Så fick vi då baskern tillslut.
Vi började dagen med att prata lite radio igen, sen packade vi ihop, käkade lunch på Salen och började förberedelserna inför dagens uppvisning för de anhöriga.

Min grupp fick (efter ångest och tandagnisslan och många hårda ord...) på vår lott att ta hand om materieluppvisandet. Och även om de flesta i gruppen inte var så taggade så tyckte jag att vi gjorde ett kanonjobb med att inreda övnings- och vårdhallen, plocka upp all vår materiel, fixa ihop radioapparater och sjukvårdsmateriel, tömma ett skåp och lägga ut allt, visa pansarskott och AK:n och allting.

De övriga grupperna genomförde ett omhändertagande i bästa skyddsvaktsanda, vilket de gjorde väldigt bra.

De anhöriga (i mitt fall mor, far, storasyster U och svågern J) var mäkta imponerade i alla fall!

Sen fick vi riva allt vi byggt, de anhöriga fick höra på ett föredrag av chefen själv, de var nöjda och belåtna när vi möttes upp för att äta middag på Salen.
Efter det var det visning av logement, skåp, dagrum, våtutrymme, ja, jag tror till och med de inspekterade städskrubben! De fick känna och klämma på all utrustning och säga "OJ va tungt!" säkert fem gånger ;)

Efter det gick de för att invänta ceremonin, och vi soldater övade i ytterligare en timme på att få allt att sitta.
Sen sa kapten plötsligt "Nu kör vi!" och jag var inte alls beredd, men vi marscherade i alla fall in i Exercishuset och musikkåren spelade, vi gick i otakt så det sjöng om det men vad gjorde det? Vi fick räta upp oss på två led linje och sen stå i manöver. Fem musikstycken spelades och vi fick bara titta raktfram och stå stilla heeeela tiden... Sen skulle det hållas små tal, prästen skulle tala, vi skulle sjunga psalm...

Vi fick tillslut vår basker och fick marschera ut igen. Efter det var det "höger vänster om!" och en order om att INTE gå sönder under lovet.
Vi fick ta våra anhöriga med oss till officersmässen för kaffe och tårta.
Sen vinkade jag av mina anhöriga och satte mig i bilen för att köra L och N hem, blev några mil i bilen, kom hem kl 01.30 natten mot lördag.

Klockan åtta igår morse var jag på plats på "jobbet" för att bemanna en monter åt jobbet på en mässa här i stan. Blev fullt ös fram till kl 17, hem, duscha, kasta på sig lite snyggare kläder, ner på stan, middag med familjen för att fira att Stålis fyllt år, hem och ner i sängen för att sova. HA! Blev avbryt på det, upp igen, in i bilen, iväg och hämta herr E, sen hem, ställa om klockan och krypa till kojs på allvar..

I morse insåg jag att jag misslyckats med att ställa om klockan (jag var otroligt trött!) så jag fick glida ner i sängen en timme till, åh så underbart!
Iväg till "jobbet" igen, men vi packade ihop redan kl 12, så jag kunde sticka tillbaka till Kasern för att hämta mitt recept och vidare till Apoteket innan de stängde, skönt, slipper jag fundera och oroa mig så mycket över att inte ha mina tabletter. Väl hemma skulle jag vila lite på sängen innan jag lagade middag. Jo tjena. Somnade kl 15.30 och vaknade kl 00.30
OOOJJ! Somnade inte om förrän strax före kl 4...
Tur jag har lov hela veckan lång!