Ja, vad säger man. En galen lördag är äntligen slut.
Alla lördagar är så här, jag vet det, men ändå så känns just den här lördagen jobbigare. Hade storslagna planer för eftermiddagen och kvällen eftersom det var medaljutdelning med tillhörande finmiddag på svenska campen idag, men det blev inte riktigt som det var tänkt.

Det blev 4 timmars tråcklande med 40 sidor Powerpoint i stället.
Helt i onödan, visade det sig, så att jag fick börja om från början.

Och jag försöker verkligen, men det är jättesvårt att inte vara lite ledsen över det.
Det låter så dumt när man säger det, men så är det. Det hade varit så kul att få vara med, att få sitta i matsalen med alla och känna att man hör till, att snacka lite skit, skratta och hänga en stund i mässen och sova ut i sommarstugan i natt. Inte sitta ensam i mörkret här och känna sig just det. Ensam alltså.

Dessutom början veckans stress, resande och sömnbrist komma ikapp mig, vilket också har med saken att göra. Så nu kryper jag ner i sängen och laddar för i morgon.

Då jag ska skriva klart tre inlämningsuppgifter till skolan, köra spinning, jobba och förhoppningsvis hinna styrketräna det jag missat när jag var ute och reste.

Och sen är det måndag igen.