Ja, storasyster, det är tur man får skratta på jobbet ibland.
Idag var en sån dag, igen.

Hela dagen har jag fått äta upp något jag gjorde tidigt i morse, hela dagen har jag blivit påmind att jag minsann inte har någon respekt för de äldre...
I morse satte jag mig nämligen i gula bilen för att dra till Nord och hämta boxposten, och trots att jag åkte flera minuter efter herr A och trots att jag lämnade av herr W vid bilfirman så var jag ikapp herr A vid rödljusen före teatern. Han först i kön, jag låg fyra bilar bakom.
Så kan man inte ha det, så jag bytte till den tomma ytterfilen, kom upp jämnsides med herr A just som det slog om till grönt och körde helt sonika ifrån honom. :) DET har jag fått äta upp.
Så får man inte göra! Man måste ha respekt för de äldre. Hm.
Så klart på skoj, men allting jag gjort efter det har vägts ut av det där valet att lägga mig i ytterfilen. Sånt roar vi oss med på mitt jobb!

Förvirringen var inte lika stor idag som igår, men jag lyckades ändå med en del snygga saker, till exempel skulle jag gå från ingång B till ingång C via källargången, men gick åt fel håll och kom upp i ingång A IGEN. Vilket jag inte upptäckte förrän jag kommit till första dörren och fick en vag känsla av att "här har jag redan varit". Mutter!

Nåja. Man kan inte ligga på topp hela tiden.

Jag fick en bra sak gjord på lunchen, var till förrådet och bytte ner mig två storlekar på den gröna uniformen, så nu slipper jag hålla i byxorna med ena handen och AK4:an med den andra.
Fick till och med gubbarna på förrådet att skratta, för första gången NÅGONSIN, när jag demonstrerade precis hur mycket för stor mitt tält till uniform var... Fick först en storlek mindre men det hjälpte inte, vi fick gå ner en storlek till. Roligt, dock måste jag sy om alla mina märken.
Vem kom på att vi skulle ha tre märken utöver kragspeglarna?!

Efter jobbet åkte jag hem och duschade snabbare än vinden, ner på stan igen och sen har jag spenderat en väldigt trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med världens bästa mamma, nämligen min. Vi har gått på stan, provat kläder, shoppat lite, ätit middag tillsammans på Java och pratat, pratat, pratat. Jätteskönt med kvalitetstid, precis vad jag behövde.

Tack mamma! 

Och till mannen som sökt anonymitet under olika pseudonymer  och på senaste tiden bidragit med låttexter i kommentarsfältet har jag bara en sak att säga;
"You write such pretty words, but life is no storybook."
Eftersom du är så otroligt mån om att jag ska försvinna ur ditt liv så ser jag det som respektlöst att du hela tiden klampar in i mitt.

Dessutom kan du lika gärna skriva under med ditt eget namn, för det är ändå ingen här som inte fattat att det är du.

Själv har jag en enda text på repeat i skallen igen, så jag avslutar med den.
"So, so what
I'm still a rock star,
I got my rock moves,
And I don't need you,
And guess what,
I'm having more fun,
And now that were done,
I'm gonna show you tonight,
I'm alright,
I'm just fine,
And your a tool,
So, so what,
I am a rock star,
I got my rock moves,
And I don't want you tonight"

Pink - So what.

Så du får helt enkelt sparka på någon annan.

Jag är färdig.