Mmm, har Itchy Daze låt "I never work on mondays" på hjärnan just nu.

Dessvärre måste jag jobba idag, så den är inte riktigt passande.

Jobbar till och med stängning. Oh, joy.

Har skrivit att-göra och att-packa-listor, utifall jag ska iväg. Då är det nämligen fullt ös som gäller om jag ska hinna allt. Ska börja göra sånt jag skjutit upp redan nu, sånt som jag ändå måste göra, oavsett. (Läs; städa garderoben, putsa fönster...)

Ska fixa med soffan och det också, får se hur vi löser det. Om jag åker får syster ta min soffa och så får jag köpa en ny när jag kommer hem. Får låna en av de hon tänker slänga så länge.

Montera vitrindörrarna måste vi också göra.. De har legat i kartongen lite för länge nu! ;)

Nä, nu måste jag pallra mig iväg till jobbet.

Efter fredagens tvärnit har jag inte precis överdrivet stor lust att åka dit.

Ja, det här är ju en helg att minnas och leva på länge.

Igår sladdade jag in i hembyn, hos mamma och pappa först och fixade till mig lite innan jag drog ner till Fors på fest. Träffade elva av mina gamla klasskompisar, tjugo år efter att vi började ettan.

Det var så otroligt kul! Många av dem hade jag inte sett på tio år!

Det blev mycket prat om barn, om husköp och rust, om utbildningar och en hel del "skvaller" och hörsägen om de som inte var där.

Vi var rörande överrens om att vi borde ses oftare, så om DD får som han vill så skrapar vi ihop en riktig brakfest med respektive (ska jag ta med mig grodan då?) till sommaren.

Fick höra många roliga historier, herregud vad mycket tok vi hann med under åren!

Vi var klassen som drev lärarkåren på mellanstadiet till vansinne, vilket de dock mörkade så högstadieskolan som tog emot oss i sjuan blev tagna på sängen. De var beredda på två vilda klasser från Lillån, men så kom lantungarna och sopade banan med lillåborna... Ops. Det var inte helt oförtjänt som vi fick höra att vi var det värsta som hänt skolan. :)

Fick höra kommentaren "Jag har nog aldrig blivit så chockad som när jag slog upp tidningen och läste att du var i Kosovo!"  Haha! Det var tydligen otippat för många. Kul.

Men vi kom fram till att det nog är mitt sätt att tackla min feghet, för feg var jag när jag var yngre, galet feg.

Vilket de så klart kom ihåg.. Men en av de närvarande sa också att han egentligen inte var förvånad, för var det någon som aldrig skulle banga en utmaning så var det jag. Det var snällt sagt. :)

Vi pratade minnen, tittade på kort från klassresor i Danmark och Idre, lyssnade på Itchy Daze (en av bandmedlemmarna gick i vår klass och var på festen), skrattade, pratade mer, skrattade lite till.

Runt klockan halv två vinglade vi hemåt. Klockan två smög jag in hos mamma och pappa, försökte vara så tyst som möjligt men var helt övertygad om att de hört mig ändå. De gjorde de jämt när jag bodde hemma.

Det hade de INTE.

För klockan fyra gick gästrumsdörren upp och jag hörde en mycket förvånad röst säga;

- Men, här ligger hon ju!

Pappa...

De hade vaknat och trodde att jag inte var hemma än, trodde att det hänt mig något och sen insåg de att jag låg i gästsängen och snarkade som bäst. :)

Vad säger man, alla utbildningar i att smyga har visst gett resultat! ;)

Har postat alla papper till Försvarsmakten idag, så nu återstår bara att vänta och se om tjänsten blir min, om jag sitter på ett plan till Balkan om några veckor eller ej...

Oh, det var ett skapligt party man hamnade på igår. :)

Kräftskiva på Livgardet med folk från missionen, jätteroligt.

Hade givetvis min kära ex-sambo Stina med mig och J och gänget, ja, det var en höjdarkväll.

Det var femkamp (som blev sjukamp?) med väldigt roliga lekar... Framför allt för mig som var nykter och kunde garva åt alla alkoholpåverkade som med varierande resultat snurrade med huvudet mot en pinne, vurpade bland äppelträden på tillbakavägen, som inte fick i pennor i flaskor och allt möjligt tok.

Åt inga kräftor, var liiite sugen att smaka men det är det absolut inte värt, så sjuk som jag blir.

Icke.

Vi badade tunna och hade allsång till klockan två... :) Ramlade i säng ute på fältet kl 3. Upp kl 7.30 för att ta emot Stinas hund Doris av hundvakten och sen hade Stina ett tåg att passa, så jag och Doris packade in oss i Skolådan och åkte hem. Stinas föräldrar mötte mig i stan och tog hand om lilla bushunden. :)

Nu har jag ätit en något försenad frukost och ska faktiskt tippa mig själv i säng en stund och sooova.

Så jag är pigg och utvilad till kvällen som bjuder på återträff i hembyn.

Det ska bli heeeeelt underbart roligt!!

..och han är god.

Idag var ingen bra dag, heller. Det slutade med att jag slängde allt jag hade i händerna i golvet, krasch, och gick ut på kajen och grinade.

Ja, som en treåring ungefär.

Men alltså, det går till en viss gräns, jag orkar inte ta hur mycket oförtjänt skit som helst.

Jag vill inte höra att jag inte sköter mitt jobb när både han och jag vet att jag gör sjuhundra gånger mer än alla andra, att jag alltid, alltid ställer upp, hoppar runt, jobbar över, tar kvällsskift, fixar, trixar, donar och grejjar.

Jag sköter för i h-vete visst mitt jobb! Jag gör allt jag kan och lite till, alltid.

Det är djävulskt bekvämt att dra alla över en kam, men sämre ursäkter har jag då aldrig hört.

Men när jag satt där och snörvlade och tyckte synd om mig själv som bäst ringde telefonen.

Man ska inte ropa hej, och vad det heter. Men om allt går som det ska...

Då är det hejdå blå uniform och hej grön uniform.

Snart-snart, jättesnart.

En vinter på Balkan, kan det va nåt det? 

Två till har anmält att de kommer i morgon.

Jippiiiee!!

Det här blir ett kalas hembyn inte glömmer i första taget...

"Och kom ihåg vem som har älskat dej
Genom lycka sorg och smärta
Nånstans långt härinne klappar
Ett troget hjärta

...

Jag kan ta på mej allt
Du kan beskylla mej
Jag är så bra på att förgöra dej
Men du ska få min allra bästa lögn
Ett löfte jag vill ge

På nåt sätt ska jag alltid älska dej..."

- Husguden.

Någonstans i maggropen, en liten sol som värmer gott.

Ett litet leende i dagens bråkande, bullrande, stressande.

En bakluckeinventering i kvällens mörker och solen är där igen, inombords.

Mår du bra, mår jag bra.

Är du lycklig, är jag lycklig.

Sol.

..hur det var på Cypern.

Så här var det;

Fina stränder, fint ljus.

Busiga barn som badade non-stop i en vecka. Typ..

Sköna promenader längs havet.

______________________________

Så nu vet ni! :)

Dagen i övrigt; inte så bra. Mer dra-täcket-över-huvudet-vänta-på-i-morgon.

När till och med Långa farbrorn säger att jag får vara bitter och besviken, då är det riktigt illa.

Dra-täcket-över-huvudet-illa.

Så nu packar jag ihop för idag och hoppas på att morgondagen med Stockholmsresa och kräftskiva blir bättre.

Bästa tjejerna och bästa grabbarna, klart det blir fint.

Och lördag. Jag längtar till på lördag.

Jag glömde ju det viktigaste;

G R A T T I S allra käraste storasyster på 4 0 - å r s d a g e n!

"It's taken' me some time to find

My own way and peace of mind

But when the nights felt oh so long

You made me carry on and on

...

There when I need you the most

I know you as I know myself

Even if we fight and yell

I love you, you know that we are

Sisters in arms

We have walked a million miles

A hundred tears a thousand smiles

There's been god times, there will be bad

But, I don't know where I will be, if you have not been there for me

Nothing in this world could ever change."

Jag älskar dej!