"Och kom ihåg vem som har älskat dej
Genom lycka sorg och smärta
Nånstans långt härinne klappar
Ett troget hjärta

...

Jag kan ta på mej allt
Du kan beskylla mej
Jag är så bra på att förgöra dej
Men du ska få min allra bästa lögn
Ett löfte jag vill ge

På nåt sätt ska jag alltid älska dej..."

- Husguden.

Någonstans i maggropen, en liten sol som värmer gott.

Ett litet leende i dagens bråkande, bullrande, stressande.

En bakluckeinventering i kvällens mörker och solen är där igen, inombords.

Mår du bra, mår jag bra.

Är du lycklig, är jag lycklig.

Sol.

..hur det var på Cypern.

Så här var det;

Fina stränder, fint ljus.

Busiga barn som badade non-stop i en vecka. Typ..

Sköna promenader längs havet.

______________________________

Så nu vet ni! :)

Dagen i övrigt; inte så bra. Mer dra-täcket-över-huvudet-vänta-på-i-morgon.

När till och med Långa farbrorn säger att jag får vara bitter och besviken, då är det riktigt illa.

Dra-täcket-över-huvudet-illa.

Så nu packar jag ihop för idag och hoppas på att morgondagen med Stockholmsresa och kräftskiva blir bättre.

Bästa tjejerna och bästa grabbarna, klart det blir fint.

Och lördag. Jag längtar till på lördag.

Jag glömde ju det viktigaste;

G R A T T I S allra käraste storasyster på 4 0 - å r s d a g e n!

"It's taken' me some time to find

My own way and peace of mind

But when the nights felt oh so long

You made me carry on and on

...

There when I need you the most

I know you as I know myself

Even if we fight and yell

I love you, you know that we are

Sisters in arms

We have walked a million miles

A hundred tears a thousand smiles

There's been god times, there will be bad

But, I don't know where I will be, if you have not been there for me

Nothing in this world could ever change."

Jag älskar dej!

I morse ringde klockan kl 5.15 Trots att jag börjar kl 11 idag.

Varför i hela friden, undrar ni nu, jo, kl 6.30 plockade jag upp skivstången för att köra en timme pumppass på gymmet.

Världens bästa instruktör, har aldrig träffat nån som kan inspirera som hon, så det var lätt.

När hon sen kliver fram efter passet och kommenterar att hon är imponerad över att jag orkar vräka på så mycket vikt på stången, då växte jag en halvmeter. Minst.

Efter det en stund på cykeln med Hamilton och nu är jag hemma, ska käka frukost och läsa morgontidningen i lugn och ro innan det är dags att dra till jobbet. Hoppas på att få slippa rödorangea höghus idag, men det är väl att hoppas på för mycket antar jag... :P

För övrigt är det märkligt hur fort man vänjer sig vid att ha en människa i sin närhet.

Och hur ont det gör när den personen försvinner.

Sms:en upphör, inget sällskap på morgonpromenaden, hejdar mig med handen på telefonen när jag vill rapportera senaste träningsresultatet. Vem bryr sig?

Det var inte meningen den här gången heller. Men ont gör det lika fullt.

Värst är att det är jag som får ta steget för att du inte vågade.

Aj.

Nä, packa lite grejjer som ska iväg, käka frukost, dra till jobbet och sen blir det mys ikväll.

Film och popcorn och filt i soffan.

Det är jag f*n värd.

Så det så.