Jag glömde en sak när jag summerade året.
Årets investering prylmässigt är, som jag skrev, helt klart min iPod. Men årets investering av mig själv, till mig själv måste ju vara operationen.

Det har gått ett år sedan jag la mig under lasern och det är något jag aldrig har ångrat, inte ens när jag låg med en sjal över ögonen i tre dagar utan att kunna öppna ögonen för att minsta ljus skar som en kniv. Som tur var hade jag pappa som tog hand om mig, gav mig ögondroppar åtta gånger om dagen och serverade färdigskuren mat i djuptallrik så att jag kunde äta med sked..

Att gå från ett liv där synen var klar till endast max 20 cm framför ögonen till att varje morgon vakna och se från första stund, är en otrolig upplevelse.  
Jag behöver inte leta glasögon på nattduksbordet, inte famla mig ut till badrummet för att hitta och försöka få i linser i morgontrötta ögon. Jag behövde inte släpa linser till Kosovo, inte vara rädd att mina ögon skulle bli för torra för linser i värmen där nere, inte vara orolig att glasögonen skulle gå sönder.

Mitt mörkerseende som blev en aning sämre efter operationen har repat på sig senaste två månaderna och nu känner jag mig inte längre osäker när jag kör bil i mörker. (Dock har jag konstaterat världens sämsta lyktor på min bil också, vilket inte precis underlättade!)

Så att investera i en ögonoperation var värt varenda krona!