Jodå, jag lever. Jag hade bara en tillfällig dipp igår, men nu är jag på banan igen. Mysmiddag i det gemensamma köket, sämre kan man ha det.

I tisdags var jag som sagt ut och provade skidorna och kunde konstatera att de var bakhala som bara den, spåret obefintligt och dessutom bestod bansträckningen av fyra kilometer mycket brant uppförsbacke för att sen övergå i sex kilometer halsbrytande nedförsbacke.
Ni som känner mig vet vad jag gillar sånt. Det finns så att säga en anledning till att jag inte åker slalom...

Jag hatar nedförsbackar. Absolut värsta jag vet. Andra kastar sig förtjust ut och njuter av fartvinden, jag plogar, plogar och plogar...
Och till min fars stora förskräckelse så händer det även att jag tar mig ner utan skidor på fötterna, dvs går.
Jag vurpade fem gånger på vägen men jag kom ner levande. Tack och lov.

Dock kan man säga att suget att ge mig ut på samma sträcka igen är ganska litet, för att inte säga obefintligt.

Har konsulterat pappa angående det bakhala och vi kunde konstatera att det förmodligen inte är skidorna utan mig det är "fel" på. Jag är nämligen ungefär 15 kg lättare än när jag köpte skidorna så jag trycker helt enkelt inte ner spannet tillräckligt längre. Jag får byta teknik och jobba kraft i stället för tyngd så ska det lösa sig.
Nästa sväng blir på lite plattare mark. Läs; på träsket. Där är det åtminstone plant...

Annars har det inte hänt så mycket här, jag har läst tre böcker, löst Suduko i morgontidningen jag får eftersänd, klurat på vad jag vill bli när jag blir stor, fotograferat, planerat en resa till Kiruna nästa vecka, tränat i det gym vi har i källaren (ack, så lämpligt!) och därmed skaffat mig grav träningsvärk i så väl lår som överarmar. Härligt.
Har hunnit med att promenera en del också och se mig omkring.

Nu blir det ryggläge med en ny bok i brist på TV (parabolen ger oss bara ryska kanaler pga felinställning). I morgon och fyra dagar framåt blir det jobb igen, faktiskt ser jag fram emot det. På lördag eller söndag trillar även mannen jag pratade tåg med på just tåget hit in om allt vill sig väl. Ska bli kul att höra om deras äventyr.

Kram så länge.

..sjuk hemlängtan just nu.

Bara så att ni vet. Jag jobbar på att vända det, men det tar tid.
Så förlåt, att jag inte uppdaterar och att jag inte visar fina bilder.
Jag ska. Snart.