Foten tar sig så sakterliga. Härligt. Sjukgymnasten var något mer positiv idag. Äntligen, äntligen. Kanske jag kan få börja springa snart.

Fystesten, som jag inte ens vet om jag kommer att bli antagen till, närmar sig med stormsteg. Well, oh well.
Ansökan filar jag fortfarande på, hm. Skrivkramp! Sista dag om en vecka.

Körde spinning idag, och sooom vi körde. Jag var alldelens stum i benen efteråt. Skönt med en riktig genomkörare, var ett långt pass, 55 min. Nästan i stil med mitt och Marias "Oruppass" i Kosovo.

Livet på jobbet är lika hysteriskt som vanligt och jag tappar liksom sugen allt mer. Längtar till Skutan, där var det åtminstone ordning och reda, arbetsmoral och solidaritet. Något jag saknar varje dag just nu, jag inser allt mer att saker jag tar som självklara och är van med inte alls är lika uppenbara för resten av arbetsplatsen... Lite frustrerande, milt uttryckt.

Har en lägenhet som ser ut som skräp, men ingen större lust att göra något åt den, tyvärr. Får bli i helgen, någonstans mellan dubbla fyspass, vila, matlagning, oljebyte i bilen, tripp till hembyn och alla känslor som virvlar i huvudet.

Har du en famn för mig?