Jag.Är.Nervös

Jättejättenervös.

Men det ordnar sig. Allt ordnar sig.

Om man håller sig på rätt sida om linjen.

But I like to take a walk on the wild side.

Jag lovar. Fast mina löften verkar inte vara värda ett skvatt längre.

...med min frånvaro. Jag vet.

Men jag är mitt uppe i att växla från utlandsmission till nytt jobb, flytt och massor av tankar. Sitter på tåget på väg till det som snart inte längre är mitt hem.

Ser fram emot en fullspäckad men underbar helg med stora doser av allt jag längtat efter.

Jag landar nog snart. Och då ska jag berätta för er.

Tills dess:

- jag mår bra

- jag har haft kosovomuck och landat i Sverige

- jag börjar jobba på mitt nya jobb på måndag

- jag längtar intensivt efter mitt hem och min säng

Kram!

Det är dags för nedräkning igen.
Människor i min närhet frågar; längtar du hem?
Och nej. Jag längtar inte hem, jag ser bara fram emot att åka hem.
Det är inte så att jag inte trivs, eller att jag inte kunnat stanna längre, jag vill hem för att jag har något att se fram emot.

Senaste dagarna har spenderats på mestadels roliga saker men också på övning och pappersarbete och krångliga byråkrater.
Jag har hunnit med en resa till Skopje, jag har legat i en solstol, jag har skrattat mycket, jag har försökt packa, jag har sagt hejdå till min chef som åkt hem på leave och just nu försöker jag lära min efterträdare allt jag kan. :)

Nedräkning var det ja. Vi säger... 6 idag då.

Jag saknar er, men snart är jag hemma.

Det blev en lång kväll, med mycket barjobb, men ohhh, så kul vi haft.

Krängt "Vodka and something" till höger och vänster, och lådvis med öl.

Det blev ett farewell som sent ska glömmas.

Tyvärr kan ju inte alla bjuda på sig själva, och till mångas stooora förvåning var jag som vanligt nykter, även jag var den som dansade mest. :)

Om mindre än två veckor är jag hemma.

Det är snart...

Just nu;

- flyttar jag för femte gången, denna gång från min barre till ett liiitet, liiitet gästrum som jag delar med J tills missionen är slut. Vi kan inte stå upp båda två samtidigt för det räcker inte golvytan till. Ungefär.
- har jag fått ett lönebud från nya jobbet som jag blev förvånad men glad för.
- har jag blivit erbjuden ytterligare ett jobb, men det tackade jag nej till på stående fot.
- skiner solen.
- är det jättevarmt.

- är jag glad och nöjd och tacksam över allt jag fått uppleva, allt jag fått lära mig och alla människor jag fått träffa den här missionen.

- räknar jag dagarna till hemfärd, snart är det mindre än tvåsiffrigt.

- har jag beställt en hel trave kläder som kommer med posten lagom tills jag kommer hem. Nödvändigt eftersom mitt nya jobb är i civila kläder... För första gången i mitt yrkesverksamma liv ska jag varken ha postuniform, M90, vit serveringsskjorta och förkläde, Fjällrävenbrallor och Abisko t-shirt eller  Clas Ohlsonskjorta och blåbyxor.

LÄSKIGT!

Sa jag att jag längtar? Jag LÄNGTAR, oh, så jag längtar..!

"Hemåt det bär för varje minut..!"

Idag:

- tjugo grader varmt

- strålande sol
- fint sällskap
- obegränsat med ammo
- pistol och AK5
- t-shirt & solbrillor

Det var helt klart en bra dag. Jag mår så himla mycket bättre... :)

"nej, jag såg mig inte för
var jag satte min fot
jag gjorde mina misstag
lät det mörka slå rot
jag vill vända blad nu
vill börja om
ett nytt kapitel
en annan sång

och du sprang i solen
på den varma sanden
gudarna log
och höll dig i handen
jag visste redan då
att det bara var en dröm
jag kan se det så tydligt
igen och igen

jag hoppas du mår bra
var du än är
en dag i en framtid
så kanske vi kan sluta fred

och rytmen av ett ensamt hjärta
slår sina ensamma slag
och utanför mitt fönster
gryr en ny dag

juryn börjar samlas
och harklar sig
lutar sig framåt
och stirrar på mig
han där är skyldig
till att inte våga tro
på en riktigt kärlek
av kött och blod

och är det inte krig
så är det fredsförhandling
denna vilsna själ
i sin ständiga förvandling

och rytmen av ett ensamt hjärta
slår sina ensamma slag
jag vänder mig om i rummet
men här finns bara jag"

Mauro Scocco/Ratata

Det har varit en bra dag, med strålande sol, femton grader, morgonpromenad i morse, soldäcket på lunchen, medaljparad och fin middag och en fullpackad bil hela dagen.

Lik förbaskat hjälper det inte.

Litet och taggigt inuti, och ledset och i stort behov av en kram.

"jag har rest över länder
över vidsträckta hav
och hur jag än försöker
så går tankarna tillbaks

och hjärtat det dröjer sig kvar
där det en gång blev lämnat
där söker det ett svar
och hjärtat som gör som det vill
som vill veta vad som hände
som vill älska en gång till

och här finns inget mer att hämta
jag borde ha gått hem för längesen
men jag återvänder alltid
för att känna nåt igen"

"jag saknar dig
till och med dina sämre sidor
din envishet
och alla dina tvivel

jag saknar dig
ja det låter ganska platt
men jag skulle göra vad som helst
för att ha dig här inatt

och vad ska man säga
till nån som inte hör
när det inte längre spelar roll
exakt vad man gör

du har börjat om
man får väl säga lycka till
jag har aldrig varit typen
som vet vad jag vill

...

ja så kom, kom, kom
kom och gör mig hel igen
kom och gör mig trasig
gör mirakel, gör vad du vill"

Ja, nu går klockan som en elvisp igen.

Dagarna må se tomma ut men på något vis så blir det läggdags innan jag hunnit fatta hur det har gått till.

Märkligt.

Det är mycket planerande angående hemfärd (hur ska jag få hem alla mina grejjer?), om nya jobbet (spännande, spännande!), om flytt (a. var ska jag bo? b. var är mitt kontrakt så jag kan säga upp lägenheten i betongen?) och allt annat som kan snurra i min skalle.

Och det vet ni ju, att det inte är så lite som får plats att kränga runt i den.

Idag var jag SUUUR. Jag åkte på en körning jag absolut inte ville ha och ptja, var väl lite grinig för det. (Avdelningen ska finnar åka ska finnar köra, kan man tycka) men insåg på plats att jag inte behövde närvara på genomgången eftersom jag redan hört den och förutseende som jag var hade jag med mig en bra bok, solen sken, det var bara att sätta sig tillrätta i solen med boken, på med solglasögonen, en kall cola inom räckhåll och näsan i vädret. Oh ja.
Synd det var om mig.
Inte.

Sen blev vi borta nästan hela dagen, men jag klagar inte. :)

En dag närmare hemfärd!

Ikväll har vi tittat på "Män som hatar kvinnor", det var väl ungefär femte gången jag såg den men vad gör man inte för lite sällskap, snack och ligga i soffan en stund.

I övrigt har jag fått ett mail från långtbortistan som jag blev jätteglad över, tack tack tack, och häromdagen lyckades jag få tag i en bra telefonlina och kunde prata med min mamma i nästan en hel timme. Så skönt. :)

Nu ska jag ta och kasta mig i säng, studsa upp i morgon och INTE alls ha ont i halsen, som jag har nu, så jag hinner träna innan jobbet.

I morse höll jag på att slänga ut min pulsklocka genom fönstret då den envist hävdade att jag hade 82 i puls trots att jag cyklade som en dåre.

Skräp. Att vara tjej och ha... ja, ni vet, och försöka ha pulsband på sig är inte SÅ lätt alla gånger. Mwaarghh!!

Gör ett nytt försök i morgon bitti. Vill den inte då heller åker den ut genom fönstret.

Så det så!