Ibland undrar jag om jag jobbar på ett dagis.

För när man får plocka porslin efter vuxna karlar som i vredesmod slängt kaffekoppen i golvet i fikarummet så att chokladen stänker, utan att ta reda på det sen, då blir man lite fundersam.
Är det så här det ska vara?

Annars? Jo, det rullar på, även om huvudet snurrar som aldrig förr. Kroppen har lyckats prestera en liten förbättring av läkningen i foten i alla fall, i morgon blir det återbesök och kanske kan jag knuffa bort tanken på att ta fram vinkelslipen och kapa av den efter det.

Dock kräver jag konstant sysselsättning, annars grubblar och funderar jag en massa. I måndags fick jag gråta hinkvis då storasyster tog med mig på bio, Benjamin Buttons otroliga liv. Otroligt sevärd, fast sorglig!

Nu ska jag ut på en kvällspromenad med min bästa kompis iPoden, vi ska lyssna på kloka ord från Melissa Horn och Sonja Aldén.

"Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål."

Sonja Aldén - Du får inte.

Det är så sant, att jag inte kunnat säga det bättre själv.