Den helgen gick galet fort! Kan inte säga att jag fick speciellt mycket vettigt gjort heller, mer än att jag fixade en del skoluppgifter som blivit hängande i luften och det känns bra att vara tillbaka på banan.

I lördags var jag på hejdåkalas för de ungrare som är på väg hem, de bjöd på gulasch som de lagat på sitt stora fältkök och det var väldigt mycket folk. Roligt att träffa människor utanför kontoret. Lite mindre spänt så.
Efter det hann jag prata i telefon en stund innan det var dags för nästa party, det var danskarna som höll i trådarna och det var välbesökt kan jag lova. Massor av folk! Jag skulle bara titta in och säga hej, men nejdå, jag blev kvar i tre timmar.. :) De hade liveband och det var dans, så jag kom hem ganska trött där vid tolvsnåret.
Det roligaste var när jag stod och lyssnade på musiken och mina "slemmiga italienare" (ja, förlåt, men de ÄR slemmiga. Och italienare! Och 20-25 år äldre än mig. Och de brukar försöka bjuda över mig på en drink jämt när jag träffar dem.) anföll, ja, åtminstone känns det som det när de kommer fem pers på en gång och ska flörta. Huuu... Ja, i alla fall. De anföll och jag försökte vara artig med avvisande, men det hade ganska klen effekt. Då tar någon mig i handen och drar in mig i röran på dansgolvet och när jag tittar efter så är det en för mig helt okänd amerikansk militärpolis, som ber om ursäkt och säger "det såg verkligen ut som om du behövde bli räddad!". Och det var ju helt sant.. :)

Så jag hamnade i ett gäng med honom och några andra och sen dansade vi. Och dansade. Och dansade. :) Det var jättekul att få komma ut och dansa.
Militärpolisen eskorterade mig sedan hela vägen till dörren så att inte italienarna skulle få för sig något. ;)

Väl hemma fick jag smyga in för att inte väcka C, som redan sov.

Igår var jag ledig så när som på en transport och ett annat hejdåkalas, så då fick jag en del skolarbete gjort. Skönt.

Det var val igår och alla var på tå utifall det skulle hända något, men icke. Dagens största snackis var i stället brandkåren på campen som lyckades köra ner och fastna med en av sina bilar i en avrinningskanal utanför matsalen. Det tog halva dagen innan de fått hit en kranbil och kunde få upp den. :)

Naturligtvis med stor publik.

Idag har jag inte gjort så många knop, är helt vansinnigt trött eftersom det igår kväll och i natt var fyrverkerier och happy shooting som dånade över stan och det gav inte mycket sömn precis.

Ska förbereda mig för kvällen då jag ska hålla spinningpass för första gången - den här missionen alltså.

Bygger ihop ett nytt pass, tänkte först köra ett av de gamla, men nä, jag bygger ihop ett nytt. De jag ska leda var inte här när jag körde sist, så de har inte hört de gamla passen, men jag är ju rätt less på dem.. ;)

Nä, nu ska jag jobba lite och sen käka lunch och bränna ut skivan till spinningen och sticka iväg.

Ser fram emot det här! :)

Vi hörs!

 

Lisa

16 november 2009 21:41

Hehe, rädda den som räddas kan:) Äckliga italienare!:)

http://kramasmera.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fortsätter att leva livet på : http://www.linaleverlivet.nu, välkommen! ...

Nu har jag bestämt mig.   Från och med nu är denna blogg nedlagd och ligger bara kvar som minne.   Tack för 3,5 fina år, tack för alla kommentarer, tack för uppmuntran när livet varit jobbigt, tack för att ni gjorde mig upprörd nog att kliva ...

Ju mer jag tänker på det, ju mer övertygad blir jag att bloggen gjort sitt. Den går på grym tomgång.   - jag kan inte berätta något om mitt nya jobb (eller åtminstone väldigt lite)- hur kul är det för er att läsa om mina fyrtioelva svängar på c...

43 kvadratmeter bostad är fixad i stora staden från mitten av juni.   Åh! ...

Just nu är det väldigt många bollar i luften, hela tiden, på jobbet. Roligt! Drar strax iväg på planeringskonferens, ska bli spännande. Kanske jag får ännu mer att göra? :)I övrigt har jag huvudet fullt av snurr i vanlig ordning, vill gärna komma...