Hej, kul att höra att du gillar bloggen..!

Klart du ska söka utlandstjänst! Det här är min andra vända och jag trivs kanonbra.

Angående dödsfallen så har vi inom Kosovo Forces haft tre självmord senaste månaden, två på andra camper och en på den campen som jag bor på (som dock inte är den svenska campen). Senaste var alltså den unge tysken som valde en extra makaber väg.
Risken är så klart att de som redan mår dåligt kan bli inspirerade av detta, och eftersom vapen är en del av vår vardag så kan det bli lite för nära mellan tanke och handling. Tyvärr. Så det gäller att ta hand om varandra så gott det går, för livet här är annorlunda mot det man har hemma, här har man ingen familj, ett minimalt nätverk av människor man umgås med och avståndet till de man älskar gör att man blir känsligare. Eller, jag kan inte tala för alla, men JAG blir det i alla fall.

När det gäller "naturliga" dödsfall så att säga, så menar jag sånna som du listade. En äldre man med hjärtproblem och sen en ung fransman som dog i tjänst, dock även han på grund av någon form av hjärtproblem.
Eftersom det varit fred här i tio år förekommer det inga strider tack och lov.
Då är det värre för styrkorna som befinner sig i Afghanistan, där de kan bli påskjutna lite när som och där det är mer utbrett med sprängladdningar som exploderar efter vägarna.
Där har flera av mina vänner varit, några är där nu och ännu flera är på väg att åka.

Om jag inte minns helt fel har svenska styrkor varit ganska förskonade från dödsfall i strid genom åren, tror det bara är ett tiotal som dödats i strider sedan 1948 och de allra flesta av dem i Kongo under 1960-talet.

Utöver det tillkommer olyckor (främst bilolyckor och vådaskott), självmord och de som dött en naturlig död. Det är alltså sammanlagt 77 personer av över 100 000 tjänstgöringar.

Hoppas det gav lite svar på dina frågor, annars är du välkommen att återkomma. :)

Dagens;

minus - vart tog solen vägen?! och varför är det så många trappor på HQ? (Min träningsvärk i benen är inte att leka med!)

plus - det faktum att jag fått ett halvtidsbetyg man inte kan vara annat än nöjd med.

roligaste - när högste commandern för KFOR klev in mötet idag och skakade hand med en enda person i rummet. Mig. :) Och försäkrade sig om att jag hade fått en stol denna gång.. :D

mest spännande - idag börjar operation pepparkakshus på Midgård!
skönaste - sovmorgon. En hel timme extra fick jag sova. Wheho!

se-fram-emot: kvällens spinning... Med efterföljande mässhäng.

Dessutom är det lite kul att jag fått beröm av holländarna som åkte med mig i norr - jag är en grym driver tycker de.

Vilket det skrattas åt rätt mycket eftersom jag här är mer känd som hon med blyfoten. Som idag, när jag "dönade" förbi majoren på väg till svenska campen och sen effektivt blockade alla försök till omkörning. :)

Man har väl inte tränat eskort för intet, right? :)

Nu; mer krigsföring mot de förbaskade pappershögarna som bara växer. Suck!
Sen tar operation pepparkaka över. Bilder kommer..!

Igår var det en sån där dag igen. En sån där springa-i-korridorerna-dag. Eller kväll. Nästan natt.

Började med trassel på eftermiddagen, presentationen vi skulle köra idag gick inte att köra i befintligt system. Njet. Så vi fick störta över till en av våra sektioner och låna en laptop. Bra, då fungerade presentationen. Men tänk om laptopen inte gick att koppla till projektorn på det stället vi skulle till, vad gör man då?
Jo, man lånar en portabel projektor. Så då sprang vi och gjorde det.
Då måste man ha en jääättelång skravsladd. Så jag rotade fram en sån också. Phu.

Sen gick jag till gymmet och körde ben. Tungt. Jag har inte kört tungt benpass på.. flera månader tror jag. Klev in på vårt NSE för att hämta vatten (åt fransyskan som varit sjuk i två dagar). Blev kvar och pratade med en av majorerna och då slet chefen upp dörren och sa "Jag behöver dig på kontoret NU!" så jag fick springa hem, tvätta av mig, hoppa i uniformen, springa till kontoret och fick veta att vi var tvungna att göra om presentationen. Då var klockan 21.

Klockan 00.30, ungefär, landade jag i sängen.
Efter att vi sprungit, googlat, printat, fipplat, svurit, väckt folk, kliat oss i skallen, helt utan några som helst skrupler stulit bilder från Internet till presentationen....

Sen kunde jag inte sova. För att jag var så uppe i varv. För att det var svinkallt på rummet eftersom fransyskan haft fönstret öppet. Och för att nämna dam snarkade.
Ooooh. Men med lugna, djupa andetag, tankar på något fint, en extra filt och öronproppar så somnade jag till slut...

Idag körde vi presentationen. Eller, chefen körde. Jag satt i bilen utanför och höll tummarna. Allt fungerade. P H U . Utan vår laptop och utan vår medhavda projektor och utan tio meter skarvkabel. Men ändå.
Tänk om. Det är lika bra att köra med livrem och hängslen och koppel och säkerhetsbälte..

Jag har för övrigt träningsvärk i mina ben. Sånt gillas. :)

Jahaja, så gick det med löftet om att jag skulle bli bättre på att höra av mig.
Inte alls med andra ord.

Så, vad har hänt sen sist? Jo.. En massa saker som vanligt. Jag håller på med ett projekt på jobbet som involverar en insamling av diverse papper från en massa olika människor, sammanställa ett "draft" för chefen, han godkände vissa delar och underkände andra, jag får jaga folket att skriva nytt, nytt draft, på nytt underkänd, jaga igen... Sortera papper i högar med klisterlappar och förklaringar och markeringar i listor med blå, grön, gul och orange färgpenna...

Sånt som jag älskar att hålla på med, alltså. :) I morgon ska allt vara klart och jag har en del att fixa med innan det är inlämningsfärdigt, ett jobb för hela morgondagen alltså.

I fredags flög jag fransk Puma, alltså helikopter, var till tyska campen och satt med på några möten med brigadgeneralerna, åt galet god lunch, lite mer möten och sen flög vi hem igen. :)
Jag har varit på två olika fältbesök, ett förra veckan och ett idag. Intressant att komma ut och röra på sig i landet, det var söderut ena svängen och västerut idag.
Har tagit bilder, men kameran som jag för över bilder från har slut på batteri just nu, så jag måste återkomma med det..

Här blåser väldigt mycket idag, rena rama stormen, så till och med min stora klumpeduns till bil började vajja lite när vi åkte hem idag. Dessvärre drar det ihop sig till regn också. Kanske har höstvädret hittat till Balkan?!

Idag har jag, med god hjälp av världens bästa Lisa, sparkat mig själv i rumpan och satt lite fart på min träning, alltså, fått lära mig ett schema för att utnyttja tiden bättre. BRA. För jag har kört väldigt halvhjärtat och inte riktigt maxat något alls på sistone. Så idag blev det intervaller, och vilka intervaller sen! Men, med lite lutning på bandet så gick det bra, baksida lår höll sig snäll nästan hela vägen.

Annars? Jo, lite shopping, quiz på svenska campen, tipspromenad på samma ställe, spinningpass och middag med branchen. (Jag har fått frågan om jag inte menar "branschen" eller nåt, men nej, branchen är det faktiskt, och det betyder ungefär "avdelning" eller "sektion")

Sen har det hänt jobbiga saker på campen, en tysk soldat valde att inte leva längre, och sättet han gjorde det på var väldigt obehagligt för många som var tvungna att bevittna det hela.
Hu. Att vi sen redan haft två liknande händelser denna månad och dessutom två naturliga dödsfall gör det hela om möjligt ännu mer otäckt..

Nä, nu ska jag pallra mig i säng med en god bok tror jag. Antagligen en lärobok dock. Hm.. ;)

Kram på er.