Alltså, jag skulle vilja lämna tillbaka den här förkylningen. Till nån. För jag är trött på den nu! Jag har host-snörvel-snor-ontihalsen-kraxat i två veckor snart.
Halsen känns som ett sandpapper varje morgon. Visserligen lättar det lite framåt dagen när man hostat igång, men uuh. Jag är färdig med den här sjukan nu!
Och till råga på allt skräp har jag dragit på mig nåt som verkar väldigt likt benhinneinflammation i höger ben, vilket gör oohohohont.

Naturligtvis hindrade inget av det där att jag i morse klev upp kl 5.30, drog på mig träningskläderna och gick ut på två varv runt campen med stavarna.
Det jag INTE räknat med var att jag skulle få pressa upp ytterdörren eftersom det kommit en decimeter nysnö i natt. Tung, blöt nysnö. Igår hade vi vårväder och barmark. Cirkus Kosovo. Man orkar inte ens bli förvånad längre.

Har ägnat dagen åt att skriva checklistor och instruera de som ska ta över mitt jobb när jag slutar (nästa vecka!). Känns märkligt.
Ikväll lämnar chefen över stafettpinnen och sen ska vi liksom bara glida med. Monitorera. Ge goda råd. Fötterna på skrivbordet och tankarna på annat håll.
Eller nåt. :)

Ser fram emot intervjun på onsdag med skräckblandad förtjusning.
Håll tummarna från kl 9!

Bjuder på några bilder:

På vift med stora bilen.

Österikiskt svar på vakthund..!

"Om vi gör så här, är vi söta då?!"

Svenska campen i vinterskrud.

Ops! Lär ju bli några tior det där. :) Västerås Centralstation.

Och det är för övrigt klargjort att jag inte lärt mig nånting:
har anmält mig till Nijmegen.

Igen. :) Sexton mil på fyra dagar. Vilket suveränt sätt att spendera sina stackars fattiga semesterdagar!

 

storasyster

15 februari 2010 20:08

lämnar över staffet pinnen men kommer inte hem..hm...tur att d blir en snabbsväng här i helgen iallafall så vi får ses i dalarna-jippi!!!Ha en bra kväll,kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fortsätter att leva livet på : http://www.linaleverlivet.nu, välkommen! ...

Nu har jag bestämt mig.   Från och med nu är denna blogg nedlagd och ligger bara kvar som minne.   Tack för 3,5 fina år, tack för alla kommentarer, tack för uppmuntran när livet varit jobbigt, tack för att ni gjorde mig upprörd nog att kliva ...

Ju mer jag tänker på det, ju mer övertygad blir jag att bloggen gjort sitt. Den går på grym tomgång.   - jag kan inte berätta något om mitt nya jobb (eller åtminstone väldigt lite)- hur kul är det för er att läsa om mina fyrtioelva svängar på c...

43 kvadratmeter bostad är fixad i stora staden från mitten av juni.   Åh! ...

Just nu är det väldigt många bollar i luften, hela tiden, på jobbet. Roligt! Drar strax iväg på planeringskonferens, ska bli spännande. Kanske jag får ännu mer att göra? :)I övrigt har jag huvudet fullt av snurr i vanlig ordning, vill gärna komma...