Dagens tankevurpa;
Ska posta ett kort som måste iväg idag, och stod precis och kliade mig i huvudet och undrade när "de" tömmer lådan nere på centrum...

.

.

.

.

.

.

.

...tills jag kom på att va f*n, det är ju JAG som tömmer lådan...

Huvudet under armen, and off we go! Det här blir nog en bra dag!

Igår var en intressant dag, klev upp hemma på Söder efter att ha sovit knappa tre timmar och käkade frukost med barn+syster och vinkade sedan av de förstnämnda när de drog till Kroatien på träningsläger.
Jag avis? Nääedå...

Hoppade sen i m90:n och packade väskan, tejpade fötterna och drog på kängorna, knatade i väg runt halv elva.
Gick och gick och gick lite till. I Valbo tog jag lunchpaus i parken utanför PRO och sen var det bara att gå vidare. Jag blev något uttittad, kan man väl säga.
Strax efter Forsbacka ringde jag syster och bad om hämtning, men hann hela vägen till Sandviken (nåja, till Östanå i alla fall!) innan hon kom, så det blev en liten nätt promenad på 2,6 mil.
Resultat av detta; en liiiten, liten blåsa på ena lilltån och ganska ömma fötter. :)

Sen hem, bada (somnade så klart!), på med lite snyggare kläder, hem till syrran på shotkväll. J sa nämligen alltid att när han dog skulle det vara shotkväll istället för begravningskaffe, så igår drack vi shot på balkongen till hans ära. Ner på stan och käkade, tittade på alla bilar som drog förbi på crusingen, en del riktigt fina och en del riktigt hemska.. :)
Jag var lite yr ett tag, man blir det om man först går 2,6 mil och sen dricker shot på det. Kikade på stegräknaren när jag la mig och den visade 34 000 steg!

Nu är jag hemmahemma, ska storstäda min stökiga lägenhet där jag bara kutat in och vänt senaste veckorna, ska tvätta och sen ska jag jobba.
Så varning på stan, stor gul bil med tillhörande liten skitig brevbärare är ute och far idag!

(På tal om jobb, så väntar jag med stor spänning på samtal från ett visst regemente... Det kanske är dags för gröna kläder på allvar snart?)

Hade det varit lite annorlunda läge hade jag kunnat gilla den nya ordningen, där jag bor betydligt mer centralt än vanligt, med bara 7 minuters cykelväg till jobbet, med en sambo/hemmafru som väntar med maten på bordet när man kommer från jobbet och som fixar matlåda och handlar och...
Sällskap vid frukostbordet och allt.
Trevligt är det, hursomhelst.

Idag råkade jag lova en massa saker. Hm. Som att jag kommer stå påklädd, pigg och redo för äventyr utanför min dörr kl 5.10 nästa söndag. Goooosh. Hur ska det gå till? :S
Och sen råkade jag lova att jag ska jobba på söndag, bara för att min chef ska byta mitt sena skift sista fredagen i maj till ett tidigt, men vad gör man inte för att rädda Umeåhelgen och besöket hos fröken J?

Nu ska jag ner på gymmet och träna, sen "hemhem" och packa inför morgondagens äventyr.
För i morgon börjar allvaret, marschträningen inför Nijmegen...
Har köpt tejp och ska tejpa fötterna i förebyggande syfte ikväll.
Återkommer med resultat i morgon. :)

Första dagen på jobbet. Ett tag funderade jag på att gå hem och dra täcket över huvudet igen.
Klev in, fick en lista i min hand och ett "kö'dä'du!".
Jo men eller hur. Två express på olika sidor om stan. En körning jag aldrig gjort. Firmor jag aldrig varit till. Koder att lära, kort att komma ihåg.
Ett "sväng höger efter pingisbordet" ingick i färdbeskrivningen.
Backa in till kaj med en skåpbil stor som ett hus när man knappt kört bil på 6 veckor.
Och naturligtvis, en bäring där jag knappt satt min fot, i ett kvarter där jag absolut inte borde vistas överhuvudtaget.
På rätt sida vägen, dock. Tacksam för små saker just nu.
Jag som vanligtvis älskar en utmaning började nästan gråta. Det krävdes ett fokus jag inte kunde uppbringa. På mitt jobb är de bra på att kasta ut mig på djupt vatten utan livboj, så jag borde vara van.

Men. Man kan ju inte vika ner sig. Så det var bara att ta listan, säga "jomensåklart", gå ut, backa bilskrället till kaj, lasta, pricka av på listan, inte stressa, komma ihåg allt, packa noga, lära kod, inte glömma kort.
Åka ut, leta sig runt, svänga höger vid pingisbordet, skratta med folk som skrattade åt mig, virra vidare, glömma låda där och komma ihåg låda på nästa ställe. Bli varm i kläderna så pass att det gick att improvisera. Hitta luckor i körschemat och fixa ny ordning på saker. Backa med kolossen till bil i vansinnig rusningstrafik. Äh, det går. Nog.
Hitta alla adresser, fixa alla körningar, få ut allt.
Jag nöjd. Chefen nöjd. Bra.

Bäringen gick bra, med musik i öronen och blicken stadigt i backen.
Vill inte, vill inte, vill inte.
Hämta matlåda som en av världens snällaste systrar hängt ut på dörren, käka lax till lunch, sen var det nästan dags att gå hem.

Är hemma för att plantera blommorna vi köpte igår, ska försöka hinna träna också, men har grav träningsvärk så det kanske bara blir en promenad.
Vi får se.
Dags att sätta fart om det ska bli något gjort.

Sitter hemma vid skrivbordet och skriver på min egen fina dator, som leverantören lagade utan betalning - det gick på garantin trots allt. Tack OnOff för det! :)

Jo, jag är hemma, en vecka tidigare än beräknat. De som känner mig i verkliga livet vet varför, och det är inget jag tänker prata om här.
Det är helt enkelt för tungt och för privat.
Men det kommer att bli bra. Vi kommer på fötter, allihopa, snart.
Vardagen började rulla för barnen med skola idag och i morgon är jag tillbaka på jobbet.
Vardag, struktur, tid som bara flyter förbi. Livet. Det går.

Jag bor inte i min lägenhet än, är bara här på korta besök och byter packning, har fortfarande inte riktigt förstått att jag faktiskt ska vara hemma nu. Inget mer Abisko, inget mer kringflackande. Hemma.

Försöker komma igång med träningen efter senaste tre veckornas förkylning och allmänt kaos. Löpträning i älskade elljuspåret i lördags, sex kilometer med helt okej flyt, tog ut racern för första utepasset igår och det gick så otroligt bra. Helt grymt! Trots motvind hela vägen till Skutan flöt det i rasande tempo.  Kom hem med fyra mil i benen och ett leende från öra till öra.

Ska fixa nytt batteri till min cykeldator också, för att se om det bara är jag som inbillar mig att det går bra.. :)

Hade ni ringt igår vid 13-tiden hade ni fått köpa en cykel, en Nishiki Pro Hybrid SL, ganska billigt, för då var jag mest förbannad på den. Baknavet ville inte som jag ville och det tog ett bra tag innan jag lyckats montera bakdäcket så att det inte satt snett eller tog emot i bromsklossarna...
Jobbigt när man har sin mekaniker (pappa) så långt borta ibland.

Idag blir det gymmet och fokus överkropp, får se hur mycket jag hinner.
Jag och storasyster ska fixa blommor till min balkong också. Bland annat.

Balkongen jag saknade förra året, i år blir det ändring.

Ta hand om er, tills vi hörs igen.
Kram.