...och sen finns det andra sätt också...

På bilden; en extremt glad men trött sergeant med fem jordgetingstick (varav ett under ögat..), träningsvärk överallt och jätte, jätteblöta fötter.
Men det var det värt. Många gånger om. Jag fick ju faktiskt jobba med kroppen som omväxling (inklusive springa i skogen med full utrustning) och jag fick dessutom beröm. Ett beröm som gjorde mig så glad att jag knappt kom mig för att tacka. Vad säger man? Tack snälla du för att du ser vad jag gör och dessutom berättar det trots att vi aldrig träffats förr. Ja, just så. Tack sergeanten, you just made my day.

Nu går min leave mot sitt slut, på måndag morgon är jag på väg igen.

Ner till värmen, solen, vardagslunken, en massa skratt och bus och tok och alla roliga människor. Går in i slutfasen, snart står vi där och sjunger "Hemåt det bär..." Åh, vad jag kommer att gråta!

Dags att förbereda för morgondagen, då jag ska sticka akut till mor och far och försöka fixa deras internet, samt tvätta, packa och gå på "Mamma mia" med storasyster. Sista dagen i frihet. :)

Nästa gång vi hörs är det från landet långt borta.

Kram!