Så har gänget åkt hem efter en rolig helg, det var länge sedan jag skrattade så mycket. Härligt! Jag hämtade Micke vid tåget redan kl. 13 och vi åkte till Ica Maxi och storhandlade med resten av stan, kändes det som.

Jag började förbereda middagen samtidigt som vi tittade på "Playa del sol" på DVD och skrattade... Efter ett tag började Daniel färdrapportera, öppnade station i Falutrakten och kom allt närmare.
Stina ramlade in strax efter honom och så var gänget samlat.

Vi började med middag, tacos och sedan panna cotta med limemarinerade bär till efterrätt. Tittade vidare på "Playa del sol" vilket bjöd på massor av skratt.

Vi trotsade snön och min trasiga fot och drog ner på stan, hamnade på krogen, mitt vanliga hak där jag alltid hamnar, dock var det 23 årsgräns där så att vi fick in två som bara är 21 är ju ett under.. ;)

Väl inne dansades det en massa, jag vinglandes på ett ben större delen av kvällen eftersom min fot protesterade mot att först gå i Stockholm hela fredagen och sen hamna på ett dansgolv på lördagen.
En av herrarna i sällskapet träffade en dam (ja, en dam, inte en tjej... ) och detta var sedan kvällens största samtalsämne. ;)
Vi tog oss hem och låg kors och tvärs över min säng och pratade skit och rätt som det var sov alla fyra på tvären, så bra att min säng är 160 cm bred. :) Extramadrassen som var bäddad i vardagsrummet fick stå oanvänd.

Så sov vi, gott och länge, jag var upp och skjutsade Micke till tåget på morgonkvisten och sen sov jag en timme till. När de andra två vaknat till liv gjorde vi frukost på överbliven mat från igår och tittade på skidåkningen.
Nu har de begett sig hemåt i snöyran.

Jag har slösurfat lite, ska strax ta tag i disken. Fick läsa något jag gärna sluppit, ibland gör verkligheten sig påmind med än någonsin när man inte är beredd. Jag visste ju, innerst inne, men det gör ändå ont att ha det svart på vitt. Känslomässig käftsmäll, oh ja. Jag måste sluta älta och tycka synd om mig själv. Nu.

Är nervös som bara den inför morgondagens intervju. Har redan bestämt kläder, tankat bilen och ställt alarmet på telefonen...
Dalarna, intervju och sen fika med fru From. Härligt.
Idag ska jag ta mig till Stadium och köpa en balansplatta och sen vidare på middag. Mys! På tisdag ska jag till sjukgymnasten, ska bli skönt att få ett träningsprogram.

Livet, här kommer jag.

Jag överlevde gårdagens trip till Stockholm, med mina fina smärtstillande ur orangea burken från USA tog jag mig runt utan kryckor.
Tåget gick kl. 6.26, så jag tog lokalbussen ner. Kallt som bara den, rå kyla även om termometern bara visade minus sex.
Kom fram i god tid, hann sitta på Centralen och läsa lite innan jag gick till tunnelbanan och åkte ut till HK.

Här inne sitter han, VD:n som lyfter 900 000:- i lön. Per MÅNAD!
Det är även han som sagt att vi postanställda inte ska få äta julbord i år...
Blev det för dyrt, månne?
Jag träffade Christina och Louise och vi pratade om avvecklingen vi genomförde i Kosovo.

Efter det åkte vi in till stan, jag och Christina, och gick runt en stund innan hon var tvungen att gå till tåget. Då tog jag tunnelbanan och hamnade på ett suveränt ställe där jag köpte en ny sport-BH, precis en sån jag varit på jakt efter. Skönt.
Jag kom även hem med ett par nya jeans och en lykta att ha i hallen.

Tåget hem var rejält sent eftersom någon bestämt sig för att ställa sig framför ett av de tidigare tågen. Fruktansvärt tragiskt. :( :( :(

Hemma yrde snön så det var skönt att äntligen få komma hem och gosa ner sig under täcket efter att ha varit i farten sedan 04.50

Idag ska jag städa och handla, förbereda inför kvällen då tre av mina kollegor från Kosovo dyker upp. Det ska bli så skoj!
Kram!

Jag ska på anställningsintervju på måndag!!

Så alla som har en tumme över kl 12 på måndag kan väl hålla den åt mig och skicka lite positiva tankar och pepping åt djupaste dalaskogarna till?

Så har det gått en dag till, jag hade mamma och pappa här på besök igår och det var trevligt så klart.

Jag har äntligen, äntligen fått upp allt som legat i kartonger under golvbytet och börjar känna mig klar med lägenheten.

Med foten är det bättre, jag kan stödja lite mer på den och är den lindad kan jag lägga nästan all tyngd på den. Wee, framgång.
Dock ser det fortfarande ut som om någon har slagit mig med ett basebollträ...

Men men. Klockan elva öppnar sjukgymnasten sin telefontid så då ska jag ringa och fråga hur vi ska gå vidare. Jag måste få hjälp med rehab den här gången så jag blir hel..!

I morgon drar jag med tåget till Stockholm på möte och lite snabb shopping efter det. Ska bland annat jobba på det minst sagt digra projektet att hitta en bra sport-BH. Inte för att jag kommer springa så mycket den närmaste månaden (suck....) men utbudet är alltid bättre i Stockholm än hemma. :)

På lördag får jag finfint främmande som det ser ut! Tjoho!
Jag hoppas på att vi får kul, och får vi det så berättar jag på söndag.
Nu - frukost, ringa sjukgymnasten, åka till jobbet och prata lite planer.

Kram!

Här bor jag!

Min röda hall - vardagsrum rakt fram, toalett till höger.


Fint folk på bästa platsen. Uppifrån och ned;
-Mitt posthorn som jag fick i Kosovo
-Logistiksektionen KS17
-Dalapluton -07 (Vpl)
-Min insatspluton i Hemvärnet på KFÖ 2006

Insidan av ytterdörren

Sant, så sant.

Badrummet går i... orange.

Badankor på toalettdörren


Vardagsrummet

Medicinlådan, inte helt oväntat full av lindor, tejp och värktabletter...


Matplatsen

Kök...eh.. kokvrån!


Sovrummet


Nya skrivbordet och byrån!


Fina tavlor och budda - Kosovo.
Grodan till vänster har jag fått av Johan när han var i Thailand och den man skymtar vid ljusen fick jag när K & S var i Sydamerika.

 Skrivbord med utsikt.

Sovrumsfönster

Ett fint ställ gör dem lite roligare...

Så ser det ut hemma hos mig! :)

Hej Tomten,

här ser du vad jag menar. Jag behöver en ny vänsterfot med tillhörande fotled. Tack.

Okej, den är inte riktigt lika blå som den var i juni;

Men den är mer svullen. Och gör fortfarande ont. :(

Annars har jag haft en bra dag! Jag har träffat Stina och hennes pyttelilla Doris (en valp som är typ lika stor som Hugos ena tass..!). Sööt!
Jag har även tröttnat på mina fyra väggar och gjort en snabb utflykt till IKEA.
Med krycka och löst knuten löparsko gick det vägen.
Så nu har jag all utrustning jag behöver för att fixa klart i lägenheten. Ny skiva och ben att bygga skrivbord av samt lite mer förvaringsmöjligheter.
Pysslet tar sig!

Kanske kan bli fint, blir det bra får ni se i morgon.

KRAM!

En dag har flutit förbi och jag har inte gjort något av värde direkt.

Tagit det lugnt. Lindat min fot. Legat på soffan. Tittat på TV. Städat i skafferiet. Burit ut en soppåse. Varit till ICA och Apoteket (vilket tog nästan en timme, alltid något). Träffat fröken K. Bestämt en dejt med Stina. Ätit mat. Diskat. Pratat lite på MSN. Sorterat lite gröna kläder.

Jaaahapp. Nu då? Jag är inte trött eftersom jag inte gjort något vettigt på hela dagen. Jag har träningsvärk i axlar och armar efter kryckorna och foten dunkar. Kan linka fram med bara en krycka men det gör ooont fortfarande.
Jag vill bara få en hel fot, med en fin, stark fotled och ett nytt och fräscht ledband. Kan man reklamera den här gamla? Eller önska sig en ny i julklapp?
Snälla tomten, om du läser det här, jag har varit snäll (nästan...) hela året, jag lovar. Och allt jag vill ha är en ny vänster fot. (Ja, har du en fin höger över så tar jag gärna en sån också. Bara om, utifall att. Ja, du vet.)
Men framför allt en vänster alltså. Tusen tack på förhand.
PS! Jag är inte hemma på jul, men du vet vart jag brukar vara va? Fint!

Men i väntan på julen får jag väl klara mig på mina fyra V:n.
Vilja, våld, vaselin och värktabletter.

Så har jag äntligen tagit mig hem.
Fått upp packningen från bilen och fått både mat och dusch.
Härligt värre.

Allt detta är dock lite knepigt när man går med kryckor, kan tilläggas.

Ja, vad var det som hände egentligen?

Vi hade en fin helg, halvrassligt väder till trots. Fredag kväll kom vi fram till regementet, vi fick ut sista utrustningen vi skulle ha och jag kom i "säng" kl. 00. Sängen bestod av ett liggunderlag i ett pentry i ett hus på skjutfältet. Sovsäck och hörselkåpor åkte på och sen sov jag rättså gott.
På lördag morgon klev vi upp kl 5 och drog ut till vårt ställe som vi skulle bevaka/spana/bygga observationsplats på. Riktigt fint fick vi det!
Där blev vi liggandes och spanade till efter mörkrets inbrott, då fick vi en himla fart därifrån, för då började fienden vara lite väl närgångna, utan att hitta oss, dock.

Vi tog oss fram, tung packning till trots, genom stenig, blöt mark i mörkret, vadade över diken och genom tät granskog, vi tog några små raster under tiden som chefen navigerade. Allting gick fantastiskt bra, tills vi kom ut på ett gammalt kalhygge fullt med sly. Och sten. Jag klev snett på en sten, tappade balansen på grund av packningen, foten small till, det gjorde djävulskt ont och jag ramlade raklång baklänges i buskarna. Aj aj aj.
Gruppen var direkt där och höll foten i högläge på alla möjliga vis, höll hårt om den för att minska svullnaden (och det gjorde duktigt ont!!) och lindade foten efter konstens alla regler, utanpå kängan... :)
Jag var ju tvungen att ta mig därifrån också.

De fick ta av mig utrustningen liggandes för jag tog mig inte upp annars.

Det blev avbryt på urnästlingen, radiokontakt med staben, ut till vägen, upp i en terrängbil med ganska mycket hjälp, in till regementets läkare som konstaterade att jag behövde röntgen. Fick kryckor, hoppade ut till bilen igen, Fredrik körde mig till Karolinska och där fick jag komma in och lägga mig på en gång, det var skönt. Ca 1½ timme senare kom ortopeden och klämde på mig. HÅRT. Det var ingen höjdare...
Tårarna rann i min fina krigsmålning (som väckte stor uppmärksamhet på sjukhuset, helt otippat...). Jag fick remiss till röntgen, efter ca 45 minuter kom det en herre och körde mig dit, värsta fina servicen, skulle jag ha gått hade det tagit hela natten. Nu fick jag ligga i min säng och åka!

Sköterskorna på röntgen tog TOLV plåtar på mitt stackars knä, underben och fot. Noga som bara den var de och sen fick jag åka säng ner igen.
Det tog ett bra tag så kom ortopeden tillbaka och berättade att det inte var något brutet. Så himla skönt!!
En sköterska kom och la en linda och sen fick jag linka ut igen på kryckorna. Kom tillbaka och la mig för att sova kl 01.20, sov kasst och klev upp kl 5.

Har tillbringat dagen i baksätet på en av övningsledningens bilar.
Haft det riktigt bra under tiden som min pluton sprungit i skogen och blivit blöta helt i onödan, utan att få skjuta ett enda skott. ;)

Nu ska jag försöka sova!
Kram!