Ja, det här är ju en helg att minnas och leva på länge.

Igår sladdade jag in i hembyn, hos mamma och pappa först och fixade till mig lite innan jag drog ner till Fors på fest. Träffade elva av mina gamla klasskompisar, tjugo år efter att vi började ettan.

Det var så otroligt kul! Många av dem hade jag inte sett på tio år!

Det blev mycket prat om barn, om husköp och rust, om utbildningar och en hel del "skvaller" och hörsägen om de som inte var där.

Vi var rörande överrens om att vi borde ses oftare, så om DD får som han vill så skrapar vi ihop en riktig brakfest med respektive (ska jag ta med mig grodan då?) till sommaren.

Fick höra många roliga historier, herregud vad mycket tok vi hann med under åren!

Vi var klassen som drev lärarkåren på mellanstadiet till vansinne, vilket de dock mörkade så högstadieskolan som tog emot oss i sjuan blev tagna på sängen. De var beredda på två vilda klasser från Lillån, men så kom lantungarna och sopade banan med lillåborna... Ops. Det var inte helt oförtjänt som vi fick höra att vi var det värsta som hänt skolan. :)

Fick höra kommentaren "Jag har nog aldrig blivit så chockad som när jag slog upp tidningen och läste att du var i Kosovo!"  Haha! Det var tydligen otippat för många. Kul.

Men vi kom fram till att det nog är mitt sätt att tackla min feghet, för feg var jag när jag var yngre, galet feg.

Vilket de så klart kom ihåg.. Men en av de närvarande sa också att han egentligen inte var förvånad, för var det någon som aldrig skulle banga en utmaning så var det jag. Det var snällt sagt. :)

Vi pratade minnen, tittade på kort från klassresor i Danmark och Idre, lyssnade på Itchy Daze (en av bandmedlemmarna gick i vår klass och var på festen), skrattade, pratade mer, skrattade lite till.

Runt klockan halv två vinglade vi hemåt. Klockan två smög jag in hos mamma och pappa, försökte vara så tyst som möjligt men var helt övertygad om att de hört mig ändå. De gjorde de jämt när jag bodde hemma.

Det hade de INTE.

För klockan fyra gick gästrumsdörren upp och jag hörde en mycket förvånad röst säga;

- Men, här ligger hon ju!

Pappa...

De hade vaknat och trodde att jag inte var hemma än, trodde att det hänt mig något och sen insåg de att jag låg i gästsängen och snarkade som bäst. :)

Vad säger man, alla utbildningar i att smyga har visst gett resultat! ;)

Har postat alla papper till Försvarsmakten idag, så nu återstår bara att vänta och se om tjänsten blir min, om jag sitter på ett plan till Balkan om några veckor eller ej...