Det är kväll. Tankarna i mitt huvud vandrar iväg.

Summerar.

Tänker på dagar som gått. Minnen.

Människor.

Saker jag saknar. Saker jag önskar jag sluppit.

Tänker på hur mitt liv var för ett år sedan.

Med kaos och förvirring, med ett liv tvåhundra mil härifrån.

Samtal varv efter varv runt campen, eller samtal inknölade i min underslaf, på rosa täcket, trångt och varmt och lyhört och världens blåaste ögon.
Eller andra samtal. Utan ord. Tvärs över en mäss full av folk.

Leenden.

Samtal på en lina med fördröjning. Brev. Tårar. Mer brev och fler tårar.

På sätt och vis saknar jag det. Inte tårarna. Men vänskapen.

Livet.

När allt är så nära, så tätt, så vänligt, så omtyckt.

Aldrig ensam. Folk överallt, hela tiden. Ett hej, ett leende, ett skratt, en historia, en hjälpande hand.

Inlindad i ett rosa duntäcke, ensam i en lägenhet i kalla Sverige är det inte utan att man längtar till den där stekheta och galna sommaren på Balkan.

Ni är alltid med mig.

Åh, jag har Gyllene tider på hjärnan. Hittade några filer på iPoden jag glömt att jag hade så nu har de snurrat in i skallen på mig under morgonpromenaden. Hade promenadsällskap idag också.
Per SMS. Travade runt tillsammans men med fjorton mils avstånd. ;)

Ska återuppta projekt äta-gröt-till-frukost idag. Jag har aldrig kunnat äta havregrynsgröt tidigare. Det är så där illa att jag får kväljningar av den. Uh.

Men Lisa lärde mig att ha i proteinpulver (och vispa som faen) så det smakar jordgubb av gröten. Åkejrå. Då gick det att äta.
Barngröt, garvade min syster... ;)

Löning i morgon. Har bestämt vad jag absolut måste köpa när jag är i Sthlm på torsdag; nya löpardojjor. Får bli en sväng till Runners när jag ändå är i storstan. Mina högst obefintliga fotvalv behöver ett par ordentliga skor den här gången.

Och just ja. Ringa sjukgymnasten idag också. Mycket nu!

Nedräkning pågår. Torsdag. Och helgen. Längtar...