Hej!

En vecka - tills jag måste lämna mitt rosa rum till förmån för en skrubb, jag menar, en barrack i människobyn. Hua. 240 soldater på en yta stor som en skolmatsal, det kommer att bli väldigt trevligt. Många nya baciller att bekanta sig med för oss som är vana att bo ensamma.
Tur jag delar skru... barrack! med Stina i alla fall.

Två veckor - till den stora ruschen på jobbet. Stora sista inlämningen. Jag har redan börjat ladda mentalt. Jag kommer att behöva det. Energi till huvudet i massor.

Tre veckor - då har vi stängt. För gott. Plockat ner skylten, avvecklat oss själva och inlett förändringsarbetet för att Försvaret ska kunna inveckla sig i en ny komplicerat korkad verksamhet. Gröna firman i ett nötskal.
Här gör vi ingenting enkelt om man kan göra det krångligt.

Fyra veckor - då ligger jag i min egen säng, i min egen lägenhet, i min egen fantastiska hemstad.

FYRA VECKOR. Kan ni förstå det? Nej, inte jag heller.

För övrigt så kommer postsäcken som kommer på måndag förmodligen innehålla något som får mig att gråta igen.
På gott eller ont, det får tiden utvisa.

Vi hörs!