Gästblogga….då kan jag ju direkt inte skriva om det jag skriver om i min egen blogg…. för där är oftast bara massa hundprat, om hundträning och livet tillsammans med två hundar!

Kanske för en gångs skull skulle skriva sånt som jag tänkte skriva i min egen blogg från första början? Min ursprungstanke med min blogg var att jag skulle skriva underfundiga små texter om livet, både små och stora saker, jag skulle skriva små roliga anekdoter om saker som hänt i mitt liv. Men hur blev det? Ja, hittills väldigt ont om anekdoter, som för övrigt är ett väldigt roligt ord, men underfundiga texter har det blivit ännu mindre av….

Vad handlar då MIN blogg om? Jo, den handlar om mig, Carolin och mitt liv med maken Nicklas, hundarna Arrac o Dizni. Här hos LKarlsson (som uttalas Älkarlsson, med betoning på Ä, nästan som att säga eldkarlsson, men bara nästan ;) )är jag inte omnämnd som Carolin en endaste gång tror jag…. Först kallades jag Kindman, sen blev det sakta men säker From, och nu på slutet Fru From.

Hur korsades då våra banor? Jo det var en solig dag omkring den 17 september 2007, då sammanstrålade 43 smått nervösa människor i en kasern i Falun för 3 månaders knegande i försvarets kläder. Vi hamnade i olika grupper, jag o LKarlsson, men ganska snart insåg vi att vi hade rätt lika syn, på rätt många saker, framförallt på hur livet ska levas! Vi hade många långa samtal om kärleken, livet och inte minst om livet i uniform…..

Vid muck hade jag inte bara fått massa ny kunskap, jag hade fått en mycket nära vän! Vi ses inte jätteofta, men ändå har vi upplevt mycket tillsammans, vi har bl.a upptäckt att det går bättre att tolka på skidor om man INTE har skidorna i kors, vilket kan tyckas vara en självklarhet, men vi var ju bara tvungna att testa om det gick att tolka med skidorna i kors…. Vilket resulterade i att vi i vanlig ordning gav omgivningen ett par goda skratt J   Vi har också testat att skjuta ballonger på 300 meters håll, vilket resulterade i förvånade uttryck i macho-befälens ansikte, vilket gav oss själva ett par goda skratt J Vi har krypit, ålat och hasat oss fram i Dalarnas mörka skogar, vilket resulterade i att vi fick bära den tjusiga svarta basker vi såväl förtjänat. Sist men inte minst har vi tillsammans delat den hittills bästa dagen i mitt liv, nämligen min bröllopsdag, jag blev så oerhört stolt/glad/rörd över att LKarlsson kom ända från Kosovo för att vara med på vår fest! Sen att hon hoppade på kryckor, ja det är ju inte särskilt förvånande ;)

Jag lever ju numer ett stadgat liv med make, sommarhus, kombi och två hundar, kort sagt ett riktigt drömliv för många och jag skulle inte vilja byta! Men ändå kan jag inte låta bli att vara lite avis på Lina som huxflux bara kan sticka till Abisko, eller bara huxflux sticka till Kosovo, eller som nu bara åka iväg och gå massa mil på utländska vägar, visst kan jag också göra det, det kräver bara så himla mycket planering, Lina kan ju bara bestämma sig och så tuta&köra! Å bestämma sig har hon ju inte så svårt för, å för den delen inte heller för att genomföra det hon bestämt, så det är väl tur att hon inte bestämt sig för att plocka ner månen ännu, för då skulle vi här på jorden inte ha nån måne att kika på!!

Herregud, blev ni nå klokare av detta inlägg? Förmodligen inte….. Men jag har iaf gjort debut som gästbloggare, o jag tror tyvärr inte P1 ringer och frågar om jag vill sommarprata 2010, men vad tusan? Blir man lyckligare för att man sommarpratar i radio, tveksamt… blir man lyckligare av att fått gästblogga? Jojjemän, för det betyder ju att man har en vän som Lina som vågar upplåta sitt space i cybervärlden till mig! Kram vännen!