"vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan

vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

vi är gårdagens kärlek och stora i orden
som vaknar med skräck och panik under borden
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
vi är lördagens änglar och söndagens knott
vi är dom som förbannar det gråa i grått
vi är rastlösa änglar och virvlande dårar
vi är dansande clowner på ont och gott
vi är inga yuppies med feta cigarrer
vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen ...

vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
vi är rastlösa själar som irrar i skogen
vi är dom som är kungar om natten på krogen
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt att
vi har solen i ögonen ..."

Winnerbäck.

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
Jag vet så väl vad som är bäst, jag vet så väl att det här är det enda sättet, jag vet, jag vet.
Ändå tippar jag över stupet direkt när jag blir bryskt påmind.

Står där och blinkar bort tårarna. Som en annan dåre.

Det gör ont att glömma.

I övrigt rullar livet. Trotsade dum höft och körde crosstrainer igår. Det var kanske inte det smartaste jag gjort, men det gick. Höften bråkar fortfarande, men jag ska trotsa den idag igen och köra spinning ikväll, tätt följt av ett axel/magepass. Vilar höften i morgon. Kanske.

Men först måste jag städa. Har saker överallt. Kasta ihop någon form av mat också.

Konstaterade igår att mina helger börjar bli fulltecknade framöver.

Bra där. :)

Aiii - jag har ont i min höfter. Attans. Känns precis som efter målgång i Holland, dvs som om muskelfästet håller på att släppa.

Inte så trevligt.

Långpass på spinningen igår, men jag tror inte det är det som är problemet, höfterna har inte varit sig själva sen just Holland. Sitta still i en bil hela dagen och sträcka sig ut genom fönstret på alla möjliga och omöjliga sätt gjorde inte saken bättre. Gå hem från jobbet tog en bra stund!

Har kört näst-bästa-distriktet-ever i två dagar nu, utan större katastrofer och till mina kollegors stora förtret har jag ännu inte kört i diket så att de kan gotta sig över det. :) De hävdar nämligen att jag har dikeskörningsrekord på det distriktet. Vilket inte är riktigt sant.

Jag har bara lyckats en gång... Precis som tre andra som kört där!
*harkel*

Det bra med just det här distriktet är även att man får en puss om man vill. ;)

Skickade iväg återträffsinbjudningar till de i klassen som inte har Facebook igår och första anmälan kom idag. Så nu är det nio personer som anmält att de kommer. Det tar sig!

Just ja! Regementet ringde idag och frågade om jag var intresserad av en annan tjänst än den jag sökt. Jo. Det är jag väl. Så då skyfflade de visst in min ansökan i den högen också. :) Just DEN tjänsten får jag inte på min taktkänsla dock. Jag kan inte gå i takt. Eller som A sa; Det är dom och inte du som ska gå i takt.

Ja. Precis. I min takt. :)

Och igår fick lillStina veta att hon ska göra vintermission på Balkan, vilket gjorde att jag spontansökte en tjänst där också.

Jag som sagt att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle kunna åka på vintermission dit.

Ey, man ska aldrig säga aldrig. Med fröken K som sideface kan vad som helst hända, det vill man inte missa. Så jag sökte.

"det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"

Winnerbäck

(Den enda skivan med Winnerbäck jag någonsin ägt ligger för övrigt på Riks80. Jag råkade slänga ut den genom fönstret när jag var lite arg. Oj. )

Nu måste jag pallra mig ner på gymmet innan jag somnar i soffan.

Helgen kommer att bli bra, planerna pågår, jag drar söderut i Skolådan som står färdigmeckad och klar hemma i byn.
Blev inte ett rör, inte en klämma, inte ett nytt system.

Men däremot ett halvt nytt system. :D

Åttahundra kronor och ytterligare en stor tacksamhetsskuld till mina bilmekaniker..!

Nä, gym, middag, sova i TID idag. Blev sent igår och det känns i skallen idag..

Syster L; ja, visst ser det märkligt ut? Jag funderade ett tag på att kasta något på dem för att se om de levde men hittade inget som var kastvänligt nog från tredje våningen... ;) Dock var de borta nästa gång jag tittade. :)

Jahaja, det var den söndagen det.
Jag sov som en sten i natt. Go figure.

Tog en rejäl sovmorgon till och med.

Vaknade, gick ut på balkongen, tittade över räcket och såg detta:

Jag tror natten var hård på somliga.

Hann sitta en stund innan jag insåg att huset och lägenheten blev väldigt tyst. Märkligt tyst.
Hissen tvärstannade, kylskåpet tystnade och lampan i sovrummet slocknade. Hm.
Ut i trapphuset.

Strömavbrott.

Hann bli två, och två olika som satt fast i hissen... :)

Pappa, tur du inte var här! ;)

Sen hann jag med en morgonpromenad på sisodär 1 h och 45 minuter, laga lunch, ligga på soffan och titta på resten av Generation Kill, sms:a lite och nu ska jag kravla ner i sängen snart.

I morgon väntar näst-bästa-distriktet-ever. Yey.

Långpass på spinningen, ryggträning, ja, sämre dag kan man ha.

...och jag har nog precis lyckats pajja min nattsömn.
Yikes. Det är en bra serie dock.

Säger hon som blundar sig genom Harry Potter och således mest sitter bakom en kudde. ;)

Men det är ju söndag hela dagen i morgon, så vem bryr sig om nattsömn, egentligen..?

Jag kom hem nyss och trodde att de kör någon slags hyllning till Elvis uppe på yran, det lät nämligen så på ekandet mellan husen, men insåg sen när det började hacka att det är fullfarbrorn två trappor ner som kör en liveskiva med applåder och allt, på högsta volym.

Jaaha.

Idag har jag hunnit en hel del. Morgonpromenad i solen, pumppass på gymmet, cykla hem, duscha, käka världens godaste balkanbiff till lunch, packa, ta lådan och vråla hemåt, stanna för att bada och njuta av solen med mamma&pappa&syskonbarn. KALLT vatten, men härligt.
Tankade lådskrället och överlät den sen med varm hand till min stackars pappa som snällt ställer upp IGEN och lagar. Tack pappa, det är guld värt!

Vi hoppas på en klämma, räknar med ett rör och kommer säkert sluta med ett nytt avgassystem. ;)

Sen skulle jag stå en halvtimme och vänta på bussen, så jag ringde ex-sambon från Kosovo och tjattrade lite. Dock dök det upp en buss efter bara några minuter (fråga mig inte hur det gick till) och sen hade jag sällskap i telefonen nästan hela vägen. :) Skönt att få snacka av sig lite, jag saknar våra terapisamtal runt campen som vi hade varje morgon... Eller alla skratt i tjugofotscontainern som var vårt gemensamma hem. ;)

Nu ligger jag på rygg i soffan och lyssnar på Elvis med resten av grannskapet och väntar på att min mat ska bli varm.
Ikväll har storasyster fest, men jag tror det lutar åt soffan för min del.
Partymässigt laddar jag för en viss helg i september, då det är en gräsmatta i min hemby som ska gunga... ;)

Ikväll blir det antagligen Generation Kill, ett par liter vatten och ryggläge. Najs.

Hur ofta får man ett mail som börjar ungefär så här;

"Hej! Jag sitter just nu i Tajikistan..."

Prova med aldrig, men just ett sånt mail ramlade in hos mig på eftermiddagen. Är min halvtokiga barndomskompis som befinner sig där, mitt uppe i Mongol Rally.  Läs mer här.

Yeah. Tokstolle. :)

Jag fick ta fram Bonniers Världsatlas för att ens hitta på stället. :P

Kom hem efter jobbet, hade tvättstugan och det var bra att få lite träningskläder tvättade. Och jobbarkläderna. De luktade inte hallonbåtar.

Sen la jag mig på sängen och läste en rolig blogg ett tag, innan jag tog mig i kragen och drog till skogen för att springa. Blev åtta kilometer, fick springa ifrån myggen, de var riktigt enträgna ikväll. Hu.
Och precis som du alltid säger Lisa, det är rena terapin för själen att springa. I början valsade tankarna runt i samma banor som senaste dagarna, att det är så synd om mig som inte vet vad jag vill. Och om jag nu mot all förmodan vet vad jag vill så är det synd om mig som inte kommer in på den utbildningen. Jo. Jätte.

Efter ett par kilometer slog den till, blixten i skallen, sparken i mellangärdet, jag har ju lovat att jag inte ska säga att jag inte kan!
Jag kan visst.

Så nu är det slut på ynk och gny. Innan åtta kilometer var över hade jag lagt en ny halvårsplan. Med siktet inställt på två antagningar.
Jag säger nej till Umeå, jag satsar en gång till på det jag verkligen vill.
En gång till. Sen ska jag vika mig för andrahandsalternativen.

I morgon ska jag träna, sen måste jag och Skolådan åka hem till byn, för plötsligt har lådan börjat låta som värsta rallybilen, mmhm, tack för den, är det inte det ena så är det uppenbarligen det andra...

Fixa nytt avgassystem alltså. Hoppla.

Vill ju att lådan ska må bra till nästa helg, då jag har funderingar på att åka ut en sväng. :)

Nej, om man skulle ta och svara den där galningen i Tajikistan då. :)

Först längtar man efter helgen hela veckan, sen när den väl kommer inser man att man inte har något speciellt att göra. Alls.

Knepigt.