I morse bestämde jag och chefen att det är färdigrosslat och färdighostat. Slängde oss i bilen och körde till svenska campen och sjukan där. Sjukmönstrade och kom, efter i det närmaste löpande band behandling eftersom vi har samma symptom, ut med varsin flaska hostmedicin, varsin flaska nässpray och en ask Alvedon. Nu järnspikar.
Tog varsin "hutt" direkt, och det må vara enbart psykiskt, men jag hostar betydligt mindre nu i alla fall.
Alltid något! Kanske jag slipper vakna i natt av kvävningskänslor när halsen slemmat ihop och jag inte kan andas. ;)

Efter det har vi varit på vägarna och farit, pratat en massa tok i vanlig ordning, vi skulle lätt kunna ställa upp i SM i värdelöst vetande, för sånt är vi riktigt bra på.
Hann med en sväng i civila kläder i Makedonien också, och det där värdelöst vetande är ju något vi har gemensamt som sagt, vilket slutade med att vi såg ett bygge, blev intresserade, gick dit, glodde på en skylt på makedonska, försökte traggla oss fram till var det var de byggde och lyckades tillslut. Tror vi i alla fall...
Fortsatte med en liten shoppingrunda där jag bara köpte saker jag behövde (schampoo och balsam!), vilket är ovanligt för att vara jag.. ;)

I morgon är det dags för samtalet jag är nervös för, telefonintervjun. Naturligtvis har nätet för inkommande och utgående utlandssamtal brakat ihop på min camp, med min vanliga tur, så har fixat en paniklösning med personalchefen på svenska campen. Phuhuu. Åker dit och lånar hans kontor och deras lina helt enkelt. Tur!

Nu ska jag gå ut och promenera lite, försiktigt, ska inte träna så mycket med den här hostan, visade det sig. Höpp. Hade jag ju kunnat gissa, om jag tänkt, vilket jag inte är så känd för. :)
Benet är efter en intensivbehandling med liniment, bandage och värme, = inlindad i en filt hela natten, ganska mycket bättre. :)
Måste gå en vända och försöka rensa skallen, för just nu snurrar det eventuella arbetsintervjufrågor och tillhörande bra respektive dåliga svar i huvudet..

Snurr-snurr-snurr....