Har just sett på Facebook att Lina gått i mål där nere i Holland. You go girl!

Är nog mest stolt över att hon inte lyssnar på dom som säger att hon inte kan. För själva grejen att gå 4x4 mil är helt normalt i den värld jag lever i, tufft och tungt men fortfarande helt normalt att utsätta sig för. Så klart man måste testa sina gränser och gärna flytta fram dom lite!

Så vem är jag då och varför tycker jag det?

Sara heter jag och jag tror inte att jag har blivit kallad något annat här. Jag lärde känna Lina när hon kom ner och tog över min tjänst i Kosovo. Jag var alltså Lill-postis på KS16. Tyckte först det var knepigt att någon annan skulle ta över mitt liv, men efter 5 minuter med Lina så var allt sånt glömt. Vi pratade i munnen på varandra i flera dagar, och inte var det tjänst vi pratade precis..;) Jag har alltid älskat friluftsliv och fjäll och gjorde min första säsong här uppe 1999. Numera jobbar jag som Husfru i Abisko och var följdaktigen den som drog upp Lina hit i vintras. Var lika roligt som innan att träffa henne och det var synd att hon blev tvungen att åka hem. Hoppas på att hon kommer tillbaka snart..

Jag tänkte berätta lite om hur det är att leva och arbeta här uppe, långt ifrån allt eller väldigt nära beroende på vad man vill ha.

Till att börja med så arbetar vi för fullt när alla andra är lediga. Dvs vi har som mest att göra nu under semestrarna och så blir jag ledig i november någon gång. Arbetsdagarna är intensiva men det är resten av tiden också. Vi i personalen (45 personer) äter, sover och arbetar tillsammans vilket inte alltid är helt friktionsfritt precis. Tidningarna kommer några dagar sent och internet är lika långsamt som ett gammalt telefonmodem. Veckodagar existerar inte och helg är det ingen som vet vad det är, allt är ju lika öppet eller stängt oavsett när. Här talar vi om 'ledigheter' istället för helg och framförallt vad man ska göra då.

Och nu kommer vi till den största anledningen till att jag har blivit kvar här uppe. Alla mina lediga dagar är jag ute. Det finns alltid något nytt hörn av fjällen att upptäcka! Så det är på med ryggsäcken direkt efter jobbet och iväg. Vandra och tälta två nätter och sen komma hem, packa upp, sova, iväg till jobbet och börja planera nästa tur för det är ju bara fyra dagar kvar innan man är ledig igen.. Man blir lätt lite sliten ;) Men oj vad det är värt det! Jag älskar mitt Abisko och känner lyckopirret i magen varje morgon då jag går till jobbet: 'Tänk att just jag får vara mitt i detta vackra!'

Dock är det långt till hem, familj och vänner ibland. Även jag sätter mig på tåget då och då för att i all hast komma hem och bara finnas till och bli kramad på lite. Eller bara för att få en helg i Stockholm med högklackat, nagellack, fest och civilisation.

Det får nog vara allt från mig. Är sent och dags att sova efter ännu en lång och hädelserik dag, och klockan ringer som vanligt 05.20 i morgon bitti :/ Måste bara bjuda på en bild ifrån den tur jag och en kompis gick iväg på tidigare i veckan. Vi gick upp till Lapporten efter jobbet på söndagen. Nästa dag gick vi upp på höger sida av den vackra dalen och fick oss en underbar kammvandrig. Dagen därpå gick jag upp på vänsta sidan innan jag packade ihop och gick hem. Visst är det vackert!?

Tack för att jag har fått låna er en stund och om igen; Grattis till väl utfört uppdrag Lina! Du är bäst!!!!!