Fick en bild av en dansk överstelöjtnant. :)

:)

Har precis investerat några euro i mig själv, då jag firade det faktum att jag slutade tidigt idag med att gå och få thaimassage.
Gaaaalet skönt! Känns som om jag äntligen kan få ner axlarna i normalhöjd igen. :)

I övrigt har det varit en förvirrad dag. Men det är det ju nästan varje dag... ;)

Ja, något är väldigt galet.
På mig eller pulsklockan.
För idag sprang jag intervaller med 103% av min maxpuls som peak. :)

Trooor det är något galet med inställningarna där, ja. :)

Sitter i sängen, käkar apelsin och känner mig nöjd med livet. Skön känsla.

Så var det tisdag igen. Vanlig arbetsvecka denna vecka, utan söndag på en fredag och lördag på en torsdag och andra konstiga regler.
Lite skönt och lite jobbigt.. ;)
Har en fullspäckad vecka i vanlig ordning, började med en långkörning idag, på snöiga, kalla, isiga vägar, det gällde att hålla tungan rätt i munnen.
Så när jag sen satt utanför mötet och passade bilen råkade jag.. Ehum. Somna. :)
Till allas stora nöje, då de kom ut och jag låg bakåtlutad i framsätet med boken på magen och sov...

Bäst var ändå när de kom tillbaka från sin rundtur, vi åkte iväg och skulle käka och när jag klev ur bilen och träffade teamet för första gången utbrast de "LOOK, he's got miss March as his driver!" :)

Jag är ju "fröken mars" på den där rackarns kalendern de tapetserar med runt om i landet...

Ja, justja, det kanske jag glömt att berätta? Att den lilla postern de skulle skicka som bilaga i en ungdomstidning i Kosovo numera även finns i kolosalformat på reklampelarna?! Jag fick mitt livs chock i Mitrovica häromdagen, när jag svängde runt ett hörn och fick se mig själv leendes från en stor tavla. Whaaaaat?! De hade liksom glömt att nämna den där idén med billboards för mig..
Jag är dock mörkhårig, de lyckades inte göra mig blond i Photoshop, tack och lov!Inget ont om blondiner, men jag passar verkligen inte i ljust hår..

Nu ska jag dra på mig pulsklockan och mina löpardojjor och dra till gymmet och springa intervaller. Är sååå skönt att komma in i rutinerna igen efter den elaka förkylningen och alla helger..

Är det en vanlig dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Linas intervallträningsdag, hurra hurra HURRA! 

Jag har fått en ny kompis.

En Suunto T4c Black Volcano, för att vara exakt.
Vi har redan dejtat två gånger och trivs bra ihop...

Jag gjorde något dumt när jag var hemma. Jag öppnade en dörr jag inte haft öppen på väldigt länge, det ramlade ut en massa… rosa.
Fluff och vadd och saker jag glömt. Minnen. De rasade ut som om de stått och väntat och tryckt mot dörren sen jag stängde sist. Jag hann vända och vrida på dem, minnas, le, skratta, fundera. Sakna.

Men det finns bara en sak att göra, så när jag åkte packade jag in allt det rosa där det ska vara, låste dörren ordentligt med dubbla slag och hängde tillbaka nyckeln, tills nästa gång jag blir ...

...liten

och

svag

och

saknar

dig

igen…

Hur sammanfattar man 2009? Året då inget var som det skulle riktigt, då man fick lära sig att uppskatta det man har, nu, bums, hela tiden, alltid, för man aldrig vet när det tas ifrån en, året då familjen och vännerna blev viktigare än någonsin. Utan er hade jag aldrig orkat vara stark när så krävdes och heller aldrig förstått att man får vara svag ibland också.

Men om man ser bortom det uppenbart mest katastrofala med 2009 finns det ändå gott om guldkorn. Det finns fantastiska människor, det finns glada miner, skratt, positiva överraskningar och ett hur det än är så kommer jag alltid att bära med mig 2009.

Året då ingenting och allting hände.

Årets förändring;
Att ta tjänstledigt och fly, hals över huvud, 140 mil, bara för att korthuset som var mitt liv plötsligt rasade över mig i början av februari. Men att även ha mod nog att komma hem, räta upp livet och komma tillbaka, kasta iväg en ansökan, bli antagen, ta ledigt igen och vilja åka, utan att fly, det känns stort.

Årets insikt;

Jag har alltid vetat att mitt hem är min borg och visst har jag värdesatt min familj och mina vänner, men efter det här året är vi tajtare än någonsin. Jag vet var jag har er, jag vet att ni ställer upp till 120% och jag är alltid beredd att göra samma sak för er.

Årets roligaste;
Sommaren! Sommar i TPT med D&L och med bollsparkande grannen som ständig sidekick, det var en höjdare. Så mycket tok, så mycket skratt men också ett samarbete som gick som på räls, fungerade utan ord. Skönt då allting annat hängde löst och var ostrukturerat. Jag sa någon gång att sommaren skulle bli grym, och det blev den!

Årets onödigaste;

Att lägga energi, kraft och kärlek på människor som inte förtjänar det. 

Årets bekantskap;
Är framförallt två personer; E - tjejen som jag träffade i Holland och klickade så vansinnigt bra med, som bar mig med ord och berättelser när skavsåren gjorde att varje steg var som att sticka en kniv i foten.
Och så klart, min chef här nere, som lär mig saker om firman, om jobbet, om livet, om u-båtar, om landet, ja, mer saker på tre månader än jag lärt mig på år och dar.

Årets investering; 
En ny TV. Platt-TV, välkommen till 2000-talet Lina!

Årets överraskning;

"Vill du följa med mig utomlands, jag bjuder?" - syster bjöd på sju slappa dagar på Cypern. All inclusive, sol, sand, pool, bad... Uppladdning för vad jag trodde skulle bli en lång och tung höst + vinter. Ack vad fel jag hade.

Årets ”ja jävlar!”;
När jag äntligen klev in under ordet "Finish" i Nijmegen efter 17,2 mil på fyra dagar.

Det var en känsla som inte går att beskriva, den måste upplevas!

Årets resor;
Till Abisko med tåg, till Umeå i bil, till Väddö i buss, till Cypern, till Livgardet, till Kosovo, till Eskilstuna, till Västerås, till Strängnäs, till Sigtuna, till Dalarna, till Stockholm, till Uppsala, hem och hemhem.. Kappsäcken är ständigt packad.

Årets partaj;

Sommarpartajet hos syster L, med en krogsväng, dans tills man var såphal av svett, promenad genom natten och sen efterföljande dags sms-konversation med storasyster, från en soffa till en annan, var en av höjdpunkterna på året.

Årets pryl;

Min externa DVD-spelare jag köpte till datorn, den har räddat mången tråkig kväll i Kosovo. (Den interna är trasig.)

Årets nästan;
Jobbet i Stockholm - som det var tur att jag inte fick, för då hade jag aldrig kommit dit jag är nu, men just då var jag ledsen.

Årets ”ja tack”;

"Hej, jag ringer från Försvarsmakten, kan du tänka dig att åka till Kosovo igen?...Va fint, om två veckor, blir det bra?"

 
Årets misstag;

...är fler än någonsin. Men det som inte dödar, härdar. Sägs det.

Årets bästa klädköp;
Är ett par skor, i år igen. Meindl Performancekängorna som tog mig fram i Abisko, som följde med mig på marschträning i maj och juni och som följde med till Holland och senare till Kosovo.

Årets ”trodde jag aldrig”;  

Hade någon sagt till mig förra nyårsafton att jag skulle fira nyår här, hade jag förmodligen skrattat. Att åka ner igen kändes så otroligt långt borta..

Årets gräl;

Med grannarna. I år. Igen. Knarkande grannar, fulla grannar, musikspelande grannar...

Årets låt;

Infinity - Guru Josh

Lilla svarta är på.

Bling-blingen hänger i öronen.
Högklackat.
Strumpbyxor.

Utsläppt hår.

Hjälm & skyddsväst på - när jag lämnar campen i natt.

Nu ska vi fira nyår balkanstyle!

Sammanfattning av kvällen och året kommer i morgon.

G O T T  N Y T T  Å R ! ! ! !