...but life is no storybook, säger du.

Sant. Men jag lånar någon annans ord och återkommer när det slutar göra ont, om någonsin.

"du springer aldrig i fatt

när jag väl är där

jag vill inte tänka framåt

men är livrädd för att fastna här

nu kan det vara för sent

att säga som det är

vi testar nya vägar

som aldrig tycks ta slut

vi har försökt att fånga den andra

men aldrig nått ut

jag vill ha en sista chans

så jag säger det rakt ut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vet att det är svårt över telefon

men när jag har dig nära

vill du därifrån

jag vet att du har tänkt

men berätta hur du mår

jag försöker träffa andra

men det är inte så lätt

jag har försökt tänka bort dig

på alla sätt

det är dags att lägga på

men att stanna känns så rätt."

Melissa Horn - Som jag hade dig förut

En sång som framkallar minnen från en solig eftermiddag på terassen på campen i Kosovo. Brevet i handen, tårarna som rann av både glädje och sorg.

Skivan som medföljde och sedan gick varm i cd-spelaren resten av tiden. Texthäftet och brevet låg i min byxficka under hela missionen, skamfilat och sönderläst.
Samtalen på en lina med fördröjning, sms:en, den långa natten vi pratade i mörkret på min leave, den spontana resan i Skolådan, terapisamtalen och saknaden.

Texthäftet är tillbaka i omslaget till cd-skivan som står i hyllan.
Brevet har jag bränt.
Telefonnumret är raderat.

Nu är det bara jag som ska förstå och förlåta och försvinna ur ditt liv för gott.

Det är svårt när ekot hela tiden upprepar det som stod i brevet.

"På något vis så älskar jag dig"

Men jag säger som dig; you write such pretty words, but life is no storybook.

Jag gav upp för länge sen.

Så har jag lämnat fredagen den 5 december bakom mig.
Livet på Glaciären är åter i lugnet.
Jag somnade kl 21.30 igår och vaknade kl. 8 i morse. Tro mig, den sömnen var välbehövlig.

Idag spöregnar det ute, lasset med snö som kom igår är redan borta.
Som tur är behöver jag inte ens lämna lägenheten för att träna idag, nä, för jag har monterat ihop min nya bästis Sirius!


Kartongen innehöll många delar...

...och bruksanvisningen var lite... Komplicerad!


Men till slut så satt allt på plats!


En "skyliner" till framdäcket så jag slipper sitta i nedförsbacke och trampa.


Världens finaste Nishiki Hybrid Pro SL i Siriustrainer från Tacx.


Min nya, galet snygga hjälm!



Rosa. Med flames! Toksnygg och tokbillig - perfekt kombination.

Nu ska jag cykla lite och titta på skidskytte på TV. :) :) :)

Klockan 16 väntar stan och julbord. Mmmums!