Matchen slutade 18-3 och gudbarnet gjorde fyra mål och ett assist.

/Stolt Moster.

Ligger fortfarande nedbäddad under mitt fluffiga duntäcke och tittar på "Ensam mamma söker" på Tv3 Play.

Det är underhållande.. :) Skulle jag komma hem till en kille som har det som Miguel skulle jag nog vända i dörren! :P

Skönt med sovmorgon, med en ledig helg, utan måsten och krav och tider att passa.

Bara vara!

Dagen har små planer trots allt. Innebandymatch kl 10, hälsa på systrarna och innebandyproffset. Sen blir det en snabb shoppingrunda till Clas Ohlson, för nu ska det monteras belysning i mitt vitrinskåp, som igår gick från halvfärdig bokhylla med vitrindörrar i ett paket bakom soffan till ett vitrinskåp. Mutade min "egen" hantverkare med middag och så monterade han dörrarna åt mig. Bra deal!
Och under middag och montering hann vi prata ikapp det som hänt i våra liv sen sist vi sågs, det var ju en hel del, och även prata om alla framtidsplaner som snurrar i skallen.
Terapisamtal och montering i ett. :)

Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild på skåpet, för jag har ingen kamera med mig och kabeln till mobilen är inte heller med.. :/ Men jag tar en bild och laddar upp den när jag kommer ner igen.

I morgon blir det förmodligen en shoppingsväng med mamma och på måndag måste jag ut och åka lite, försöka låna en bok som är jättesvår att få tag i som jag behöver till pluggandet. Satt två timmar på högskolan igår och skrev klart sista inlämningsuppgiften till första kursen, skönt. Nu är det nästa kurs som gäller.

Nu, kliva ur sängen, duscha och klä på sig typ galonkläder mot ösregnet och sen sticka på innebandy. :)

Efter det kanske telefonen ringer också, jag har ju telefondejt med världens bästa Lisa när hon har tentat klart för idag. Wheeho!

Helg, helg, underbara helg!

"det händer
utan nåt särskilt skäl
att jag tänker på dig
vad du gör
och vad du drömmer om
och om du tänker på mig nån gång

det händer
tidigt om morgonen
att jag vänder mig i sängen
som om du skulle vara där

det händer
att jag saknar dig så
men dagarna går ändå

du och jag var ett omöjligt fall
en fråga utan svar
så många hårda ord
som man aldrig kan ta tillbaks

ja det händer
att jag hittar nån gammal sak
som tillhört dig
och jag känner
hur nånting bara brister
inom mig

det händer
tidigt om morgonen
att jag vänder mig i sängen
som om du skulle vara där

det händer
att jag saknar dig så
men dagarna går ändå

du och jag var ett omöjligt fall
en fråga utan svar
så många hårda ord
som man aldrig kan ta tillbaks"

- Mauro Scocco

Idag är det fyra år sedan vi tog steget. Fyra år och dubbelt så länge sedan vi träffades.

Fyra år med, fyra år utan.

Det spelar ingen roll, för glömmer gör jag inte.
Du kommer alltid vara speciell, alltid ha ett litet rum i mitt hjärta som är bara ditt.

Livet är annorlunda, vi också. Vi var unga när vi möttes och nu är vi äldre, klokare, har formats till de personer vi ännu inte var då. Vi var olika från början, växte inte ihop med åren utan isär. Hade varsitt liv och varsin tid och det enda som förenade var djup vänskap, glada skratt och ett gemensamt tak.

Många var grälen, många var tårarna när vi bestämt oss, rädslan för att förlora vänskapen var stark.
Men så blev det inte.
Vi är fortfarande vänner, vi hörs av och till och jag vet att om jag någon gång behöver hjälp så skulle jag aldrig tveka att ringa. Och givetvis det omvända.

Så grattis på fyraårsdagen, käraste exsambon, tack för fyra fina år tillsammans och åtta års vänskap!

Vet ni var jag är?

Jag ska ge er en ledtråd:

Hihi!

Aaah... Jobb, jobb, jobb, jobb, träning, plugg, prov, träning, jobb, plugg, tvätta, städa, jobb, äta, jobb, jobb.

Ungefär så spännande är livet!

Vi hörs igen i morgon, då ska jag berätta lite mer.

Nu måste jag hämta bilen som är på tvätt... ;)

Kram så länge!

Så är det i den här världen, saker man planerar med människor får plötsligt ställas in, planeras om, det blir "bakåt" och "omfall" och sånt är livet.

Filmkvällen blev inställd på grund av att sällskapet fick nya uppgifter, jobb och då får vi ta film/snacka skit en annan kväll. Vi är ju inte arbetstidsreglerade heller, så det går inte att säkert planera att vara ledig.

Jag jobbar t.ex sju dagar i veckan. Alltid. Inte hela dagar jämt, men igår blev det tjänst från 8-23, rolig tjänst, jo, men tjänst. "I never work on Mondays, I never work on Tuesdays, well, I don't even work on Wednesdays..."
Jo. Det gör jag. Också!

Så därför sitter jag hemma i Corimecen och hänger, spelar GreenDay på Spotify och funderar över livet.

Drar upp planer för jul och nyår, för att kunna närvara vid bröllop i februari, ja, grovplanerar.

Det är många saker man vill men inte allt går att ordna. Dessvärre...

Utanför dunkar musiken. Det är halloweenparty ute på gatan, passerade ett helt gäng med Drakulas, vitsminkade med fejktänder, ett par spöken och en mumie eller två på vägen hem. Galet. :)

Just ja! Mer bilder vill ni ha va?

Så ser mitt hem ut just nu. Jag får mycket kritik för att jag kallar Corimecen mitt hem, de flesta här retar sig på det. Jag säger ju att jag ska åka till Sverige på leave men att jag sen kommer hem när jag åker ner igen.

Vet att jag hade samma diskussion förra gången också, men alltså, för mig är det enkelt, jag är här i X antal månader. Mitt liv utspelar sig här, inte i en tom tvåa i betongen, utan här. Alltså är det här hemma för mig. Just nu.
Det låter konstigt och folk säger "jamen, du har ju hemlängtan, hur kan du ha det om det här är ditt hem?".

Jag längtar inte HEM. Jag längtar efter min familj, efter mamma och pappa och systrar och syskonbarn och Hugo och ja, jo, jag längtar till och med lite efter världens knasigaste katt, även om han bara rivs och käkar torrfoder mitt i natten så man inte kan sova. Jo. Sen längtar jag efter en rad märkliga saker som sågspån (som underlag på löpspår alltså), TV, frisk luft och helt vanlig närhet av andra människor på ett sätt som inte behöver betyda att man är Ni med folk och alltid måste hålla minst en armlängds avstånd.

Kom på mig själv igår kväll, att jag klappade och kramade på mina kompisar på svenska campen när vi var där, bara för att känna att de klappar tillbaka och att man får vara nära en stund. Det låter helt sjukt, men det gör så otroligt mycket.
Jag längtar efter mina vänner där hemma och jag längtar efter de som var här när jag var här förra gången.
Jag tittar efter er varje dag!
Men nej, bilarna körs av andra, det sitter andra vid skrivborden, är andra bakom diskarna, andra som vinkar fram i gaten. Jag gillar dom också, men dom är ju inte ni...

Jag har affischer och foton som ska upp på väggen också, men vi ska snart byta till en annan byggnad när de ska måla här, så jag väntar att sätta upp dem tills dess.

Nu ska jag snart kravla ner under täcket, är trött efter en dag av expeditioner!
När jag kom fick jag för övrigt ut världens äckligaste uppsättningar av sängkläder, även om de är rena, de luktar rent och så, så ser de skitiga ut. De är blankslitna och ser allmänt ofräscha ut helt enkelt. Dessa ska jag sen sova i är det tänkt, tills missionen är slut. Mysigt. Inte!
Så nu har jag varit ner på svenska campen och hämtat ut sängkläder där. Älskade blårutiga påslakanet med vit vikkant och rena fina örngott. :) Oooh...

Har ni märkt att små, små saker ger stora effekter här?! Mmm, så är det! :)

Fina sängkläder, en kram och BREV, det är melodin.

Tack fru From för all hjälp och tack, tack, tack för brevet!

Vill ni andra också göra mig lycklig så kan ni be om adressen.. ;)

PussåGodnatt!

__________________________________________________

Satt och rensade min dator på skräp och snavade över följande text;

" Jag bär med mig våra minnen, jag bär på skratt och gråt, på hopp och tvivel, på glädje och bottenlös förtvivlan, på förhoppningarna och nederlagen, på drömmarna och verkligheten, jag bär med mig dig, och du har alltid en plats i mitt hjärta, men nu måste jag släppa taget för att inte gå under. "

- det där har jag skrivit och menat en gång. Ibland är jag så otroligt mycket klokare än mitt hjärta förstår.

Titta, jag har fortfarande Internet. :D

Tack för att ni hjälpte mig att hålla tummarna. I morse när jag vaknade var det klart väder och under min träningsrunda runt campen så segade sig solen över bergskanten också. Dock lite kallt men det gör inget för det jag skulle göra idag får man göra även om det är kallt. Bara det inte är dimma.

Så klockan 8.30 klev jag in i den här;

Ja, den där figuren i "baksätet" är jag. ;) 

Och sen bar det iväg!
            

Den här sista bilden är min favorit, för allt på bilden är precis det här landet i ett nötskal.

Kolkraftverken spyr ut rök, vägarna är under ombyggnad och  resten är lera, lera, lera...

Men jag har fler bilder, från i veckan när vi var i Decane;

Tyske PAO:n som var med. Han var överlycklig hela dagen, han har varit här i flera månader men inte förrän nu fick han lämna stan! Själv har jag varit halva landet runt på bara två veckor!

Igår kväll var vi på quiz på svenska campen, vi vann inte, dessvärre (eller det är ganska bra för då behöver man inte göra frågorna till nästa vecka!). Idag rullar jag ner igen, på filmmys, det ska bli trevligt.

Men först ska jag shoppa, tvätta, träna och sova lite middag. :)

I morgon är det söndag och söndag här betyder ju som ni börjar lära er vid det här laget sovmorgon, träning, brunch och sen en roadtrip. Vi får hoppas på bra väder, för det vet ni ju också nu; bra väder = fotoväder! ;)

KRAM!

Tjoho, jag har Internet! :) Ett Internet som inte kopplar ner varannan minut.

Härligt. :)

Så, nu kan jag berätta att jag tagit 110 nya bilder idag. Eller jag tog 108 och chefen tog två. En av hans bilder bjuder jag på nedan. Mina egna ska jag redigera och grejja med först... Sen får ni se dem också.

Senaste dagarna har varit upp, ner, upp, ner, humöret, jobbet, livet, ptja. Allt?
En mindre mental svacka har jag kravlat mig upp från nu och det börjar kännas bättre.

Jag har fått pepp och stöd per sms från finaste fina hemma i Sverige, ni vet att jag uppskattar er grymt!

Har varit ute på rull både igår och idag, igår körde jag downtown i mörker vilket var en upplevelse.

Jag tog mig dock fram överallt där jag ville, vilket var en bedrift eftersom min bil är lite för hög, lite för bred och lite för iögonfallande för att man ska kunna slinka fram lite så där... obemärkt.
Jag kom fram, tryckte upp bilen på trottoaren och klev ur och väntade. Blängde lite så där artigt avvisande på alla som försökte trycka upp sina bilar på MIN trottoarkant och när chefen kom ut från sitt möte konstaterade han "oh, va bra, du hittade en parkering!" och jag svarade utan att tänka "Eh, ja. Jag har ju stor bil. Och pistol."

Bra där... Inte!

Idag har vi varit hit;

Till Decani monastery, ganska långt västerut.

Men mer bilder därifrån kommer någon annan kväll när jag har tid. :)

Nu måste jag nämligen utnyttja den förmodligen tillfälliga nätkontakten till att betala räkningar.

Åååh va skoj!

Kram på er så länge!