...nu då? Har jag hållit er på halster tillräckligt länge?

Okej då!
Så jag stod där i skogen och lyssnade av mitt mobilsvar och det var en kvinna som pratat in ett meddelande om att jag skulle ringa, och det gällde en utlandstjänst som jag sökt. (Jag sökte den på söndagen och det här var på onsdagen, snabba ryck!) Jag sprang till kapten och erkände att jag lyssnat av mobilsvaret i smyg, och bad om tillåtelse att ringa ett samtal senare på kvällen, vilket jag fick.

Så på vägen hem till tältet från fältarbetsbaracken, bärandes på stridspackning, AK4 och pansarskott - då ringde jag. Och kvinnan svarade trots att det var långt efter kontorstid. Det blev en intervju per telefon, angående en tjänst i Kosovo, en vakans som jag sökt. Jättespännande! Sen var det bara att vänta...

På torsdagen rev vi hela förläggningen, packade allt och drog iväg för att skjuta pansarskott för första gången. Det var svååårt, men kul! Jag hade ju skjutit ett par skott förrut så jag visste ungefär hur det var, men det här var på betydligt längre avstånd, så det var lite knepigare. Men kul, trots att det var kaaaaallt!
Efter skjutningen och maten (pannkaka!) drog vi hem till förrådet och vårdade all materiel och alla pryttlar vi använt. Det tog ett braaaa tag. Tälten var blöta och skitiga och kamonäten lika så. Hm.

SÅÅÅ skönt att få komma in på logementet och duscha.. Åh! Vi sov som stenar hela gänget...

På fredagen vårdade vi AK4 hela förmiddagen, sen hade jag permis från klockan 11.30 - sprang till logementet, packade, sprang till tåget och åkte hem. Väl hemma hade jag 47 minuter på mig att få ihop hemvärnsutrustningen, sen fick jag hämtning och åkte på KFÖ. Stressigt!

Fredag eftermiddag gick åt till att köra terrängbil, jag som var så pigg efter fältveckan (inte!). Men mp3-spelaren i ena örat, sjunga högt, prata i mobilen (i headset så klart) och dricka päronfestis, så tog vi oss ner i alla fall. Lite segt att köra själv dock, mörkt och snö hela vägen.

Kvällen spenderades också i olika terrängbilar, vi fick åka iväg och hämta flera bilar, vi fick bogsera, vi körde lite vilse, vi tappade bort varandra och vi hade tråkiga bilar som inte vill starta. Men strax före midnatt hittade jag äntligen på min kära hvpluton och kunde krypa till kojs i sovsäcken på ett hårt liggunderlag i en korridor.. ;)

Lördag morgon bjöd på olika bud - köra bil/strida/köra biiil/strida...? Plutonschefen hade sista ordet, så vips var jag tilldelad en stridsställning i skogen. Hej hå, hej hå. Vi började vänta kl 7.10, utan frukost i magen. Hm. Efter en stund fick vi ut frukost till eldställningarna (pyttipanna?!!) och det kastade vi i oss eftersom vi trodde att snart så kommer FI...

Efter LÅÅÅNG väntan (nästan tre timmar..) kom äntligen FI och det blev fullt sjå där i skogen. Vi brassade några eldstötar innan vi flydde till våra egentliga eldställningar. Hoho! Vi var EN pluton mot ett helt kompani, men vi fick mycket beröm från blågul eftersom vi höll dem i schack så pass länge trots allt. Lurigaste manövern FI bjöd på var att de inte framryckte BREVID huset vi spanade på utan de dök upp UNDER huset! Whaaat?! Det var inte jag beredd på i alla fall. :) Luriga beväringar!

På kvällen fick vi ta och genomsöka ett skogsområde för att förbereda för ett stridsfordon90kompani som skulle sätta upp förläggning där. Det var... spännande! Mörkt och kallt, stjärnklart och plötsligt mullrar det in en massa stridsfordon 90 och SISU's. Whoho! Var bara att sitta väääldigt stilla och lysa med ficklampan bakåt så att de såg vart vi var.. Var inte så sugen på att hamna under ett sånt fordon.. Svårt att förklara för kapten på måndagen ;)

Sov gjorde vi i kvarter, ett kompani i en lokal som var stor nog för två plutoner ungefär. Hm! När jag kom fanns det inte längre någon plats utan vi fick söka oss ut till ett tvättrum och sova under ett tvättställ där... Men vi trivdes, jag hade ju till skillnad från grabbarna i gruppen sovsäck så jag kröp ner i den och sov så gott så (förrutom att herr P snarkade mig i örat så jag fick dra på mig hörselkåporna! ;) ).
På söndagen var det "the grande finale" då vi intog SIB-anläggningen. Först fick vi vänta, och vänta och vänta lite till, sen fick vi smyga genom skogen en lång stund innan vi kom fram och efter det var det fullt ös. Vi hade tokroligt! Jag fick vara med på allt, ta och genomsöka byggnader, skjuta och springa som en dåre mellan kåkarna. KUL!!!
Vi fick så mycket beröm, vi slickade i oss allt vi fick så klart!

På kvällen skulle vi rulla hem med terrängbilarna igen, segt att köra själv framförde vi till plutonschefen, som direkt skickade ut två soldater, ur den varma gosiga bussen, att hålla oss vakna! Tack för det, och tack Tobbe för sällskapet! Jag hade somnat i höjd med grindarna utan dig.

Vi kom hem till garaget kl. 18.30, in med vapnet, in i bilen, kl 19 var jag hemma, kl 19.50 kom taxin och hämtade mig och kl 20.10 satt jag på tåget på väg tillbaka till Kasern! Då hade jag hunnit packa om och duscha... :)

Nu har jag "bara" v. 46 kvar att berätta om, strid i bebyggelseveckan.
Och hur det gick med utlandstjänsten också förstås. Men nu måste jag umgås med mina syskonbarn, så det får bli en annan dag. Eller ikväll kanske...
KRAM!

HEJ!
Nu var det hur länge sedan som helst som jag uppdaterade, men det har sina orsaker kan jag lova.

Vi kan väl ta det från början...
Måndagen vecka 45 fältlastade vi och drog ut i fält. Först bestämde vi i gruppen vem som skulle vara gruppchef den veckan, och där drog jag längsta strået och fick dessutom the Janssonmeister som ställföreträdare.
Jag blev genast toknervös, men intalade mig att det var en bra vecka att vara chef (vi skulle köra strid och det kan jag ju en del om).

Så vi pallrade oss ut i fält, hamnade mellan handgranatsbanan och skjutbanan ungefär. Eftermiddagen gick åt till att gräva skyttevärn, fixa förläggning (läs; resa tält) och maskera allt efter konstens alla regler.
Vi låg långt efter de andra till att börja med, men innan kvällen var slut var vi ikapp och förbi - starkt jobbat tältlag två! Vi reste ett tält 20 på bara tre personer - det var inte lätt men det gick...

På kvällen fick vi utbildning i larmminor och det var intressant. När vi sedan utlöste alla minorna på en gång blev det plötsligt ljust i skogen kan man säga.. =)

Sen var det bara det lilla kruxet att fixa ihop postlistorna, eldpost ska man ju ha, och en dubbelpost skulle bemannas också. Med hjälp av de tre övriga cheferna pysslade jag ihop ett system som vi sedan körde med resten av veckan och det fungerade helt okej. =) Jag satt någon tid där mitt i natta och sen fick jag sova lite också...

På tisdagen körde vi grupperingsformer - plog, svärm, led, linje, you name it. Vi kan nu framrycka på alla dessa former om så skulle behövas.
Jag fick faktiskt beröm av kapten G, han tyckte att jag var bra på att leda gruppen. Det han inte visste var dock att jag redan kunde grupperingsformerna så det var inte så svårt. Men lite beröm suger man så klart i sig...
Sen fick vi framrycka stridsparsvis, och det var lite jobbigare, dels hålla koll på kamraten brevid, sen försöka att inte snava och slå ihjäl sig när man kastar sig fram till nästa ställning. Och allt detta knästående, att inte mina knän har gett upp är en gåta!

På kvällen fick vi rycka ut och spana på en punkt som innehöll en massa hus, och det var bara att spana runt dem i mörkret som gällde. LITE läskigt men det gick bra. Vi hörde och såg en massa saker som hade naturliga förklaringar i slutänden, men det var lite kusligt tills vi insåg det..! ;)

På onsdagen fick vi öva blixtlås, och det är för den oinvigde ett förflyttningssätt i sidled. Vi var riktigt bra på det, faktiskt!
Tyvärr var det "sjuksysterns dag" så jag förlorade två soldater ur min grupp, den ena skickade syster till akuten och den andra fick stränga order om att åka tillbaka till logementet och iakta tystnad för att undvika hörselskada. :(
Tack och lov repade de sig båda två så småningom.

På eftermiddagen övade vi växelvis och ansatsvis framryckande i grupp, och fick skjuta lösplugg så det dammade i skogen. Me like! :)

På kvällen stod jag ensam i mitt värn och åt middag (man äter all mat i sitt värn!) eftersom Jansson fått åka till logementet, och jag tänkte trösta mig med en kopp choklad (lite kul måste man ju få ha) och fem minuters avslappning efter intensiva dagar. Jag pillade dessutom fram min mobil i smyg och såg att jag hade en massa obesvarade samtal... Och ett meddelande på mitt mobilsvar. Så jag lyssnade av det så klart.
I värnet. Med vikkåsan full i varm choklad. Det blev en liten liten glädjedans där i värnet efter att jag lyssnat färdigt.
Varför då? Det ska jag berätta i morgon! Nu måste jag gå och tvätta.... :)

PUSS!

Idag fick vi sticka ut i våra LAB'ar till övningsfältet. LAB står för lätt attackbuss. Vi har fått minibussar alltså...
Hm. Mycket förskönande namn på ett rysligt fult och "okrigs" fordon tycker jag... (som föredrar terrängbil - och nej, jag är inte ett dugg partisk).

Nåväl. Vi fick åka LAB ut till fältarbetsbaracken och sen delade vi oss på två täter. Andra och fjärde grupp fick labba vidare till handgranatsbanan där en av kaptenerna höll i vårt formella kast med handgranat m/56.
Vi fick först kasta varsin övningshandgranat igen, för att kolla att vi verkligen har förstått, sen fick vi dela oss i grupper, en grupp i skyddsvärnet en bit upp i skogen och en grupp väntade i fordonen några hundra meter bort.
Jag skulle kasta som fjärde man, och fick sitta i skyddet och vänta. När första smällen från den skarpa granaten kom hoppade vi till allihopa och AP skrek till så vi andra höll på att garva läppen av oss.

Så blev det min tur, AK:n på ryggen, plocka granat, in i värnet där kapten log sitt allra bredaste leende och frågade om soldat K var nervös?
"Kan man säga kapten!" svarade jag då. Då log han om möjligt ÄNNU bredare och sa att det skulle man vara, men att det skulle gå så bra, så bra.
Så tränade vi utrymning av värnet (utifall jag - Gud förbjude!- skulle tappa granaten där!) och sen fick jag aptera granaten.
Det var lika som med övningshandgranaten. I med sprängstaven i mekanismen, på med mekanismen, håll ordentligt... "En handgranat färdig" - "en handgranat färdig!" - "en handgranat ELD" - "en handgranat ELD!!" - ur med sprinten - upp med bygeln - "SPRÄNG KOMMER!!" - iväg med granaten - ner i skydd, kapten lägger sig ovanpå och trycker ner mig ännu längre - "Ettusen, TVÅtusen- Treeee..." och där kom den. Smällen, tryckvågen. Det ljungar till i kroppen av trycket och jag kommer av mig med räknandet.

Vi rätar upp oss och och kapten pekar på det svarta molnet. Där hade jag kastat, mer än godkänt långt bort. Bra. Jag får fippla upp sprinten från backen, plocka upp AK:n och tacka kapten som fortfarande ler. Sen kuta upp till skyddet och le som en sol när jag rundar skyddet och ser de andra sitta och vänta. Det var en höjdarupplevelse!!

När alla kastat får vi göra tätbyte, och de andra kommer i bilarna. De har skyddsmasker på sig... Hm... Visar sig att de andra grupperna övar med tårgas och det driver in över platsen där vi ska stå och vänta med bilarna. Äsch tänker vi, de överdriver nog. Åker iväg, och innan vi ens är framme känner jag hur det börjar klia i hals och ögon. Sliter fort som fanken fram skyddsmasken. Försöker komma ihåg hur det var man spänner den...
Får sen sitta i bilen med skyddsmask på och filifjonka och höra alla granatsmällarna..

Labbar tillbaka, får försenad lunch, byter tät och får börja köra skyddsmasktjänst på allvar. Genomgång av kapten G och tillpassning av mask (som vi redan kört skarpt i!) och sen på med C-vätskeskyddet (plastar in oss alltså). Jag får ordern "Linser UR" och tappar därmed synen så det står härliga till. Får hänga på JP hela dan efter det.
Vi (eller mest jag) lallar iväg till tårgaskammaren och får gå in i den och gymnastisera lite, det går bra, jag känner ingenting. Sen går vi ut, jag snavar över en lös rem runt foten, böjer mig ner och knyter fast den och BOOM så glider masken lite under hakan - in kommer tårgasen, det kliar och bränner och svider i halsen, i ögonen, på huden, överallt!
Neeeejjj!! Det är bara att djupandas i masken, kapten G kommer och tar mig i överarmarna och säger "Du får INTE ta av masken, hör du det? Du får INTE ta av masken!" Nejdå, det har jag inga planer på heller..

Så får vi ta av oss C-vätskeskyddet och så småningom masken, och sen knata tillbaka till fältarbetsbaracken. Vi ska utspisa middag eftersom vi är daggrupp och jag ser ju fortfarande i princip ingenting.
Galet. Det blir många "Kan du... nej just ja, du ser ju inget!", sen utrustar de mig med brödkorgen, säger "stå här!" och sen får jag stå där som ett fån. De säger att jag ser ut som om "lyset är tänt men det är ingen hemma" eftersom jag nästan inte reagerar utan bara tittar rakt ut i tomma luften...

På kvällen förhör löjtnanten oss på läxan från igår, och vi är ganska bra på den. Har lärt oss både Rassoika och de sju S:en.
Men så ska vi ut och köra spaning och då MÅSTE jag i med linserna, ohh va ont det gör! Det svider som eld i ögonen som snabbt antar en stoppljusröd nyans. AJJJ!! Tårgas i ögonen + linser = big no no!


Vi kör spaning i mörkret och lämnar rapport enligt sju S. Sen ska vi marschera hem tror vi, men icke. Vi får labba hem också... Kapten Rö avslutar dagen på ett sätt som bara han kan, med fyrtio soldater som garvar... Klockan är mycket, vi är trötta och kapten Rö spexar så vi skrattar  allihopa. :) Vi skrattar oss genom "höger vänster om"..! Kanonslut på en kanondag!

Idag har vi pratat radio. HELA långa dagen har vi pratat radio!
Det var sjukt skoj... Jag vill absolut bli signalist.

Vi fick börja med att sätta ihop en radio per par, vi har radio 180. Jag är van att handskas med radio 145, den något mindre moderna apparaten om man säger så... Hm. Men det mesta var sig likt, så vi fick fart på våran ganska snabbt. Kul var det.

Sen gällde det att lära sig "språket", går inte att tugga på som vanligt utan det ska ske efter ett speciellt schema. Vi blev "Sigurd Johan" och fick försöka sålla bland anropen och svara på just våra...

På kvällen drog jag på mig löparstället och körde en sväng i mörkret.

Idag har vi kört TOS igen. TOS står för taktiskt omhändertagande i strid.
Det innebär i princip bara en sak; få bort folk från skadeplatsen, stoppa blödning, skicka vidare.

Vi började med att ha kamratsamtal, jag fick köra med JP och det kändes skönt att ha någon att prata med om det som varit tungt på sistone. Jag har även pratat lite med fröken K och känner att jag har stöd därifrån.
Jag måste börja varva upp och bli mig själv igen.

Efter lunch marscherade vi ut på övningsfältet, la oss på en lerig ås och körde skadescenarion. Vi fick lägga avsnörande förband på oss själva och sen fick vi träna på att dra bort skadad kamrat, det var lerigt, jävligt, äckliga spindlar, förband som gick sönder trots löjtnantens überknutar... Ja det var en vanlig dag på jobbet liksom. Vi fick bära bår, vi fick träna på att kolla läge, fixa, dona, lägga in den skadade i patienttäcke.

Sen marscherade vi hem, kom till Kasern som var mörkare än vanligt........ Jojo, strömavbrott! Enda lediga kvällen på hela veckan, då får vi strömavbrott pga en brand. HM!!
Som tur var hade vi ström i Salen i alla fall så vi fick mat..

Jag och F packade in oss i Skolådan och körde till sportcentret för att träna. Tji fick vi för de stängde kl 17. Men snälla receptionspersonalen lät oss gå in och duscha ändå, med alla simskolebarn, så vi slapp åka hem till svinkalla Kasern och duscha i kallvatten.

När vi kom tillbaka var strömmen åter, så vi slapp kura ihop oss två och två med filtar och långkalsonger för att hålla värmen.

Natten som gick var lugn. Mellan 01.15-02.15 fick jag gå vakt med herr K, vi smög runt som...pantrar är nog att ta i, men som indianer i alla fall!
Hände inget spännande dock.. ;)

Idag har vi haft en provdag. Först fick vi riva tältet och packa ALLT, vilket tog mindre än två timmar (uppstigning, påklädning, frukost, disk och BRAK inkluderad!). Vi var sjukt nöjda med oss själva ;)

Vi marscherade till skjutbanan igen, fick skjuta praktiskt prov till skyddsvaktsutbildningen. Jag fick godkänt trots att jag tappade ett skott (sköt lite lågt), men kapten R tyckte att placeringen var godkänd ändå, så jag fick en klapp på axeln och ett "sikta högre nästa gång!".

Sen marsch hem till tältet, lunch (ärtsoppa, pannkakor med grädde och sylt!!) och efter det ett praktiskt prov till, denna gång gruppvis. Kapten P utsåg mig till gruppchef och jag fick leda min grupp (fyra soldater) genom några moment. Det gick riktigt, riktigt bra! Vi blev "godkända med några plus". Skönt!

Efter det fick vi göra packning på och börja gå hem mot kasern (en tripp på ca 4 km). Med kroppsskydd, stridsväst, vapen, stridssäck och uniform är jag nog mellan 25-30 kg tyngre än vanligt. Men det gick över all förväntan!
Vi kom inte till kasern förrän kl 22, efter att ha vårdat vapnen och tälten.
Duschen hägrade, och det var S Å skönt att få duscha för första gången sedan i söndags...
Somnade som en sten i min säng strax före midnatt.

Vaknade efter en något varmare natt, där jag suttit eldvakt mellan kl 02-03. Vi börjar få ordning på det där med eldandet, dessutom hade jag lagt värmebyxorna under mig och värmejackan över, och sov faktiskt ganska gott, trots att jag blev väckt stup i kvarten av folk som skulle upp, ut, elda, fixa, dona.

Hade en tyst och ganska tung dag. Höll mig utanför och mådde ganska dåligt över gårdagen. Fick dock höra från flera personer (även utanför gruppen) att de trodde jag var sjuk eftersom jag var så tyst. Funkar inte att ha det så här, jag kan inte behöva ändra på hela mig bara för att han inte gillar mig, det fungerar inte. Jag mår alldelens för dåligt när jag inte får vara mig själv.. :(

Vi körde mer skyddsvaktsutbildning, olika moment tillsammans med en b-styrka. Bland annat en stressande övning där det skreks, dunkades på trummor och hånades. Vi stod med luvor över huvudet och skulle bara stå still... Det gick över all förväntan!
Fick skrika "HALT, SKYDDSVAKT!" en hel del.

På kvällen hade jag permis ett par timmar, fick en Syncrobuss och drog iväg till grannstaden och skrev prov. Svenskaprovet till polishögskolan.
Det gick riktigt bra. Dock luktade jag förmodligen riktigt illa... ;)

Kom tillbaka på kvällen, då höll de övriga på att byta förläggningsplats, vi hade fått flytta ca 50 meter åt höger. ;)
Jag höll mig undan så mycket som möjligt, tog uppgifter som gjorde att jag kunde vara för mig själv. Grävde kissgrop i mörkret, lyckades så klart välja ett stenigt ställe så jag hade att göra ett tag...
Kom i säng sent igen.

Efter att ha hackat tänder större delen av natten klev vi upp kl 6.
Jag satt som sagt eldpost mellan klockan 00-01 och då kunde jag hålla värmen, men så fort man la sig på det kalla liggunderlaget började man frysa igen. Försökte dra en tröja över mig för att bli lite varmare - det fungerade så där. Vi hoppas på att få sovsäckar till nästa fältvecka.. ;)

Idag har vi marscherat till skjutbanan, drygt två kilometer. Började med PEK-övningar. Jag är nöjd med min nya kolv! Förbättrar mitt skytte betydligt.
Efter lunch var jag kallad på kompaninämnd, och efter det fick vi mer skyddsvaktsutbildning och började lära oss det här med handfängsel...

Fick se en riktigt mossig gammal film, som handlade om spionage och sabotage, sen fick vi en lektion i fälthygien (här blandas det friskt!).

Sent framåt kvällen skulle det donas med tält, fixas med packningar, liggunderlag, regnflikar, kaminer osv.
Blev dock tagen åt sidan av gruppchefen som hade ganska bestämda åsikter om hur jag uppfattas, och hur jag är som person. För att göra en lång historia kort så fick jag höra att jag lägger mig i saker jag inte borde, att jag som person är jobbig att umgås med och att jag borde hålla käft större delen av tiden. Det var ju ingen höjdare att höra. :\ Det värsta var att det främst handlade om hur jag är som person, inte vad jag gör.
Så jag gick och la mig ganska knäckt..