Så har värsta kaoset lagt sig. KS17's paket är officiellt färdiginlämnade, färdigdokumenterade, färdigpackade och färdiglevererade till förrådet för avtransport.

Nåja, nästan åtminstone.

I söndags körde jag och Maria "spinning madness", vilket var ett special komponerat spinningpass, tillverkat av de två olika vi haft tidigare, dock 1½ timme långt! Whoha! Vi bar upp en cykel till på podiet och satt sida vid sida och coachade, det var riktigt roligt. Och jobbigt...
Dessutom hade vi full sal och några nya som kommer att ta över våra cd-skivor för att föra spinningtraditionen vidare.
Naturligtvis hade vi både en lettisk, en irländsk och en slovakisk deltagare så vi fick köra hela passet på engelska... :)

Idag har det varit helt annorlunda mot igår, lugnet har kommit tillbaka till kontoret, hysterin är över. Tejprullarna är tillbaka i ordning under disken, alla papper ligger i snygga rader i stället för kors och tvärs, det är påfyllt där det blev tomt igår och jag, som var superfokuserad, stressad, hjälpte fem personer samtidigt och var hypermycket JAG hela dagen är nu lugn och samlad igen. Alla ojjar sig över hur stressigt det måste vara för mig att stå där bakom disken inser inte att det är sånt här jag gillar. Det är fullt ös som är mitt favorittempo, bara det inte är alltid, bara jag får vila någon gång mellan varven. Idag vilar jag alltså.
Solen skiner och jag har fyra timmar lunch, förmodligen blir det en stund i en solstol. Känns som om jag behöver det.

Igår hade jag och min sambo myskväll. Vi tände ljus och låg i varsin säng och garvade, lyssnade på musik, jag tittade på lite TV och bara softade efter en hård dag. När sen sambon drog iväg på fystest ramlade det in nytt sällskap, som tur var, annars hade jag somnat redan kl 20.
Mycket snack om möbler, inredning och livet där hemma blev det, det är faktiskt bara en vecka kvar tills de första lättar från Kosovo.
Dock är det inte utan sorg i hjärtat jag förstår att det kanske var sista gången vi satt så, du och jag, uppkrupna i min underslaf och snackade skit som bara vi två kan. Snart ska vi säga hejdå, på allvar och det gör redan lite ont.

"A friend understands even when your thoughts aren't fitting into words."
Du vet att jag kommer att sakna dig otroligt mycket va?