Ja, kan man vara annat än glad när man varit på väääärldens mysigaste ställe på anställningsintervju? I bästa Dalarna? Och fått veta att 233 personer har sökt tjänsten, men att han bara kallat 8 pers på intervju, och jag är en av dem? TROTS att jag inte har någon som helst erfarenhet av yrket?
Klart man är glad!

Även om jag inte får jobbet så vet jag att jag gjorde mitt allra, allra bästa. Jag följde alla tips jag fått av mina vänner och bekanta.
(Jag gjorde mitt bästa för att inte visa svaghet genom att halta - hade inte V-ringad tröja - jag var glad och positiv - lyssnade noga på frågan och funderade innan jag svarade - hade lagom välpolerade naglar - hade inte svarta kläder....) ;)
Vi klickade bra, jag och intervjuaren, och hade mycket gemensamt, vilket var både roligt och bra, eftersom det är han som blir min chef om jag blir anställd.
Lönen är sämre än på mitt nuvarande jobb, men det är inte det som är viktigt just nu. Just nu är det viktigaste att jag mår bra och trivs.

Sen fortsatte glädjetåget med lite shopping i Insjön, fika med Fru From (som lovar att jag få bo i deras mob.förråd om jag behöver sängplats i Dalarna, gött!) och sen snabbt tillbaka hem för utbildning med Hemvärnet i eskorttjänst. Hann även få ett roligt sms på eftermiddagen, jag får finfint besök i morgon igen! Får man ha det så här bra?

Tror jag måste nypa mig i armen...