Ibland vet min spontanitet inga som helst gränser.

Jag tänkte jag skulle göra något kul på semestern i år.

Klurade lite och hittade en del tok. En del värre än annat.
Gå sexton mil är väl roligt?
Och så var jag plötsligt anmäld till Nijmegenmarschen.

Oj!

Som en påminnelse till mig själv; för tre månader sedan spenderade jag en halv natt på Karolinskas akutmottagning med förmodad bruten fotled.

Nu var det inget ben av, bara en muskel, en sena och några ledband.
Bara.
Nu har jag 80-90% av kapaciteten tillbaka. I helgen ska jag på övning igen.
Älskade fotskrälle, håll ihop nu! För om ganska exakt fem månader ska vi till Holland...

Dagens tankevurpa; "jag ska bara ladda iPoden med den nya musiken innan jag går ut och går!"

Letar reda på kabeln och...

...inser att datorn och därmed musiken är ju hos farbror datordoktorn.

Ja just ja!

Men jag överlever nog ändå. Nu; sol, promenad och mysa i insikten att jag faktiskt är helt grym, även om jag är yr ibland.
(Jo, jante, jante, jante, man får säga att man är bra i sin egen blogg!)

Sen; städa, tvätta och packa inför en superhelg i gröna kläder.
Fy fabian vad jag längtar!!
Domedagsskiftet på jobbet till 19.30 i morgon känns plötsligt inte allt för jobbigt...

KRAM!