter utlandstjänsten.

Ha det bra där hemma!

Kram.