Så har jag äntligen tagit mig hem.
Fått upp packningen från bilen och fått både mat och dusch.
Härligt värre.

Allt detta är dock lite knepigt när man går med kryckor, kan tilläggas.

Ja, vad var det som hände egentligen?

Vi hade en fin helg, halvrassligt väder till trots. Fredag kväll kom vi fram till regementet, vi fick ut sista utrustningen vi skulle ha och jag kom i "säng" kl. 00. Sängen bestod av ett liggunderlag i ett pentry i ett hus på skjutfältet. Sovsäck och hörselkåpor åkte på och sen sov jag rättså gott.
På lördag morgon klev vi upp kl 5 och drog ut till vårt ställe som vi skulle bevaka/spana/bygga observationsplats på. Riktigt fint fick vi det!
Där blev vi liggandes och spanade till efter mörkrets inbrott, då fick vi en himla fart därifrån, för då började fienden vara lite väl närgångna, utan att hitta oss, dock.

Vi tog oss fram, tung packning till trots, genom stenig, blöt mark i mörkret, vadade över diken och genom tät granskog, vi tog några små raster under tiden som chefen navigerade. Allting gick fantastiskt bra, tills vi kom ut på ett gammalt kalhygge fullt med sly. Och sten. Jag klev snett på en sten, tappade balansen på grund av packningen, foten small till, det gjorde djävulskt ont och jag ramlade raklång baklänges i buskarna. Aj aj aj.
Gruppen var direkt där och höll foten i högläge på alla möjliga vis, höll hårt om den för att minska svullnaden (och det gjorde duktigt ont!!) och lindade foten efter konstens alla regler, utanpå kängan... :)
Jag var ju tvungen att ta mig därifrån också.

De fick ta av mig utrustningen liggandes för jag tog mig inte upp annars.

Det blev avbryt på urnästlingen, radiokontakt med staben, ut till vägen, upp i en terrängbil med ganska mycket hjälp, in till regementets läkare som konstaterade att jag behövde röntgen. Fick kryckor, hoppade ut till bilen igen, Fredrik körde mig till Karolinska och där fick jag komma in och lägga mig på en gång, det var skönt. Ca 1½ timme senare kom ortopeden och klämde på mig. HÅRT. Det var ingen höjdare...
Tårarna rann i min fina krigsmålning (som väckte stor uppmärksamhet på sjukhuset, helt otippat...). Jag fick remiss till röntgen, efter ca 45 minuter kom det en herre och körde mig dit, värsta fina servicen, skulle jag ha gått hade det tagit hela natten. Nu fick jag ligga i min säng och åka!

Sköterskorna på röntgen tog TOLV plåtar på mitt stackars knä, underben och fot. Noga som bara den var de och sen fick jag åka säng ner igen.
Det tog ett bra tag så kom ortopeden tillbaka och berättade att det inte var något brutet. Så himla skönt!!
En sköterska kom och la en linda och sen fick jag linka ut igen på kryckorna. Kom tillbaka och la mig för att sova kl 01.20, sov kasst och klev upp kl 5.

Har tillbringat dagen i baksätet på en av övningsledningens bilar.
Haft det riktigt bra under tiden som min pluton sprungit i skogen och blivit blöta helt i onödan, utan att få skjuta ett enda skott. ;)

Nu ska jag försöka sova!
Kram!

...inte alltid som man tänkt sig. Istället för krig hela helgen blev det avbryt på tidig lördag kväll, fem timmar på Karolinskas akutmottagning, tolv röntgenplåtar och kryckor.. Hm..