"det händer
utan nåt särskilt skäl
att jag tänker på dig
vad du gör
och vad du drömmer om
och om du tänker på mig nån gång

det händer
tidigt om morgonen
att jag vänder mig i sängen
som om du skulle vara där

det händer
att jag saknar dig så
men dagarna går ändå

du och jag var ett omöjligt fall
en fråga utan svar
så många hårda ord
som man aldrig kan ta tillbaks

ja det händer
att jag hittar nån gammal sak
som tillhört dig
och jag känner
hur nånting bara brister
inom mig

det händer
tidigt om morgonen
att jag vänder mig i sängen
som om du skulle vara där

det händer
att jag saknar dig så
men dagarna går ändå

du och jag var ett omöjligt fall
en fråga utan svar
så många hårda ord
som man aldrig kan ta tillbaks"

- Mauro Scocco

Idag är det fyra år sedan vi tog steget. Fyra år och dubbelt så länge sedan vi träffades.

Fyra år med, fyra år utan.

Det spelar ingen roll, för glömmer gör jag inte.
Du kommer alltid vara speciell, alltid ha ett litet rum i mitt hjärta som är bara ditt.

Livet är annorlunda, vi också. Vi var unga när vi möttes och nu är vi äldre, klokare, har formats till de personer vi ännu inte var då. Vi var olika från början, växte inte ihop med åren utan isär. Hade varsitt liv och varsin tid och det enda som förenade var djup vänskap, glada skratt och ett gemensamt tak.

Många var grälen, många var tårarna när vi bestämt oss, rädslan för att förlora vänskapen var stark.
Men så blev det inte.
Vi är fortfarande vänner, vi hörs av och till och jag vet att om jag någon gång behöver hjälp så skulle jag aldrig tveka att ringa. Och givetvis det omvända.

Så grattis på fyraårsdagen, käraste exsambon, tack för fyra fina år tillsammans och åtta års vänskap!