..jag bor i ett dårhus just nu.

Blod i hissen, blod i trappen, blod på golvet, sönderslagna fönster, knarkpåverkade idioter som hotar en i trappen, störningsjour, krossade ölflaskor, världens bästa vaktmästare som alltid rycker ut med moppen, väktare med hårdhandskarna på, polis, skrik, bråk och tappra grannar som gaddar ihop sig mot buset.
Plötsligt lär man känna folket i huset och vi sitter utanför på bänken och skrattar åt eländet.

Mitt hem är min borg, men det är svårt att gräva vallgravar i betongen. 

"nej, jag såg mig inte för
var jag satte min fot
jag gjorde mina misstag
lät det mörka slå rot
jag vill vända blad nu
vill börja om
ett nytt kapitel
en annan sång

och du sprang i solen
på den varma sanden
gudarna log
och höll dig i handen
jag visste redan då
att det bara var en dröm
jag kan se det så tydligt
igen och igen

jag hoppas du mår bra
var du än är
en dag i en framtid
så kanske vi kan sluta fred

och rytmen av ett ensamt hjärta
slår sina ensamma slag
och utanför mitt fönster
gryr en ny dag

juryn börjar samlas
och harklar sig
lutar sig framåt
och stirrar på mig
han där är skyldig
till att inte våga tro
på en riktigt kärlek
av kött och blod

och är det inte krig
så är det fredsförhandling
denna vilsna själ
i sin ständiga förvandling

och rytmen av ett ensamt hjärta
slår sina ensamma slag
jag vänder mig om i rummet
men här finns bara jag"

Mauro Scocco - Rytmen av ett ensamt hjärta