Det är sällan jag är arg. Så där riktigt glödhett förbannad.
Men idag har jag varit det. Vansinnigt ARG.

Man får en chans att göra ett gott första intryck. EN.
Inte två eller tolv eller fyrtio utan EN.
Och om man då, som jag, jobbat stenhårt en vecka med att fixa allt, allt, ALLT, för att det ska klaffa precis på millimetern trots att jag inte är där själv, då blir jag så jävla (förlåt!) förbannad när nån bara skiter i att dyka upp. Ignorerar order, stänger av telefonen och lämnar mig ensam, sviker våra besökare och mig, när jag egentligen borde vara på ett helt annat ställe, för att följa MIN order.

Jag har tappat det lillalilla förtroende jag hade kvar för den mannen och från och med nu är jag rakt av iskall. Det är med första intryck som med mitt förtroende, har man sumpat sin chans får man inga flera. Tyvärr. Världen är full av människor jag gillar, så vad ska jag med energitjuvar och idioter till?

Så när jag äntligen kunde fullfölja min egen order och satt i bilen på väg norrut var jag fortfarande galen av ilska, så att chefen, som visserligen höll med mig fullständigt men har lite längre stubin än mig, sa att jag nog behöver nån timme med boxningssäcken ikväll.

Men nej, jag ska gå till gymmet och springa mördarintervaller.

Så det så.